Jag funderar (för mycket)

Och de gånger jag tänker efter, i den enorma trötthet jag bär omkring på, lever jag vidare på all positiv respons jag får på mitt enorma arbete jag lagt ner som författare (eller vad man väljer att kalla sig) till min bok. Toppen! För mig har det bara varit positiva ord, vilket får mig osmakligt att fundera över hur jag kommer, i den enorma trötthet jag bär omkring på, att reagera på det första negativa. Om någon varit med om någon dålig recension eller dålig kommentar på sina publicerade verk; hur reagerade ni? Jag tror jag kommer att gråta. Eller vad?

6 reaktioner på ”Jag funderar (för mycket)

  1. Jag tyckte det värsta var att jag var så hudlös att jag omvärderade mig själv och boken varje gång någon sa något negativt (eller som gick att tolka negativt). Att jag var tvungen att bygga upp min inställning till mitt skrivande varje gång. Även om jag visste att om det där hade sagts om mig eller något jag gjort annars så hade jag inte funderat särskilt mycket på det.
    Undrar om det är just att det är en bok och att författarskap ska vara så viktigt som gör att man (läs:jag) reagerar underligt.

    • Jag är väldigt fundersam över mina egna reaktioner. Jag har inte alls reagerat som jag trodde jag skulle göra på en enda punkt i mitt författarskap. MEN jag tänker att alla reaktioner och funderingar är en sund inställning till ens författarskap. Att man tar sig själv och sitt författande på allvar.

  2. Är det det du är mest rädd för, att börja gråta? Det är väl ingenting. Värre att få årslång skrivkramp och tvivel på att någonsin kunna skriva något mer.

    • Näe. Jag är inte rädd för att gråta, jag bara tror att det är något jag kan komma att göra. Man ska nog vara mer rädd om man inte kan gråta. Tror jag. Skrivkramp är dessutom något jag är beredd att få.

  3. All uppmärksamhet är bra uppmärksamhet. Jag tror man måste försöka tänka så. Men jag får förhöjd puls och blir illamående varje gång jag läser en recension.

    Nio av tio recensioner av mitt debutverk var positiva men det är klart man minns den enda ‘mindre bra’ med overklig tydighet… Idag två år senare kan jag skratta åt den.

    Fast det ALLRA värsta var att det tog sån tid för recensionerna att komma in. Och många får inte en enda. DET känns. Likgiltigheten. Aj.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s