Det går i vågor

Det är bara andraboken-vånda här. Jag fick en veckas tjänstledigt från jobbet för att se om jag inte kunde kickstarta projektet nu när jag ändå var hög på mässan och allt. Det borde ju göra mig yr av lycka och kasta mig in i kreativt raseri, tycker man. Men nej. Jag hade glömt, eller så har jag aldrig riktigt vetat, hur mycket tid jag använder till ställtid. Hur länge man sitter och stirrar tomt ut i ingenting och funderar över alla vägar en historia kan ta innan man hittar en tråd som går att skriva på. Eller så är det bara jaga som är seg.

Jag beklagade mig för en vän häromdagen, över att jag suttit i soffan och stirrat ut genom fönstret i flera timmar och inte tänkt på annat än boken och ändå inte hittat var jag skulle börja scenen. Vännen i fråga skrattade åt mig och påminde mig om att bok ett funderade jag på i tio år, skrev på i två år och nu förväntade jag mig att tvåan skulle komma i samma takt som jag skrev om ettan? Inte konstigt jag stressade upp mig om jag hade den typen av förväntningar på mig.

Men jag ser det ju inte så. Jag tycker att jag redan tänkt på tvåan i minst fyra år om inte längre, så varför kommer den inte? Och den där jävla redaktören i huvudet, den som granskar varje mening och kryddar mina tillkortakommanden med medhåll från recensioner jag läst, den hade jag gärna varit utan. Eller kölhalat. Rullat i tjära och fjädrar.

Jag skrev tidigare om att min redaktör (den riktiga alltså, inte den jag vill kölhala) hade läst mitt kvidande inlägg om skrivkramper och hörde av sig för att se hur det egentligen var med mig, en av de saker hon sa var att jag kunde skicka till henne ifall jag behövde feedback. Det skrämde förstås slag på mig, jag menar, hon om någon lär tala om för mig hur det egentligen stod till med texten. Men man kan inte gå och skygga hur länge som helst, så jag tog mig i kragen och skickade första kapitlet. Sen hände mässan och en massa för- och efterarbete så när hon svarade hade jag hunnit sluta vara nervös.

Hon gillade det (med versaler och utropstecken – ta det, inre redaktör!) och mina betaläsare gillade det. Jag tröstar mig med att något har kommit av ställtiden i alla fall. En liten röst i huvudet skriker ‘ett kapitel ja! du ska göra resten också! har du tänkt på det din slacker?’ men jag försöker ignorera den. Just nu, i detta ögonblick går det bra. Jag klamrar mig fast vid det.

Annonser
Det här inlägget postades i Nene och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Det går i vågor

  1. Pål Eggert skriver:

    Ha ha, jag känner igen det där med stirrandet. Min fru hävdar att det var det jag gjorde mest de första åren medan jag skrev på ”De döda fruktar födelsen” och att det delvis var därför den tog så lång tid att färdigställa.

  2. Liz skriver:

    Ja, vad ska man säga? Börjar tro att detta är liksom bihanget man får med. Vara författare men acceptera ångesten (som är hundra gånger värre som antagen än som refuserad).

    Men jag tror på dig Nene. Det är go i dig.

  3. Christin skriver:

    Jag tror the trick är, som alltid, att skriva. Skriva, skriva, skriva, utan tanken att det ska bli rätt från början. Du kommer förmodligen pröva många vägar med det här manuset innan du är på den rätta, och det är oftast så det går till för alla vi som skriver; vi prövar, rejält, och rensar och styr om i efterhand. Som att driva ett projekt; man måste börja lite lätt innan man kan skissa upp en plan; man kan inte planera allt utan att först ha börjat.

    Heja dig, Nene! Även om det inte känns så när man sitter där och våndas, brukar texten man fått fram ur sin ångest, och som man själv är blind för, bli märkvärdigt bra.

    • Nene Ormes skriver:

      Tack för stödet! Ja, det är ju inte första gången jag försöker skriva den här, men det är första gången det känns som om jag stänger dörrar i historien med varje val jag gör. Varje person som läggs till eller tas bort, alla saker som sägs (och hur de sägs) påverkar var historien kan gå och det är rätt svettigt. Värre än de tidigare försöken att skriva den. Men det är väl som det ska vara.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s