Är det verkligen okey att ge ut själv? – del 4

Detta är den fjärde och sista delen i en artikelserie där jag argumenterar för att det är helt okey att ge ut sina böcker själv. Annelie ställde i ett tidigare inlägg en fråga angående den litterära kvalitén hos självutgivare. Inbakad i den stora frågan fanns det också ett antal småfrågor. Låt oss bocka av de sista.

Garanti? Nej, men ta ett Smakprov.

Hur kan man som självutgivare garantera att texten är lika bra som hos ett etablerat förlag? Garantera? Varför måste jag garantera det? Vem skulle göra den bedömningen och hålla mig ansvarig? Jag skriver för att det är roligt. För att historierna underhåller mig själv och andra.

Det finns bara en som jag känner ett ansvar inför, och det är läsaren. Men jag tänker inte försöka lura på någon ett hafsverk. Tvärt om! Allt är öppet för att ses, smakas och bedömas. Och det innan man betalat ett enda öre. Jag kommer att lägga ut de första två kapitlen som smakprov på förlagets hemsida, och jag ska försöka fixa en ”preview” i alla e-bokhandlar.

Vem som helst som har tillgång till internet kommer alltså att kunna läsa boken. Det motsvarar lite grann att stå och bläddra i en bok i en bokhandel. Fast egentligen är det ännu bättre. För här kan du läsa i lugn och ro och se om boken är något för dig.

De som fängslas av historien, som undrar hur det kommer att gå för karaktärerna, kommer förhoppningsvis att köpa boken och fortsätta läsa. De som det inte föll i smaken kommer att låta bli. Så enkelt är det.

Stigmatiserat offer eller inspirerande entreprenör

Men är det inte bäst att undvika självpublicering? De flesta förlag verkar ju se på det, inte som en merit, utan tvärt om som något ganska osmakligt. Faktum är att hela den här stigmatiserande attityden håller på att förändras. Läs den här intressanta artikeln i Svensk Bokhandel om hur allt flera författare startar eget, och ingen verkar bli speciellt upprörd.

Förlagets eller författarens namn, vilket attraherar mest?

Visst är det så att ett flertal konsumenter kollar vilket förlag som står bakom boken. Men det är ärligt talat många fler som inte gör det. De flesta plockar upp en bok för att de attraheras av omslaget. Därför är illustration och layout oerhört viktigt. Det är det som säljer din bok.

Efter att ha studerat omslaget vänder de flesta på boken och läser lite i baksidetexten. Om boken låter intressant köper man den, annars återvänder den till bokhögen. De flesta kollar inte förlaget. Men om man ändå tillhör den grupp som gör det, så går det ofta ganska fort att etablera ett nytt namn. Se bara på nystartade Styxx som med tydlig profilering redan funnit sin publik. Det är bara en tidsfråga.

Det överlägset viktigaste är författarens namn. Om det t.ex. kommer en ny bok av Iain M Banks så köper jag den, oavsett vilket förlag den ges ut på. Min förhoppning är så klart att ryktet ska gå bland Sveriges alla fantasyälskare att en ny serie är på gång. Att snacket går,  mun till mun. Det är bättre reklam än vilket förlagsnamn som helst.

Egen utgivning är framtiden.

Vi står inför en revolution inom förlagsbranschen vars like inte skådats sedan tryckpressen. Samma omvälvande rörelse som skakat om musikindustrin har nu nått  bokmarknaden.

Nålsögat kommer att försvinna. Framtiden är författarnas, och läsarnas. Men inte nödvändigtvis de stora förlagens. Den nya tekniken kommer att för all framtid skifta maktbalansen. Vi kommer att få se en ny marknad växa fram med några stora och tusentals små aktörer. Den kommer att vara mycket mer dynamisk, med utrymme, både för det breda och för det smala. Det är oundvikligen så. Tekniken tvingar fram det.

Om tio år kommer ingen förstå varför det här över huvudtaget var intressant att diskutera.

Annonser
Det här inlägget postades i Oskar, Starta eget förlag och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Är det verkligen okey att ge ut själv? – del 4

  1. Oskar Källner skriver:

    @sofie b-c: Vad roligt att du njutit av alla dessa inlägg. Det glädjer mig mycket att du säger det. Det har varit väldigt intressant att se alla kommentarer och tankar. Jag tror att det är ett nödvändigt samtal.

    Men just nu känner jag lite trött på det. Fyra inlägg är minst två för många. 😉 Så det ska bli roligt att skriva om andra ämnen. Varför inte lite om: tankar kring skrivandets hantverk, inspiration, litterära förebilder etc.

    Dessutom vill jag gärna veta mer om Annelies bok och den process som det inneburit att ta fram den. Jag är säker på att hon har mycket intressant att dela med sig av.

    @Carola: Det är helt sant att bokåterförsäljare kollar en hel del på förlagen. Så på så sätt spelar det roll. Men bara om man går genom de traditionella kanalerna. Idag finns det andra sätt att göra det på. Men det är ett senare inlägg. Likaså frågan om tryckeri. Lovar att återkomma kring det också. Om ett tag.

    @Annelie: Hehe. Ursäkta min eldfängdhet. (Är det ens ett ord?) Det var inte meningen att hålla ett brandtal, det bara blev så. 🙂 Och jag läste inte in allt detta i ditt brev. Snarare beror det på alla dessa ifrågasättanden man fått under så lång tid. Plötsligt bubblar det upp till ytan. Så jag kör med en gamla klyschan, som faktiskt är helt sann ”Det är inte dig, det är mig.” 😉

    Angående din fråga. Ursäkta att jag inte varit tydligare. Jag trodde att jag hade svarat. Nej, jag har inte ett samarbete med en professionell redaktör. Jag har tittat runt en del på olika förmedlingar och läst arbetsprover med ”rättade” stycken och kommentarer. För det är ungefär den nivå jag har råd med. Men det har inte fallit mig i smaken. Jag söker efter något mer. Jag behöver en dialog. Annars fungerar det inte för mig. Det är just i samtalet och det gemensamma arbetet med en text som saker och ting händer. Tyvärr är det redaktörsarbete på en nivå som jag aldrig skulle ha råd att betala. Så det blir tyvärr inget med det.

    Vad jag däremot har är runt tio betaläsare i olika åldrar som jag fört dialog med. De är lekmän, men det innebär inte att deras input är värdelös. Tvärt om lär jag mig jättemycket på vad de ser och inte ser. Sedan har jag kontakt med en person som arbetat med litteratur hela sitt liv och jag hoppas att vi tillsammans kan göra en sista redigering. Sedan får vi se om det räcker. Jag är övertygad om att det gör det. Annars skulle jag inte satsa.

    Men visst skulle det ha varit gott med en professionell redaktör. Det förnekar jag inte. Det är den största svagheten med att ge ut själv. Men kanske också den enda riktigt stora.

  2. Annelie Drewsen skriver:

    Oskar,
    Du har läst in väldigt mycket i mitt brev, och skriver ett riktigt eldtal i alla egenutgivares försvar. Men fortfarande saknar jag ett svar på det som var min egentliga fråga: Hur kommer du att se till att ditt manus håller så hög kvalitet som det bara kan (dvs. hur kommer redigeringen att ske)?

    I en kommentar på förra inlägget skriver du:

    ”Jag håller med dig. Jag tror också att det nära samarbete och den dialog som en författare erbjuds på ett etablerat förlag är bland det absolut bästa som kan hända för en text.”

    Vem ska redigera din text? Kommer du att ta professionell hjälp eller ej?

  3. Carola skriver:

    Hej Oskar

    Mycket inspirerande läsning. Jag vet faktiskt ingen privatperson som väljer en bok efter förlag däremot så är det något som inköpare för bokåterförsäljare kollar på.

    Väntar med spänning på fortsättningen för ditt förlag.
    Berätta gärna om vilket tryckeri du väljer och varför du valt just det.
    Tryckeri tycker jag verkar svårt. Några jag pratat med trycker i Polen, en annan i Estland och en tredje i Kina.
    /Carola

  4. sofie b-c skriver:

    Jag har verkligen njutit (!) av att av alla kloka och välformuelarde inlägg omkring ett sådant viktigt tema som att ta publiceringen i egna händer. Jättekloka funderingar!

    Det känns spännande med nya möjligheter. Och det framstår nu som en tidsfråga innan egenutgivningen inkluderar både lektör- och redigeringsarbete och PR, bl a genom blogg, så att det blir proffsigt.

    Ett led i en mer systematierad och proffsig uppläggning av egenutgivningen är väl kanske just den här typen av offentliga samtal, så att egenutgivningen inte enbart förblir varje författares privata projekt. Ett ytterligare exempel, som jag inte sett -men kanske missat- hitills i den här debatten, är kollektiva protester när ngt går fel inom egenutgvningsbranshen. Som t ex protesten mot Vulkan i höstas, på initiativ av Frida Ekman http://www.fredman.dinstudio.se
    Frida drog igång en protestgrupp omkring löften som inte hållts. Den spreds snabbt via andra bloggar, t ex på
    http://monicaolssonkolkman.blogspot.com/2010/09/vulkan-er-ar-inte-att-lita-pa.html
    Vad jag förstår så resulterade det i ändrade förhållanden.

    Så, som sagt, tack för kanaler som denna -där författare får diskutera skrivandet från så många olika vinklar. Det känns viktigt!

  5. bra att det finns fler än bara jättar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s