På förekommen anledning

Med jämna mellanrum påpekar enstaka kommentatorer att den här bloggen minsann har förändrats sedan Augustin, Kevin och Kalle startade den i december 2008. Det är fullständigt korrekt, och det beror nästan helt och hållet på att vi inte är Augustin, Kevin och Kalle utan tre helt andra personer. Med andra bakgrunder, andra förutsättningar och andra erfarenheter.

Om inte Debutantbloggen ska urarta till en blek kopia av sig själv, måste vi därför göra vår egen grej. Även om vi skulle vilja, skulle vi inte kunna göra precis samma grej som Augustin, Kevin och Kalle gjort. Det känns därför väldigt skönt att veta att vi har grundarnas godkännande och välsignelse (faktiskt till och med en explicit uppmaning!) att göra bloggen till vår egen.

Vi skriver inte öppna brev till varandra, som Kevin och Augustin gjorde. Det beror nog mest på att vi aldrig hade träffats, eller ens pratat över nätet, när vi tog över bloggen. (Det tog nio månaders bloggande innan ett par av oss träffades på riktigt, och alla har fortfarande inte träffats! Blame it on ett mycket avlångt land…) Det skulle alltså inte kännas naturligt för oss.

Våra fruar medverkar inte heller på bloggen. Det beror på att vi inte har några fruar – och på att de äkta män som förekommer i bloggens kulisser helst stannar just i kulisserna. (Med rödvin och choklad.)

Kanske använder vi bloggen lite mer för att prata om våra egna verk, än vad bloggens grundare gjorde. Ett skäl till det är att våra verk är en så stor del av vårt författarskap att det ter sig naturligt. Ett annat skäl är att vi är relativt oetablerade och kommer ut på relativt oetablerade förlag, som helt saknar Albert Bonniers kulturella och finansiella kapital. Vi har inte fått recensioner i DN och Aftonbladet – utan i bloggar och i direktkommunikation med våra läsare. Den här bloggen är ett av våra få sätt att berätta om vad det är vi pysslar med egentligen. Så ibland (men faktiskt bara då och då) använder vi den på det viset.

Med det vill vi inte säga att vi alltid uttrycker oss fullständigt korrekt och diplomatiskt. Ibland skriver vi saker som vi ångrar (men som vi låter stå kvar för den dokumentära känslans skull). Ibland skriver vi provokativa saker som vi helt och hållet avser att skriva. Så som det är i bloggvärlden.

Men för det mesta gör vi faktiskt just det som Augustin, Kevin och Kalle gjorde. Skriver om våra erfarenheter, om våra tankar och känslor under det år då vi gick från att bli förhoppningsfulla aspiranter till att faktiskt glänta på dörren till De Riktiga Författarnas värld. Så som vi upplevde det.

Självfallet kan inte alla älska allt. Och vi förstår om några gillar Augustins, Kevins och Kalles Debutantblogg bättre än vår. Men vi kommer ändå att fortsätta göra vår grej – för det är det enda vi kan göra. Den som inte gillar oss, men som efter tio månader fortfarande läser det vi skriver, kan säkert hålla ut tills den nya besättningen för 2011 kommer på plats.

Nu fortsätter vi att göra vår grej. Häng gärna med oss!

Marcus Priftis
Nene Ormes
Liz Wennberg

6 reaktioner på ”På förekommen anledning

  1. Hoppas vi finner de som är i tre olika stadier. Som debutant, oavsett var i antagningen du är i, är det ungefär samma tankegångar misstänker jag. Alla förlag arbetar olika snabbt, ett manus kräver skitmycket, det andra mindre. Vips är bloggare ett och tre på samma ställe och så får ni 2011 höra om signering och marknadsföring samtidigt.

    Jag har hört att SVT är reklamfritt. Som alternativ alltså.

    Jag är dessutom o-kulturell. Jag jämför inte böcker, författare eller epoker och ibland äter jag pulvermos.

  2. Visst ska ni det. Jag har tänkt på den där nyligaste kommentarväxlingen om att det var för mycket reklam etc etc. Men, jag tycker ni skildrar precis det som en debutant förståeligt funderar över, nu när böckerna är antagna, redigerade och tryckta. Hur hittar man läsarna?

    Möjligen skulle ett tips för den framtida debutanbloggen kunna vara att de tre som skriver ligger lite olika i publiceringsfasen. det är ju ändå två år från antagning till faktisk bok, eller nåt, eller hur? D v s kanske det räcker med att en är i säljfasen, medan en annan slutredigerar, och en tredje just börjat kontakten med förlaget. Det skulle ge ett bredare och naturligt mer varierat innehåll på bloggen. Kanske det var det den där kommentatören menade, att det blev lite mycket av samma problematik/innehåll, just för att ni alla kom ut i stort sätt samtidigt – och helt naturligt hade liknande funderingr kring just marknadsföring och recensioner?

    • Det är en bra idé, som tyvärr är svår att genomföra i praktiken. Låt mig säga såhär: det är inte helt enkelt att hitta debutanter som skriver permanent i bloggen. I slutet på december förra året var Kevin beredd att lägga ner hela bloggen, därför att det inte fanns några arvtagare. Det blev en ny besättning till slut, och vi hoppas på att det ska bli ytterligare en 2011, men det är svårt nog att ragga permanenta bloggare som det är, även utan att man ska behöva ta hänsyn till var nånstans i debutantprocessen de befinner sig. (Och hur gör man med dubbeldebutanter som mig och Liz?)

      Hur långt det är mellan antagning och bok varierar. För mig var det ett år. Och då väntade vi ändå fyra månader för att passa handelns försäljningsfönster. Jag ska dessutom villigt säga, att under det första halvåret hade jag väldigt lite att berätta mer än ”Ha! Jag blev antagen! Sug på den, Horstedts!” och ”Jaha, ännu ett kapitel att skriva om…”.

      Men det är en bra idé, det är det. Om vi nånsin har för många kandidater till 2011 års blogg, ska vi ta oss en funderare på att ha det som kriterium.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s