Så hittade jag rätt förlag

För att bli utgiven gäller det att hitta rätt förlag till sitt manus. Idag berättar jag om hur jag fann ”mitt” förlag.

Det hela börjar egentligen för drygt tio år sedan, då jag 19 år gammal åkte till Mexiko utan att kunna ett ord spanska. (Jo förresten, några ord kunde jag efter att ha försökt läsa en kortroman av Gabriel García Márquez på spanska. Ett av dem var puñalada, som betyder dolkstöt. Ett annat var huevo. Det blev ett intressant samtal i taxin på väg från flygplatsen!) Jag gick en intensivkurs i spanska, men skaffade mig även en bok att läsa. Det blev Michael Endes Momo. Jag satte mig i solen och lät blicken vandra mellan boken och mitt spansk-svenska lexikon. Intill de tryckta orden antecknade jag den svenska översättningen. Ibland krävdes mycket tankearbete för att lista ut vilken grundform en viss verbböljning stammade från. Jag tror det tog en vecka att läsa första sidan, men motståndet minskade i takt med att mina kunskaper i spanska växte.

Ett enklare sätt att göra det jag gjorde är att skaffa sig en bok där samma text finns på två språk. Man kan lägga bort lexikonet och koncentrera sig på texterna. Först försöker man förstå enstaka ord. Sedan lägger man kanske märke till någon regelbundenhet i grammatiken. Så småningom lyckas man blottlägga diskrepanser mellan de två versionerna. Aha, det som sägs med ett verb här förvandlas till ett substantiv där! Och det som uttrycks med fyra ord där ryms i hälften så många här.

I USA har man sedan länge fattat att det finns en marknad för böcker på två språk. Det finns parallellspråkiga böcker för barn, unga och vuxna inom en rad olika genrer. När jag blev mamma började jag leta efter tvåspråkiga böcker till mina barn, eftersom vi pratar både svenska och spanska hemma. Det visade sig vara svårt.

Jag började leka med tanken att starta ett förlag som gav ut tvåspråkiga böcker för den svenska marknaden. Jag omsatte dock aldrig min idé i handling och rätt som det var upptäckte jag att någon annan hade startat ett sådant förlag. Först blev jag irriterad över att jag inte hade satsat själv. Men ganska snart insåg jag att jag egentligen inte var intresserad av att driva förlag, utan av att skriva böcker.

När jag en decemberdag 2008 fick en idé till en tvåspråkig bok skickade jag ett mejl till förlaget. Knappt två år senare skrev vi kontrakt och i mars i år kommer min bok Inte klia, Adam! ut i fyra olika språkversioner: svenska i kombination med spanska, somaliska, bosniska och polska. Nu är vi flera personer som arbetar med projektet och det känns helt rätt att vara på ett litet förlag som delar mitt engagemang för flerspråkighet. För mig är det en ära att skriva för Sveriges flerspråkiga invånare, både stora och små.

Vilket förlag drömmer du om att bli utgiven på?

11 reaktioner på ”Så hittade jag rätt förlag

    • Kul! Gillar dina bildkompositioner, framför allt med elefanten och barnet. Klart du ska vända dig till förlag – men var beredd på att det som nu är en färdig bok för dig kommer att behöva bearbetas många gånger innan det blir tal om utgivning. Men det är det värt!

      Självklart är jag extremt förväntansfull inför tryckningen av min bok – är hittills mycket nöjd med illustrationerna (som görs av en konstnär/illustratör) men det ska bli spännande att se helheten.

      Lycka till och berätta gärna hur det går!

  1. Pingback: Brev till en egenutgivare « Debutantbloggen

  2. Kul. Jag har haft liknande tankar. Jag gjort tvåspråkiga böcker till mitt syskonbarn Ruby som är engelskspråkig med svenska som andraspråk. De finns på Blurb.
    Lycka till!
    Carola

    • Hej Carola!
      Kul, det är så man gör när det finns ett behov men ingen annan som producerar…

      Kan vem som helst beställa böckerna? Vad säger syskonbarnet om dem? Har du kontaktat något förlag?

  3. Mycket intressant historia. Du fann alltså förlaget först, presenterade idén och skrev sedan boken. Låter som en spännande process, och lite bakvänt. Annars brukar man ju få skriva först och leta förlag sedan. Schyst! 😉

    Min enda erfarenhet med tvåspråkiga böcker är när jag pluggade koinegrekiska för en massa år sedan. Då använde jag en interliner med grekiskan på en rad och engelskan direkt under. Den var ovärderlig. Utan den hade jag aldrig tagit mig igenom kursen. 🙂

    • Nja, jag presenterade idén tillsammans med en text. Av den texten finns dock inte ett enda ord kvar, utan det blev en helt annan historia till slut. Inte särskilt ovanligt.

      Just nu för jag däremot diskussioner med ett par andra förlag om just idéer. Får se hur det går med det, kanske blir det inlägg av de processerna också så småningom.

  4. Jag är IMPONERAD! Hur f-n orkade du sitta och traggla så? Jag hade ledsnat på sid 2! 😉 Så impad!

    Och jag är superintresserad av din bok, tycker det är toklogiskt. När jag var liten läste jag faktiskt tvåspråkiga böcker som min pappa hade sedan 50- eller 60-talet. Vissa stycken var på engelska, vissa var på svenska. Så blev jag grym på engelska också. 🙂

    • Efter ett tag träffade jag någon att högläsa boken med, då blev det roligare 🙂

      Har du kvar böckerna från barndomen? Vet du vem som gav ut dem? Vilken ålder vad de för? Själv fick jag en serie böcker av min morfar. De var på svenska, men här och var kom plötsligt en mening på engelska. Ju längre i serien man läste, desto svårare blev de engelska inslagen. Ganska knäppt, tyckte jag då!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s