Ett svenskt språk för Fantasy och SF.

För någon dag sedan var jag inne på Stefan Ekmans Mythotopes och läste ett mycket intressant inlägg.  Det började som en recension av Nene Ormes ”Udda Verklighet”, men Ekman blev så pass lyrisk över att Ormes hade ”lyckats erbjuda ett fungerande svenskt fantasyspråk ” att recensionen bitvis gled över i en analys av bristen på just språkliga konventioner in om svensk fantasy.

Då det finns en oändligt mycket större utgivning av fantasy och sf på engelska, är det självklart att man som svensk författare påverkas. Det är lätt att det slinker in diverse anglicismer. Ekman menar att allt för många fantasyböcker på svenska, både i original och i översättning, har ett språk som andas osäkerhet, tanklöshet och ibland, ren skär inkompetent. Han skriver ”Vi måste hitta en svensk språklig konvention för att kunna skapa även främmande världar.”

Hårda ord kanske? Eller har han rätt?

Jag har ett liknande problem när jag skriver science fiction. Inom den engelska språkvärlden är sf en så pass stor genre att den har skapat sina egna språkliga lagar och konventioner, speciellt när det kommer till teknologiska objekt eller hypotetiska teknologier och dess sociala implikationer. Det samma kan inte sägas om den svenska sf-scenen. När jag då skriver sf hämtar min hjärna alltid det engelska ordet först. Det är lite frustrerande. Speciellt när jag upptäcker att det inte finns något ord på svenska. Eller i alla fall ingen konvention kring det. Då står jag mellan valet att antingen ta ordet rakt av, försvenska/översätta det eller helt enkelt uppfinna ett eget ord.

Ta ”hyperspace” som exempel. Försvenskat/översatt blir det ”hyperrymden” eller ”överrymden.” Om jag hittar på ett eget begrepp kanske det blir ”hålrummet.”

Personligen upplever jag inte samma problematik när jag skriver fantasy, mycket för att jag försöker plocka termer från vårt fornnordiska arv.

Jag är nyfiken på hur andra som skriver inom sf och fantasy tänker kring detta. (Och alla ni som inte skriver sf och fantasy är självklart också välkomna med era tankar. 😉 The more the merrier!)

Advertisements
This entry was posted in författarens hantverk, Oskar, Udda verklighet and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.

5 Responses to Ett svenskt språk för Fantasy och SF.

  1. Pingback: Svensk fantasylitteratur | Anarres

  2. stefanekman says:

    @Oskar Källner: Engelskans omtalade språkliga kreativitet beror inte enbart på antalet talare utan även på deras språkhistoria, med både germanska och romanska rötter (plus lite annat skrofs, som t ex keltiska). Redan det faktum att många ord dubbleras genom ett alldagligt och ett “komplicerat” ord lägger en god grund för språklig variation. (Ta t ex “remacadamized”, ett ord med 5 morfem, alla från olika språkområden: latin, keltiska, hebreiska, grekiska, germanska. Briljant!) Förvisso har vi lånord från höger och vänster, men detta är inte samma sak. Därmed inte sagt att svenskan är oförmögen att skapa ett bra fantasyspråk; det går, vilket har demonstrerats av en handfull pionjära författare och översättare. Men det måste befästas och etableras innan normen för gott blir den anglifierade prosa som är så utbredd.

  3. @stefanekman: Då får vi väl arbeta på att försöka skapa ett svenskt språk, både för fantasy och sf. Jag påstod i ett tidigare inlägg att jag ofta upplever folk i den engelsktalande världen mer kreativa med sitt språk, än vad vi är med svenskan. Jag tror det i mycket beror på att de är fyrtio gånger fler än oss. Det finns ingen underlägsenhet i den svenska grammatiken som sådan. Tvärt om. Men jag tror att vi har en psykologisk stelhet. Så nu är det upp till kamp! Låt oss vara så kreativa vi bara kan och visa att det visst går!

    @Nene Ormes: Du har helt rätt. När man tänker på det så låter ett ord som ”wormhole” eller svenskans ”maskhål” ganska töntigt, oavsett språk. Men man vänjer sig om man hör det tillräckligt ofta. Vi får väl helt enkelt se till att skriva mer svensk fantasy och sf. 🙂 Och hoppas på en växande marknad. Men jag tror att den finns där. I och med att Harry Potter generationen växer upp och vill ha nya läsupplevelser, så finns det nog inga gränser för möjligheterna, om det bara hanteras på rätt sätt.

  4. Nene Ormes says:

    Jag har (uppenbarligen) inga som helst problem med svenska i sf/f, men jag föredrar helt klart svenska termer när de är skapade av en svensk författare. Stora delar av problemen med översättningar är att termerna lät bra för engelskspråkiga läsare i den engelska texten, men direktöversatta eller oförändrade i den svenska texten så skär de lite i ögonen (öronen).

    Jag är inte säker på hur man ska komma runt det, men jag är övertygad om att mycket av uppfattningen att sf/f är bättre på engelska är för att vi är vana vid att läsa just sådan litteratur på engelska. Ett ord som är i grunden dråpligt eller vansinnigt (wormhole tex, det är _precis_ lika larvigt som ‘maskhål’ på svenska) verkar vara lättare att ignorera eller acceptera om det inte är på svenska.

    Det är min uppfattning att detta beror på att vi har för lite sf/f skriven på svenska. Om vi var vanare vid det så skulle det inte vara lika märkligt. Jag är benägen att använda Läderlappen och Spindelmannen som exempel. När jag var liten var de här tidningarna på svenska och jag reagerade inte särskilt på namnen, men nu ska det vara Spiderman istället. Märklig trend om ni frågar mig (en hänvisning till tidigare inlägg med kommentarer).

    Sen råkar jag tycka att fantasyförfattare generellt, oavsett språk, krånglar till sitt vokabulär i onödan. Men det är kanske bara jag …

  5. stefanekman says:

    Jag håller fullständigt med dig om att SF dras av något av ett liknande problem, språkligt sett; och förvisso kan man ta sig runt en hel del termproblem genom att i sin fantasytext utgå från en specifik mytisk miljö (och för oss fungerar säkerligen det fornnordiska arvet väl). Men de språkliga problemen ligger inte enbart på termplanet, även om substantiv är basen för de främmande fantasyvärldarna. Vad jag far efter är även andra språkliga aspekter — kanske snarast en svensk fantasystil, där förvisso termer spelar in, men då även i valet av grafem och fonem för desamma. (Kanske kan man hävda att SF, i den mån man använder “vetenskaplig” terminologi, har det lite lättare eftersom vi även i svenska accepterar de många neoclassiska morfem som det språket dras med — som “hyper” — och glatt “översätter” dem rakt av.)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s