Hajp en månad innan

Nu är det en månad kvar tills En käftsmäll är också beröring släpps.

Med undertiteln ”Dikter för riktiga män” är den något som inte är så jättevanligt i poesivärlden: ett konceptalbum med dikter om manlighet och om den moderne mannens värld bland gymråttor, faderliga marknadschefer, indiekillar och gamla högstadiepuckon. Det är möjligt att textmassan innehåller en och annan bil också. Samt en sportvagn av märket Emmaljunga. Och ett par penisar. Och ett jävligt fyrkantigt ideal.

Jag vill gärna tro att det är en skön mix av allvar, vemod och skratt som då och då fastnar i halsen. En blandning av estradpoesi (för er som följt min spokenwordkarriär: Personligt brev, Angela, Förenklad självdeklaration, Kärlek i psykbrytets tid, Ishockeyfysik och Hotellfrukostbacon finns alla med!) och mer traditionellt upplagd diktning.

Bloggkollegan Liz kanske skulle ha kallat det ”kukhuvudpoesi”. Min förläggare skulle ha sagt att det är en hit. Själv låter jag titeln tala.

En käftsmäll är också beröring kommer dessutom att kvalificera mig för att söka medlemskap i Författarförbundet och liknande organisationer. Det ska bli skoj att se vad invalsnämnden tycker om lilla mig…

Kalla Kulor Förlag har tidigare gett ut endast en diktsamling. Men det är å andra sidan en banbrytande svensk översättning av den engelske punkpoetlegenden John Cooper Clarke – som varit förband åt Sex Pistols och Elvis Costello!

Jag är med andra ord i fint sällskap. Och det sägs att min diktsamling får en snarlik layout…

Fint sällskap...

Som synes av bilden: det här är inte poesi för vem som helst…

Den som mest läser poesi för att analysera, dekonstruera och känna sig smart, har antagligen ingenting att hämta. Den som förstår debatten mellan OEI och Axess och tycker att den är spännande, kanske inte kommer att tycka samma sak om min poesi. För jag vet verkligen inte mycket om poesins teori och definitionsmängd. Jag har inte den blekaste aning om vad skillnaden är mellan poesi, lyrik och skaldekonst. Jag vet inte vad språkmaterialism är, och om jag är för eller emot. Jag har inte läst Stagnelius utan föredrar New Model Army. Inte ens versfötterna har jag nån koll på – i mina öron låter jambisk pentameter som en maträtt eller ett mätinstrument. Och dikterna har säkert blivit därefter.

Men det har också visat sig flera gånger att om man bara ger mig en scen, en mick och låter publiken bedöma, kommer jag att utklassa nästan vilken kritikerhyllad samtidspoet som helst.

Fenomenet återstår att analysera. Kanske handlar det om det som poetkollegan Malin uttryckte som ”Om du menar att du vill knulla, skriv för helvete inte om fåglar då!” Kanske handlar det om att min poesi har ett mer direkt uttryck, kanske rentav plattare, som till skillnad från djupare poeters troper och symboler går att förstå redan vid första lyssningen. Men kan man verkligen utesluta möjligheten att publiken helt enkelt har rätt?

Se mig på scen. (Eller på tuben.) Läs En käftsmäll är också beröring. Och gör din egen bedömning.

Om en månad är det dags.

/Marcus

Det här inlägget postades i Böcker, Marcus och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Hajp en månad innan

  1. pepparkaksgumman skriver:

    Herre Gud Liz,
    Det var verkligen inte min mening att vända upp och ner på din tillvaro. Jag unnar er all framgång, och gläds med alla som lyckas. För mig är det som en sporre, att det faktiskt är möjligt att bli utgiven även om man inte redan är etablerad eller kändis.

    Jag ville bara påpeka att jag reagerat på att bloggen håller på att förvandlas till marknadsföringsplats för era alster. Det är det så klart också, och det är möjligt att jag är det enda läsare som börjat känna mig som ”konsument”. Jag tycker annars att ni fungerar som en härlig inspirationskälla för oss som skriver. Mitt andra inlägg skrev jag innan jag läste din kommentar Liz. Det var en reaktion på att Marcus oreflekterat slog tillbaka mot sin läsare/konsument, istället för att ta till sig något av kritiken. Men som sagt, det var inte meningen att trycka ner någon av er. Bara delge er en reaktion från en av era trogna läsare, som gärna ser att ni fortsätter vara en inspirationskälla.
    I all välmening och med en ursäkt om att min ton var onödigt aggressiv.

    • Marcus Priftis skriver:

      Din kritik gick ut på tre punkter:

      1. Den här bloggen var bättre förr, när jag inte skrev i den.
      2. Jag är en osäkert självhävdande marknadsföringstyp.
      3. Du gillar inte vad jag skriver.

      Jag tyckte inte att jag hade några långtgående etikettkrav att ”reflektera” över detta. Punkt två stämmer inte (jag har inte gjort mer marknadsföring på bloggen än vad nån annan har gjort, du bara retar dig mer på den när jag gör den), och de andra två punkterna är subjektiva åsikter – ungefär som att jag inte tycker om saffran eller Djurgården. Alla gillar inte allt, helt enkelt. Finns inte så mycket att ”reflektera” över där – möjligen att jag kanske formulerade en bisats lite provokativt. (Det kallas för att ”blogga”.)

      Om du inte gillar det jag skriver, läs det inte. Läs de andra bloggarnas inlägg istället. Det är därför vi är flera som skriver på bloggen.

      I all välmening och den grejen.

  2. Mats Ahlstedt skriver:

    Varför i herrans namn får man inte tycka att man själv är bra? I så fall är det väl ingen idé över huvud taget att skicka sitt manus till ett förlag med förhoppning om att bli utgiven och läst?
    Självklart får man glädjas helt öppet och offentligt över att folk faktiskt bryr sig om det man skriver.
    Alla har ju inte Bonniers i ryggen med en hel skattkista av marknadsföringspengar att ösa ur. Då får man vackert lov att fixa den delen själv. Så kör på båda två!
    Finns ingen som helst anledning att kräla i stoftet och be om ursäkt för att Jante sticker upp sitt fula huvud.

  3. pepparkaksgumman skriver:

    ja humor har du, men självrannsakan anyone?

    • Marcus Priftis skriver:

      Jag ägnar ca 65% av min vakna tid åt att tycka att jag är värdelös. (Resten av tiden äter jag.) Det har avspeglats i ungefär 3.512 inlägg på bloggen (vilka du uppenbart inte läst). Sen tyckte min terapeut att det fick räcka. Jag noterar att du är av en annan uppfattning.

  4. pepparkaksgumman skriver:

    Uj uj, nu tycker jag att det känns som att vi läsare av den här bloggen förvandlas till målgrupp för riktad reklam. Ursäkta reklamen Liz? Hm, kanske man borde. Men jag noterar att tonen här helt klart har tagit en annan riktning sen den startades av Augustin och Kevin mfl.
    ”Men det har också visat sig flera gånger att om man bara ger mig en scen, en mick och låter publiken bedöma, kommer jag att utklassa nästan vilken kritikerhyllad samtidspoet som helst.”
    Är du möjligtvis lite sugen på att ta anställning som en sådan där faderlig marknadschef Marcus? En säljare med sådana osäkert självhävdande säljargument skulle inte jag få förtroende för, och jag skulle troligen inte köpa hans ”produkt”.

    Synd tycker jag på en i övrig läsvärd blogg. Och synd för poesiboken, som faktiskt kanske är läsvärd.

    • Marcus Priftis skriver:

      Som Pontus och Amerikanerna skulle ha sjungit: ”Godmorgon, herr Jante, är du här i min dröm?”

    • Liz skriver:

      Jag tar på mig den tonen som sänker bloggen. Lustigt att du tar upp det pepparkakan. Jag har tänkt på det själv. Började faktiskt flippa runt i bloggens tidigare inlägg i veckan, för att friska upp minnet vad alla har skrivit om. Jag ville väl ungefär skjuta mig. Funderade på om jag inte skulle ta och säga upp mig, lämna över till någon mer litterär person. Fast å andra sidan kanske jag bör vara kvar. Jag kan inte alls mäta mig med någon som skriver här. Förvåningen var på max när jag blev erbjuden att blogga.

      Jag sänker skeppet, helt klart. Förlåt.

      Och orsaken till att jag bad om ursäkt för reklamen ang. läsaromdömen rakt av var för att vi har vissa riktlinjer vi jobbar efter. Jag var tveksam att lägga ut läsarröster i kommentaren eftersom det inte riktigt kändes rätt och riktigt. Men eftersom poesi är poesi och inlägget tog upp det ämnet så bla bla bla.

      Jag får inget Nobelpris i litteratur. Okej?

      Och så heter du pepparkaksgumman, inte pepparkakan.

  5. Liz skriver:

    Jag vet inte vad jag hade förväntat mig av mina läsare av min poesibok. Jag ursäktade mig ofantligt mycket eftersom jag inte riktigt kunde möblera in den eller knappt beskriva vad jag hade skrivit. Jag har redan fått två läsareaktioner på facebook på min kukhuvudspoesi;

    ”Kära Liz, jag började läsa igår, jag är helt hänförd… jag är så tagen ….jag blir så berörd… så underbar bok du skrivit !! Jag ska fortsätta läsa idag då jag kan sitta i stillhet… Åh, vad bra den är din poesibok!!!!”

    samt;

    ”Hej Liz. Har läst din underbara bok ”I ett grovt rep” under kvällen. Du är en helt otrolig författare. Boken är kanon!!! Fortsätt att skriva.”

    Detta borde betyda att poesi är poesi i vilken form som helst (inom poesins ramar). Bara den når rätt läsare. Min är en rak höger.

    Direkt uttrycka alltså.

    (Ursäkta ”reklamen”.)

    • Marcus Priftis skriver:

      Det sjuka är: hur bär du dig åt för att få så många läsarbrev? Jag har aldrig fått ett enda. För nånting jag har skrivit. (Förutom min gamla sajt om mansidealet, som jag la ner 2005. Den får jag fortfarande ibland frågor om.) Vad är ditt trick?

      • Liz skriver:

        Ingen aning. Folk mejlar, messar, lägger ut på facebook, kommenterar i blogg. Många gånger är det live, folk bara måste berätta om det som de har läst. Väldans kul. Jag tycker det sjuka är att jag har blivit antagen.

  6. nilla|utanpunkt skriver:

    Poesi är, ska vara, magkänsla. En del får till det med strofer och flyktiga metaforer, andra är mer jordnära. Den här blir jag sugen på att kika på – får kolla i bokhandeln nästa gång jag är i SVerige. Eller, pusha för att ditt förlag lägger ut ett par sidor på smakprov.se. Ett jättebra sätt att få ”bläddra” lite i en bok och känna på, innan man köper (och så underbart för oss som har det lite långt till svenska böcker rent fysiskt). Sedan springer man till webshoppen ,-) Har hittat fler för mig annars oprövade guldkorn den vägen.

    • Marcus Priftis skriver:

      Smakprov.se vet jag inte (men ett kapitel av Gå på djupet ligger där). Däremot kommer jag att vara generös med att dela med mig av smakprov på min egen sajt, http://www.marcuspriftis.se. Både i text och i ljud/bild. Och det kanske kommer nåt här på bloggen också!

  7. Christin skriver:

    Yeeeyyy! 🙂 Låter hur intressant som helst! Ska bli kul att läsa.

Lämna ett svar till pepparkaksgumman Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s