Inte så tokigt ändå

Kommer ni ihåg hur jag gnällde om att jag inte fick några recensioner på Gå på djupet?

Det blev ju några recensioner till slut. Vi, alltså förlaget och jag, tryckte på som tusan, slängde ut säljkrokar överallt och agnade generöst med friex, och långsamt började recensionerna droppa in. Varje gång med samma reaktion från mig: först en spänd nervositet, därefter en vag obehagskänsla. Visserligen med små inslag av lättnad, men ändå i huvudsak en dyster känsla. Vad kritiska alla var!

Förlaget lät meddela att ”Vadå kritiska? Det här betraktar vi som idel lovord!”. Jag muttrade något ohörbart och vände mig till min sambo för en utförlig klagovisa, varpå hon läste recensionerna och höll med förlaget. ”Det här var väl inte så tokigt ändå?” sa hon.

Jag vet inte vad jag hade väntat mig. Pressen var mycket mer kritisk än vad mina läsarkommentarer hade varit, men å andra sidan är det väl naturligt. Recensenter recenserar det dom får i uppdrag att recensera. Läsarkommentatorer kommenterar bara sånt dom gillar. Eller sånt som deras polare har skrivit. Allt det här vet jag, i alla fall när det handlar om någon annan… men ändå kändes det lite som i den där drömmen när man samlat på sig en massa pengar men ramlar nerför ett stup och vaknar med ett ryck. Utan pengarna. Såklart.

Men med lite distans till det hela kan jag konstatera att sambon hade rätt. Det var väl inte så tokigt ändå?

Gå på djupet recenserades i Norrköpings Tidningar, Gefle Dagblad, Sundsvalls Tidning, Borås Tidning, Café och DAST Magazine samt på webbsidorna Mikropoesi, Dagens Bok och FotbollSverige. (Dessutom kommenterade några bloggar, men det bortser vi från här.)

Gladast i boken var FotbollSverige, som tyckte att boken var ”lättläst, men med ett rikt språk”, ”fängslande” och ”man vill aldrig sluta läsa”. Norrköpings Tidningar höll med, och la till att den var en ”mycket insiktsfull skildring”. (Det var förresten samma recensent som sågade Marcus Birro så att han blev sur och hoppade av. Hihi.) Sundsvalls Tidning var också inne på lättläst-spåret. Recensenten påpekade att romanen ”i princip följer genrens konventioner”, men att den också innehåller en intellektuell utveckling för huvudpersonen och att den är initierad i sin beskrivning av den ibland råa verkligheten i storklubbarna.

Gefle Dagblad var också positiva, vilket var extra roligt eftersom boken delvis utspelar sig i Gävle. ”Märkligt nog en utomordentlig fotbollsroman”, säger recensenten, som också har upptäckt att jag snott rätt flitigt av verkligheten just i de avseenden som handlar om Emils tid i Gefle IF. Han upptäckte till och med att jag snott en massa allsvenska matchresultat. Hatten av för en recensent med en sån koll!

DAST Magazine, Dagens Bok och Mikropoesi förstod att Gå på djupet i första hand inte var en fotbollsroman utan en berättelse om en pojkes utveckling till man i en hård miljö. Recensenten bakom Mikropoesi påpekade att ”det djupt mänskliga i berättelsen, ensamheten, utanförskapet, är viktigare för själva historien, än vad fotbollen är som ram för den”. Mycket intressant att webbsajterna förstått det som jag tyckt varit uppenbart, men som dagspressen inte varit med på – visar det kanske på en större intellektuell spänstighet i de nya medierna?

Recensionen i Borås Tidning var den som gjorde mig mest ledsen. Mest för att recensenten var en gammal punkhjälte vars texter jag tyckt mycket om. Men när jag nu återvänder till recensionen inser jag att det stora problemet inte har så mycket med mig att göra, som att recensenten inte kan identifiera sig med Emil. Och han ser ju nånstans fram mot nästa bok, inte sant?

Att grabbtidningen Café tycker att höjdpunkten var när Emil fick pungen omvriden av en elak mittback, och inte har förstått nånting av utvecklingstemat i boken, är däremot bara roligt. Ibland säger recensioner helt enkelt otroligt mycket mer om recensenten själv än om det han är satt att recensera.

Se där, det var väl ändå inte så tokigt?

/Marcus

 

PS. En sammanställning av allt som skrivits om Gå på djupet finns på bokens webbsida.

4 reaktioner på ”Inte så tokigt ändå

  1. Hej

    Grattis till alla recensioner. Personligen önskar jag att du kunde debutera minst en gång till. Det är en fröjd att läsa din underbara texter här på bloggen, och nu ska jag även jaga rätt på din bok.

    Martin

    • Åh, tack så jättemycket! Det värmer fortfarande oerhört mycket när någon gillar det jag skriver (vilket tyder på att jag fortfarande är debutant; man ska tydligen vara blasé och världsvan i såna här lägen). Hoppas att du gillar boken lika mycket! 🙂

  2. Gillar skarpt den här funderingen och uttrycket för den:

    ”Mycket intressant att webbsajterna förstått det som jag tyckt varit uppenbart, men som dagspressen inte varit med på – visar det kanske på en större intellektuell spänstighet i de nya medierna?”

    • Tack! Det är en väldigt intressant fråga – inte minst som det länge hävdats att det är just i den intellektuella analysen (till skillnad från t.ex. nyhetsrapporteringen) som traditionella medier vinner över bloggar m.m. Jag lutar nog fortfarande åt att tro att analysen oftare är bättre i t.ex. tidskrifter… men att Café inte är en av de tidskrifterna. Vilket jag iofs inte trodde förr heller. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s