Don’t quit your dayjob

Om man har en väldigt specifik utbildning. En sån där det kanske kommer ut ett par tre jobb om året som man har god chans att få. Och om man dessutom är rotad i en viss stad och inte vill flytta därifrån. Då kanske det är lite väl naivt att säga upp sig från det jobb man redan har, för att satsa på sitt författarskap. Särskilt om ”författarskapet” består i att man snart ska debutera. Med en bok skriven för män (för MÄN! Som ALDRIG LÄSER EN BOK!) och som inte ens är en deckare.

Den genomsnittliga debutromanen säljer tydligen 800 ex. Ja, 800. Det är nästan ingenting, och jo, antagligen räknas en massa egenutgivningar med mindre seriösa marknadsplaner också in och drar ner snittet en del, men å andra sidan räknas också den senaste deckarstjärnan, så det kanske är ett rimligt snitt.

Man behöver inte gå in på detaljer om royalties för att förstå att det inte blir mycket havregrynsgröt för de pengarna. Eller chokladpraliner, för den delen.

Returtiden för Gå på djupet har nyligen gått ut. Eftersom bokhandeln har full returrätt på allt den inte lyckats sälja det första halvåret (och inte heller behöver betala förlaget förrän då, och nej, det var inte de små förlagen som kom på den idén), är det inte förrän efter ett halvår som man har en aning om hur man förhåller sig till snittet.

Men jag vågar inte längre hoppas på kioskvältning, omedelbar berömmelse och världsherravälde. Tecknen i tiden har helt enkelt inte pekat i den riktningen.

På ett sätt är jag väldigt glad att jag sa upp mig från jobbet. Friskt vågat, If you’re not in, och allt det där. Och jag skulle aldrig ha mäktat med att skriva En käftsmäll är också beröring och dessutom ge ut den under debutåret, om jag hade haft ett krävande Big Business™-jobb att hinna med samtidigt.

Det är lite trösterikt, när man tänker på det så: att det är gårdagens naivitet som gör det möjligt att förverkliga nästa projekt. Själva drömmandet driver förverkligandet av drömmen. För om jag hade gjort den där nyktra analysen av snittförsäljning och royalties, hade jag ju aldrig släppt sargen.

Men nu – en tid då det produktiva flödet har sinat och min inre kritiker går ballistisk över det jag redan har åstadkommit – hade det varit skönt att ha ett jobb att trösta sig med. Något som skingrade tankarna, som gjorde det möjligt att tänka att jag i alla fall hade åstadkommit något den här veckan.

Luther och tomten är i maskopi inför julen. Och om jag ändå inte förmår producera… borde jag inte göra något rimligare?

Men det var länge sen det kom ut något jobb på marknaden. Och om det jobbet har jag 83 konkurrenter. Snälla, säg att arbetsgivarna tycker att det är råhäftigt att man ger ut böcker istället för att jobba!

Tills vidare får jag hoppas på julhandeln. Och på glöggens mirakelegenskaper som kreativ propplösare.

Man kan ju alltid hoppas.
För naiviteten lär vara det sista som lämnar mig.

/Marcus

Det här inlägget postades i Gå på djupet, Marcus och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Don’t quit your dayjob

  1. hansolov skriver:

    Författarskap faller under min salig farsas tredje lag: ”Om du kan tänka dig att göra någonting annat, gör det”.

    • Marcus Priftis skriver:

      Det låter som en stökig lag. Många projekt lär man bli sittande med, när man gör allt man kan tänka sig…

  2. Nova skriver:

    Trösta dig med att du faktiskt vågade släppa sargen och att du har åstadkommit två böcker. Det är mer än väldigt många ens vågar drömma om – eller över huvud taget ”åstadkommer” för den delen. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s