1986

1986, det året fyllde jag elva år, jag fick en lillebror i april samt ett brev från Birgitta Sjöquist, redaktör på Rabén & Sjögren. Min klass väntade nämligen besök av Siv Cedering som skrivit en bok, lite på uppdrag från vår klass. Boken heter Grisen som ville bli julskinka och är tillägnad klassen. Jag har kvar brevet, boken som är signerad, tidningsartiklarna och fotografiet på Siv och klassen.

Att jag skulle sitta tjugofyra år senare som författare var något jag inte kunnat drömma om, men som jag faktiskt drömde om. ”Har du alltid gillat att skriva?” Det är en fråga jag får ganska ofta. Jag tror inte riktigt jag har insett hur långt tillbaka jag har pratat om att bli författare. När vi flyttade i april hittade jag brev skrivna till min man Thomas. Han och jag träffades första gången när jag var tretton år och vi har hängt ihop sedan dess. I breven berättar jag om mina drömmar att bli författare.

Jag är ganska imponerad. Jag förstår inte hur jag kunde drömma om att bli författare då, jag hade absolut ingenting att berätta. Som alla vet – läste var någonting jag inte gjorde. En recension under skoltiden fick jag ihop genom bokens baksida, det var liksom inte mycket till fantasi.

Hur kommer det sig att man börjar skriva? Vem blir författare? Jag trodde länge att de var de som läste och de som kunde stava. Jag hoppas verkligen inte jag vaknar upp ur en jävligt behaglig dröm.

/Liz

Annonser
Det här inlägget postades i Liz och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s