Här är titeln på min bok!

Det är inte det lättaste att hitta en bra titel. Det finns olika konventioner inom olika genrer. Sedan finns det självklart undantag från konventionerna, det gör det alltid, men ofta kan titeln direkt ge läsaren en känsla av vilken genre den tillhör.

Om man plockar upp en deckare har de ofta titlar som: ”Den döende detektiven”, ”Huvudjägarna”, ”De ensamma”, ”En mörk välsignelse”, ”Den farliga leken”, osv. De är alla ganska korta, tillspetsade och associerar till fara, spänning och ond bråd död.

Är genren romantik kan man få titlar som: ”Bara stjärnorna ser på”, Låt det aldrig ta slut”, ”Sanningen om hundar och katter”, ”Nyckeln till hans hjärta” osv. Lite halvpoetiskt, lite luftigt, lite myspys.

Det känns ibland som att ju mer personlig och känslofylld en bok är, ju fler ord har titeln. Såg att Alex Schulmans senaste hette ”Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött.” Intressant nog gillar jag den faktiskt. Överlag uppskattar jag inte när titlar är överdrivet långa. Men trots sin längd flyter den lätt, och den går att förkorta till ”Att vara med henne.”

Men hur ser det då ut inom mitt område, fantasy? Det är faktiskt lite svårt att säga. För det råder inte en enskild konvention, utan det beror mycket på vilken underkategori boken tillhör. Det vimlar nämligen av underkategorier, både inom fantasy och sf. Vad gäller sf skulle man nästan kunna säga att där finns lika många underkategorier som det finns genrer över lag. Kanske fler. 😉

Dock är det ganska vanligt, speciellt inom underkategorin high fantasy, med korta namn som går rakt på sak. Ofta fokuserar titeln på huvudpersonen, eller på ett magiskt objekt som är viktigt för historien. Då får man titlar som: ”Diamantsvärdet och träsvärdet”, ”Nekromantikerns ensamhet”, ”Alvklingan”, ”Svavelvinter”, ”En magikers styrka”, ”Drakväktare”, ”Harry Potter och De vises sten”, ”Häxan och lejonet” osv. Det är inte svårt att se vilken genre det handlar om. Det talas om alver, svärd, trollkarlar, drakar och häxor. Allt som tillhör fantasyns domän.

Det finns både fördelar och nackdelar med att följa konventionerna. Nackdelen är så klart att en titel kan kännas lite sunkig, då det redan finns hundratals böcker med liknande titlar. Publiken är i värsta fall mätta på stilen. Detta är definitivt en risk inom en genre som fantasy. Det finns till och med elaka tungor som menar att man inte behöver någon större intelligens för att sätta ihop en fantasytitel, bara en generator.

Den stora fördelen är att de som gillar genren omedelbart känner igen sig. Man ska inte underskatta igenkänningsvärdet. Om titeln dessutom lyckas förmedla en känsla, lite atmosfär och förhoppningsvis ger en ledtråd om vad boken handlar om, så är det ju bara bra.

Jag tänker följa konventionen. Länge brottades jag med olika titelförslag. Till slut hade jag en liten undersökning på min blogg där läsarna fick röst. Det var en titel som vann med förkrossande majoritet. Över 50% av rösterna.

De negativa kommentarerna menade att den är alldeles för allmän. Att den faller för djupt i fantasyträsket. De positiva menade att det är en titel som sticker ut en aning, den har lite fart, fläkt och spänning över sig, samtidigt som den utan tvekan slår fast att detta är en fantasybok. Vi får väl se vilka som har rätt. Jag hoppas självklart att namnet ska fall i god jord. Men man vet aldrig i förväg.

Nåja, nu har jag hållit er på halster alldeles för länge, och babblat på om konventioner hit och dit.

Låt mig utan att fördröja ytterligare presentera titeln. Boken kommer att heta: ”Drakhornet.”

Annonser
Det här inlägget postades i Debut, Drakhornet, Oskar och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Här är titeln på min bok!

  1. Ping: ”Gudarnas skymning” – Kanon eller kalkon? « Debutantbloggen

  2. Oskar Källner skriver:

    @Sara BE: Tack! Kul att du gillar titeln.

    Intressant diskussion du refererar till gällande Schulmans bok. Jag håller egentligen med om invändningarna, men personligen störde jag mig inte så mycket. Och med tanke på att originaltiteln var ”Året som förvandlade mitt liv” (eller nått sånt) så är det ändå en klar förbättring. 😉

    @Yvonne Undin: Nej det är som sagt en smaksak. Men det glädjer mig ändå att du är nyfiken och vill läsa boken. Förhoppningsvis kommer innehållet inte att vara dussinfantasy. 😉

    (Sedan vill jag bara tillägga att på ett personligt plan har jag alltid avskydd Draklandskrönikorna. Hoppas att jag inte kliver på någons ömma tår nu. Men redan i tonåren tyckte jag att de var ytliga, träliga och rent av dåligt skrivna.)

  3. Yvonne Undin skriver:

    Väldigt klassiskt val, så klassiskt att det känns för klassiskt för mig personligen. Efter alla dessa titlar med drakar så har jag tröttnat, även om jag är en massiv slukare av fantasy. Det känns som om man bara behöver sätta ”Drak” framför precis vad som helst så får man en titel. Det känns lite väl dussinfantasy och Draklandskrönikan.
    Givetvis kommer jag att läsa boken, men det är mer för att jag hört talas om den här än för att jag skulle fastna för titeln.

  4. Sara BE skriver:

    Gillar titeln! Känns väldigt fantasy, och lite mysigt på något vis, haha!

    Personligen har jag lite svårt för de långa titlarna, även om det finns lyckade exempel. I fallet du tar upp tycker jag att ”Att vara med henne”, hade varit bättre. 😉 Här är en rätt kul diskussion kring den titeln:

    http://helenadahlgren.wordpress.com/2011/01/26/att-saga-att-vara-med-henne-ar-som-att-springa-uppfor-en-sommarang-utan-att-bli-det-minsta-trott-utan-att-bli-det-minsta-trott-omojligt/

  5. Oskar Källner skriver:

    @Annika: Tack så mycket! 🙂

    @Annelie: Det blir definitivt en undertitel.

    Det finns ju lite konventioner kring det också. Om man kollar på bilderna ovan har t.ex. Spegelporten undertiteln ”Kampen om Mordant.”

    Ofta brukar det vara något sådant, eller något i stil med ”Andra boken i krönikan om trollkarlen Albert.” 😉

    Jag återkommer till det i ett senare inlägg. Jag har några idéer, men har inte valt ännu. Skulle vara intressant att få lite input via bloggen.

  6. Annelie Drewsen skriver:

    Jag gillar den också. Blir det någon undertitel, undrar man…

  7. Jag gillar din titel! Drakhornet ger väldigt starka bildassociationer och då är den lätt att komma ihåg. Det tycker jag är det viktigaste med en titel.

    Den typ av deckartitlar som du ger exempel på och som det finn så många av är hopplösa eftersom de är så lätta att glömma. Inte så smart om författaren vill att läsarna ska rekommendera boken till andra. ”Den hette något med döden … eller sommar … eller nej, det var något med ett mord …”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s