Vad är ett litterärt värde?

Det är ingen nyhet att jag inte är en läsare. Under skoltiden var det på allvar en plåga att läsa. Som vuxen läste jag svenska a, b och c och lika jävligt var det varje gång att få en massa måste-läsa-böcker i handen. Jag läste inte då heller. Jag bara recenserade, likt en ointresserad fjortis, med stöd från baksidan, google och wikipedia. Och jag skäms inte ens – jag står för det.

Jag önskade att jag hade sluppit alla måste-läsa-böcker, antagligen var det de böcker som anses ha ett litterärt värde. Alla de böckerna fick mig att hata läsandet. Så vad är då ett litterärt värde? Ja, inte kan det vara alla de böcker som jag inte gillar, för hade de haft ett litterärt värde för mig hade jag väl läst dem och blivit tillfredsställd? Jag hittade några rader i ämnet HÄR.

Men vad är ett litterärt värde för mig? Rocky av Martin Kellerman. Det må vara en serie, men den tillför mig mycket nöje, jag längtar efter att få läsa magasinet och språket är som mitt eget. Jag fattar och jag förstår. Detsamma gäller alla dessa talspråkiga romaner under genren lad-lit och chick-lit som liksom sjunger in i mitt obelästa hjärta.

Tro inte att jag inte läst lite av Kafka och den där franska damen vad hon nu heter, och bläddrat i Brott och Straff och en massa andra ”riktiga författare”, men jag orkar inte läsa och jag förstår inte vad de säger, så jag låter det vara. Jag kan gott titulera mig som o-kulturell. Någon måste ju vara det också.

Men jag vet faktiskt fortfarande inte vad ett litterärt värde är. Berätta.

10 reaktioner på ”Vad är ett litterärt värde?

  1. ”Litterärt värde” kan ju besvärligt nog vara två olika saker, dels ”värdet” för den individuella läsaren, dels ett allmänt/kulturellt ”värde”, så först måste man bli enig om vilket av dem man talar om.

    Det är ju erkänt svårt att definiera ”kvalitet”, men man borde kunna enas om att ju mer någon vet om något desto mer kompetent är denna någon då att bedöma dess kvalitet. Och omvänt är det naturligtvis omöjligt att bedöma kvaliteten på något som man inte förstår.
    Vad man sedan ”tycker om” är så klart något helt annat.

    Litteratur är ju en form av ”andlig föda”, så jag brukar jämföra med mat. Det finns mat som är vällagad och det finns mat som är dåligt tillagad. Det finns mat som är näringsrik och det finns näringsfattig mat. Det finns junk-food som jag tycker jättemycket om och det finns vällagad och näringsriktig mat som jag tycker smakar apa – och vice versa. Vad jag råkar gilla säger sålunda väldigt lite om matens kvalitet.

    Gillande och kvalitet är två helt olika saker. Innan man talar om ”värde” så måste man enas om vilken av dessa två egenskaper man lägger i begreppet.

    … är min syn på saken.
    /J

  2. För mig är det helt obegripligt att nån kan vilja lägga ner så mycket tid på att skriva böcker, när den inte ens gillar böcker. Det är som att tänka sig nån som lägger sin fritid på att baka bröd, fast den av dietskäl inte äter kolhydrater. Jag fördömer det inte, jag bara förstår det inte.

    När det gäller litterärt värde tror jag varken på kulturkanon eller på fullständig relativism. Jag tror att det är som med annan kärlek: man märker vad det är när man känner det.

  3. Det finns ju uppenbarligen litteratur som kan tilltala människor över ganska långa tidsramar. Jag förmodar att den har en språklig nivå som står sig och talar om frågor som känns relevanta i tiden. Det känns rimligt för mig att anta att den litteraturen har värden som den bortglömda litteraturen saknade. Att Almqvist är mer bekant än August Blanche (två 1800-talsförfattare) tror jag inte är en slump. Men så läser jag ju bara böcker och skriver dem inte. Ur ett skriftställarperspektiv antar jag att man får försöka se värdet i vad man vill berätta och hur man vill göra det. Fast som sagt vet jag inte något om sådant.

    • Jag antar att det ligger något i den språkliga nivån, det är väl antagligen därför jag inte läser böcker av ett så kallat litterärt värde.

  4. Christin; Min Svenska c lärare sa till mig att hon var förundrad över mitt språk med tanke på att jag inte läser. Men jag tror att man har skrivandet i sitt hjärta om man verkligen vill. Att läsa är alltid bra, men tydligen kan man lyckas ändå. Jag kommer aldrig att läsa någonting för sakens skull, bara om det tilltalar mig. Och jag säger inte att en klassiker inte skulle tilltala mig, jag har bara inte hittat en jag vill läsa.

    Innan jag blev antagen sa jag att jag skrev för alla de som – liksom jag – inte orkade eller ville läsa mellan raderna. Jag undrar om jag har lyckas…

    Men varför skulle det vara pinsamt att läsa lite? Om det inte är någon som skriver något som jag klarar av att läsa så kan jag ju inte rå för att det är på det sättet.

  5. Instämmer med Frida, och ansluter mig till Liz, bildar en grupp (vad ska vi kalla oss?) och erkänner; jag läser också lite. Pinsamt lite, för att vilja bli författare, då ett av alla tipsen är att just läsa, läsa, läsa, allt. Författare man gillar, författare man inte gillar, för att lära sig språk och intrig och vad som verkligen inte funkar, och vad som funkar. Men blärk. Jag läser för nöjets skull och har jag inte roligt så skiter jag i den boken.
    Sen läser jag bättre på semestern, som sagt. Det är också ett problem. Jag kan ju inte ha semester jämt även om det är ett av mina mål i livet.

    😀

  6. Jag håller med. Ett litterärt värde behöver inta vara en författare som exempelvis skrivit något som idag klassas som en klassiker. Jag tycker ibland att enstaka uttryck kan vara ett litterärt värde om det har en slående utformning, som i poesins värld. Där om någonstans kan litterära värden dugga tätt – enligt mig.

  7. Hej Liz!

    Jag håller med om att det är en intressant diskussion.

    För mig är litterärt värde lika med en läsupplevelse som räcker längre än just den stunden då orden på sidan registreras i mitt medvetande (det här blev ju väldigt klart och tydlig ;-). Om det jag läser påverkar mig på ett djupare plan (får mig att fundera, ger mig ett nytt perspektiv, inspirerar mig osv.) och inte bara underhåller mig i stunden anser jag att det har ett litterärt värde.

    Eftersom alla är olika måste man ju själv få avgöra vad som har litterärt värde för mig.

    Vad säger du?

    Kram Frida

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s