Hanna Wikman fyller i Debutantformuläret

Hanna Wikman kommer från Kramfors och bor i Göteborg. Hon debuterade mitt under brinnande bokmässa med romanen Lift, som kom ut på Charlie by Kabusa och som bland annat har beskrivits som en feministisk beatnikroman. Hanna arbetar med skrivande på olika sätt, och tänker fortsätta med det – och med bokbindning, cyklar och skrot – tills hon dör.

 

Debutantens standardformulär
(från skunk.nu – vila i tillfällig frid.)

DEBUTANTENS KLÄDSEL: Ekivokt, halvdant, gardiner, skoteroverall.

DEBUTANTENS SMINK: Glittrigt, inget, mascara, scharlakansrött.

DEBUTANTENS FRISYR: Hårhärna, som gammelmormor Sigrid skulle ha sagt om hon sett mig idag.

DEBUTANTENS HÄNDELSE: Frizonen Simones rebellpris i litteratur. Julmarknad med boksignering på Kramfors kommunbibliotek.

DEBUTANTENS LÅT: Jag väljer Mary Margaret O’Hara – Year in song.

DEBUTANTENS PLANER: Skriva mera. Ett hemligt beställningsjobb, en roman, Tankeboken 4-ever, ord och inga visor. Och så går jag Skurups folkhögskolas skrivpedagogutbildning på distans.

DEBUTANTENS VILL HA: Ingenting speciellt nu faktiskt. Stipendier. Folkstormar. Folkbildning. Feministisk litteraturrevolution, hur den nu tar sig uttryck. Antar att den pågår och har gjort det sedan Hedenhös dagar.

DEBUTANTENS SAKNAD: En kanon som skjuter sönder litterära kanoner som kväser uttryck som inte är – håll i er – vit manskanon.

DEBUTANTENS DUMMASTE: Borgarna. (inklusive det som har med deras tankar kring kulturutövanden att göra.) (Med borgarna menar jag då inte Fästningarna. De har inte gjort något ont på många herrans år. Snarare bidragit till debutanternas stoff genom kittlande av deras fantasi.)

DEBUTANTENS DROG: XdebutantX, men i övrigt kaffe.

DEBUTANTENS SJUKA: Skuld och skam.

DEBUTANTENS PEPP: Till exempel International solidarity movement, Socialarbetare för social aktion , vänner och kyssar, isrosorna, vinterkaoset, brorsan, syrran, mamman, författarna, Bakhållet.

DEBUTANTENS TRÅKIGASTE: Ännu något konstnärligt uttryck om en neurotisk vit medelklassfamilj. Och hur de mår egentligen.

DEBUTANTENS ROLIGASTE: Böckerna! Litteraturen! De skrivande! Orden! Knastret av bokstäver jag tuggar mellan mina sylvassa tänder. Poesin! Poeterna! Skyltarna! Bruksanvisningarna! Folkbiblioteken! Bokhandlarna! Boktravarna! Serierna! Skrivmaskinerna! Fanzinen! Kopieringsapparaterna!

DEBUTANTENS FINASTE: Alltså… Som debutant måste jag säga min roman Lift. Och de som har gjort den möjlig. Ta åt er.

DEBUTANTENS JÄVLA TJAT: Jag tjatar om vikten av att känna igen maktordningarna när de drabbar dig som debutant/ skrivande person. Lär dig på nytt och på nytt att känna igen patriarkatet (eller valfri maktordning som sätter käppar i just dina rullstolshjul) så att du kan definiera, montera ned, genomskåda och avfärda det med exempelvis den berömda feministiska klacksparken. (Självkritiken sköter många av oss ju så bra själva och med idoga påtryckningars hjälp.) Så du kan behålla fokus på vad du egentligen är intresserad av att skriva om (lunnefåglar, bardvalar, psykvård, skiljetecken, världsordningar) utan att distraheras av något exempelvis rasismgrus i synfältet.

DEBUTANTENS KÖP: Datorn. Glasögonen.

DEBUTANTENS VACKRASTE: Orlando av Virginia Woolf. Hanna D. Tanja. Det här med att Lift blir läst, folk pratar med mig om den – den pågår i okänd mängd olika huvuden och blickfång. Det är inte bara vackert utan omvälvande.

DEBUTANTENS SKADA: Trasig tand.

DEBUTANTENS GODIS: För tillfället popcorn.

DEBUTANTENS HUMÖR: I’m in the mood for love.

DEBUTANTENS AVSLUTANDE: Regn och sol om vartannat, natt och dag, moped mellan brödjobb och redigeringsjobb, sicksackande mellan älgar och morgonfåglar, ord för ord, mening för mening, varenda skrynkla av romanen min. Vi gick igenom den, jag och Erikafinredaktörn. Och så en natt. Vi hade gjort och gjort och gjort. Och så var den klar. Och jag såg att det var gott. Och jag tryckte på avtryckaren. Och sen blev den papper, kartong, svarta små bokstäver och verklighet.

Hanna Wikman

 

PS: Kopiera formuläret, fyll i dina egna svar och skicka till fem av dina vänner. Dina debutantdrömmar kommer då att gå i uppfyllelse. En kvinna i Gävle gjorde inte det. Under en veckas tid kunde hon varken stava till sitt för- eller efternamn. En farbror i Väja sände till tio. Han dubbeldebuterade två år därefter.

Annonser
Det här inlägget postades i Gäster och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Hanna Wikman fyller i Debutantformuläret

  1. Ping: Ponton | nytt ponton-ställe i Göteborg

  2. Ping: ponton - litterär tidskrift av och för unga

  3. Sara Lövestam skriver:

    Vad bra att du såg till att fylla i ett standardformulär just här, nu blev jag ju påmind om att jag ska läsa din bok! Och angående vackert och omvälvande kan jag bara hålla med. Lägger till på samma tema: rentav helt sjukt.

    • Nene Ormes skriver:

      Jag tycker också det är roligt att se en så säregen upplevelse som debuten sammanfattad i ett standardformulär. Det är en skön självmotsägelse med standard och debut. 🙂

  4. Marcus Priftis skriver:

    På förekommen anledning:

    1. Hanna Wikman är inte en av 2011 års debutantbloggare, eftersom hon debuterade i år. Istället är hon en av 2010 års (mycket uppskattade och välkomna) gäster på bloggen.

    2. Vi kommer att ha en gäst till på bloggen under 2010. Inte heller denna är 2011 års bloggare.

    3. När vi annonserar ut 2011 års debutantbloggare kommer det att vara så uppenbart att det inte går att missa.

    4. Debutantbloggen är ett privat initiativ som inte har ett skvatt att göra med förlagsaffiliationer. Bloggens grundare har förlagts av Albert Bonniers, Ordfront samt Kabusa. Årets bloggare har förlagts av Kalla Kulor, Kabusa (genom imprintet Styxx), Vombat och Styx (med ett x). Dessutom har vi haft en permanent gäst som förlagts av Albert Bonniers. Förlagsfördelningen för de närmare 20 gäster som passerat bloggen sedan starten gitter jag inte räkna efter, men en kvalificerad gissning säger att de övervägande handlar om antingen ett Bonnierförlag eller små förlag.

    5. Anledningen till Bonnierövervikten är förmodligen att Bonnierkoncernen ger ut jävligt många böcker. Anledningen till småförlagsövervikten är att författare som utkommer på små förlag ofta behöver söka sig till alternativa källor (t.ex. sociala medier) för att synas och höras.

    Och så var det med det.

  5. Semse skriver:

    Om de är en ny debutantbloggare som introduceras så är debutantbloggen ett minne blott. Hanna Wikman har redan debuterat och tränger därmed bort möjligheten för andra 2011 blivande debutanter. Vad får vi nästa gång? Guillou som debuterar med poesi? Dessutom är det här författare nummer tre som har Kabusa Förlag i ryggen (Frato, Ormes, Wikman). Det ser inte snyggt ut. Det är så lätt att ”lämna över” till de med samma påtryckande intressen bakom sig. Det liknar nu enbart en PR-sajt.

    • Nene Ormes skriver:

      Men snälla nån! Finns det ingen gräns för oförskämdheterna? Hanna är gäst här på bloggen, såsom debutant 2010 och hon har fått skriva ett inlägg om sin debut, som alla andra tillfrågade eller uppsökande debutanter har fått. Om du läser vad vi faktiskt skrivit, och att det redan i introduktionen av Hannas inlägg står att hon redan debuterat så torde det vara uppenbart att det rör sig om ett gästinlägg. Eller läste du bara den första kommentaren och hoppade vidare i den galna tunnan?

      Jag måste säga att jag tycker det är tragiskt att du är beredd att kasta ut hela Debutantbloggens integritet och varje debutants enskilda upplevelse för att två av oss har samma huvudförlag. Jag är utgiven av Styxx Fantasy dessutom, eget imprint, egen förläggare. Att dessutom påstå att Kevin, jag och alla kommande debutanter på Kabusa med imprint skulle ha samma saker att bidra med är inte bara nedlåtande, det är lite korkat också.

      Förlagen är inte delaktiga i det här. Ingen del av Debutantbloggen har gått via ett förlag (utöver att förläggare har fått kommentera om de vill). Det här är ett arbete vi debutanter gjort, för egen maskin, med egen tid och du kommer här och är arrogant och högfärdig? Jag betackar mig.

    • Liz skriver:

      Jag tycker det ser jävligt snyggt ut med författare som frivilligt uppdaterar aspiranter med himmel och helvete. Att dessa får någon att kommunicera med i deras helvetiska process som ter sig som en dålig såpa. Att det finns någon som gått igenom samma saker.

      Förlagen bakom varje enskild bloggare är oviktig.

      En pepparkaka?

  6. Hanna skriver:

    Och nu ser jag också Nene och Liz kommentarer! Jag slänger i mig pepparkakor och skålar för er. Och så vill jag välkomna er och alla till marknad på Fars hatt i Malmö där jag läser ur boken på söndag 13.00.

  7. Liz skriver:

    Som missnöjd verkar tendenserna vara att man absolut måste vräka ur sig sitt missnöje och dessutom hänga kvar på stället man inte gillar.

    Alla tycker vi olika, vad jag kan tycka är trist är att vi ständigt bjuder in gästskribenter och jag tycker att de är värda att behandlas med respekt. Den här bloggen handlar helt och fullt om att skriva och att debutera. Eftersom vi skriver i olika genrer och med olika språk blir det en stor variation på bloggen. Precis så som det ska vara.

    Jag tror Lisalotta ska ta sig en pepparkaka. Jag åt sju stycken innan jag skrev den här kommentaren.

  8. Hanna skriver:

    Tack Marcus!!! Skönt att du redan hade sagt det så bra när jag gick in för att läsa hur det såg ut med mitt gästinlägg.

    Och Therése! Jätteroligt att se dig här med. Och på Skurup i januari.

    Och Lisalotta, hm. Det var en ganska rolig formulering med ett kedjebrev från manshatarfeminister. Jag är ju inte någon sådan, men ett kedjebrev kan en nog kalla det. Och det kanske inte är den bästa formen för alla. Tack och lov för dig så hittar du säkert någon annan debutant du har mer användning av på den här bloggen eller någon annanstans.

  9. Therése skriver:

    Hanna! Vad roligt att se dig här!

    /din skrivpedagogskollega Therése

  10. Lisalotta skriver:

    Nä fy fan. Kedjebrev från manshatarfeminister? Hoppas det inte är en ny debutantbloggare som introduceras på det här sättet.

    • Marcus Priftis skriver:

      Och med detta hälsar vi patriarkatet välkommet till bloggen. Debuterar man med en feministisk roman är det fullständigt naturligt att man även skriver feministiska saker i sitt gästinlägg.

      Det är upp till dig att gilla eller inte gilla det… men det är lite humor att din kommentar nästan till 100% illustrerar principen bakom ”Debutantens jävla tjat” ovan. Om vi nånsin gör en studiehandledning till bloggen måste vi använda oss av det.

      Men allvarligt, ”manshat”? Kom igen. 1992 ringde och ville ha sina skällsord tillbaka.

    • Nene Ormes skriver:

      Nä fy fan. Tråkig kommentar från missnöjesfältet? Hoppas att det inte är en återkommande kommentator som börjar sin bana så här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s