Den svåra konsten att skriva en baksidestext

I vanliga fall brukar förlaget se till att skriva en gripande baksidestext. Men då jag har mitt eget förlag så faller även den lotten på mig. Att skriva baksidestext till sin egen bok är pest och pina. Man vill ju ha med allt! Men det är helt enkelt inte möjligt.

Jag läste någonstans att man i medel har sju sekunder på sig att fånga läsaren. Sedan sätter den potentielle köparen tillbaka boken i hyllan. Baksidestexten måste alltså redan från första meningen göra läsaren så pass nyfiken att den inte bara läser resten av baksidan utan dessutom gärna köper boken. Dessutom ska den ge en rättvisande känsla av vad boken handlar om, utan att avslöja för mycket.

Jag började med att inventera baksidorna på de böcker jag har hemma. Steg ett var att försöka känna efter hur tung texten var. Bara att snabbt vända på dem och känna efter vilka som var attraktiva att läsa. Jag märkte omedelbart att de med stora mängder text hade ett mycket större psykologiskt motstånd än de med lite text. Värsta var en del av min studielitteratur där förlagen utan vidare fyllt baksidorna från kant till kant med liten, svårläst text. De åkte in i hyllan igen.

De bästa baksidorna var läckert designade med sköna färger. Orden var så pass få att de, trots en relativt stor font, kanske bara upptog hälften av ytan. Det gjorde intrycket luftigt, och man hade inga problem med att sluka innehållet. Så började jag räkna ord. Kom fram till att en luftig text ligger på mellan 100-140 ord. Inte mer. Inte mindre heller egentligen, för då är det svårt att presentera vad boken handlar om.

Nu när ramarna var klara, så var det dags att formulera själva texten. Men var skulle man börja? Flera böcker verkade följa den här strukturen:

  1. Presentera huvudpersonen
  2. Något händer som tvingar ut huvudpersonen på ett äventyr (internet eller externt)
  3. Inskärpa i läsaren att det här är väldigt spännande.
  4. Några avslutande ord om bokens genre och eventuellt något om författaren.

Det borde ju inte vara allt för svårt? Fast det är klart. Jag har ju två huvudpersoner. Hur gör man då? Och hur inleder man utan att det blir klyschigt? Jag vet inte hur många varianter jag skrev. Men allt lät bara fel. Till slut tröttnade jag och började skriva oseriösa förslag. Plötsligt skrev mina fingrar: ”Erik var en enkel stallpojke. Påstod han i alla fall. Men ni vet hur det är med sådana där små glin.” Texten fortsatte att strömma ur fingrarna, i en allt mer raljant ton.

Jag tog en paus. Tittade på mitt lilla raljanta försökt. Så insåg jag att det fanns något där. Faktum var att texten hade en ny och intressant struktur som bröt sig aningen ur mallen. Ett stort antal vändor senare har redigeringspennan ersatt nästan allt med ny text. Men strukturen är den samma. Jag tror att den kommer att fylla sitt syfte.

Vad har ni för erfarenheter av baksidestexter? Vore intressant med fler perspektiv på det här.

Det här inlägget postades i Drakhornet, Oskar, Starta eget förlag och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Den svåra konsten att skriva en baksidestext

  1. Jan Kellgren skriver:

    Jag skriver läroböcker och vetenskapliga böcker. Då har man lite mer tid på sig än endast sekunder p g a den ämnesmässiga nischen. Samt ett förlag som backar och förbättrar. Men så svårt det är att ändå klara den nödvändiga reletiva ”trivialiseringen” utan att försämra och verka klämkäck dilettant. Men det är en go känsla att skriva dem – lite som grädden på moset, när boken snart är i hamn!

  2. Ping: Munins skärvor » Baksidestext till Skogens hjärta – hjälp!

  3. Ping: Munins skärvor » Drakhornets baksidestext

  4. Oskar Källner skriver:

    @Lisalotta: Mycket intressant artikel. Tack för att du delade med dig.

  5. Lisalotta skriver:

    Läste en intressant artikel om just detta i Svensk Bokhandel i förr förra numret tror jag det var. Jag hittar inte den på nätet, men väl denna:
    http://www.svb.se/nyheter/mannen-fr%C3%A5n-baksidan

  6. Oskar Källner skriver:

    @Monica: Intressant diskussion du länkade till. Som författare vill man gärna ha med allt. Det är jättefarligt. Man blir lätt för detaljerad och då blir det också tråkigt. Baksidestexten får inte bli en synopsis, då väcks inte nyfikenheten, den dödas. Men jag vet hur svårt det är. Jag hade några älsklingar jag var tvungen att döda. Det gjorde ont.

    @Sandra: Kul att du gjorde NaNoWriMo! Jag är själv sugen på att gripa mig an det till hösten. Visst är det fascinerande hur lång tid det en baksidestext kan ta. Man bara sitter och harvar på orden och vet inte om det blir bättre eller sämre. Men ditt exempel var väldigt intressant, just med den bakomliggande struktur som du själv kommenterar. Nyttigt! 🙂

    @nilla|utanpunkt: Ja i andras texter ser man nästan omedelbart vad som brister. Det är därför jag har bollat min baksidetext nu med tre olika personer. Ytterligare älsklingar har avlivats. Lite jobbigt, men nödvändigt. Kanske ska man göra som du säger, och regelbundet öva sig på konsten. Det är en riktigt bra idé! 🙂

  7. nilla|utanpunkt skriver:

    Visst är det vansinnigt mycket enklare att se brister i andras baksidestextförsök än i sina egna. Kanske är man alltför uppslukad av berättelsens alla detaljer för att kunna se klart. Jag tror jag får börja skriva baksidestexter på mina texter bara för den viktiga övningens skull!

  8. Sandra skriver:

    Ja, hjälp, det är svårt. Jag gjorde NaNoWriMo i höstas och så sent som igår skickade jag in en ‘pitch’ för min bok till någon slags tävling med regeln 200 ord eller mindre. Det tog mig ungefär halva dagen. (Jag skrev på engelska så min svenska översättning nedan är lite halvdan såhär på stört).

    Till sist hade jag en pitch som presenterade min huvudperson (Trots att nioåriga J ser annorlunda ut har hon haft ett ganska lugnt och händelsefattigt liv). Sedan konflikten/förändringen (Men när O börjar i hennes klass inser hon just hur trassliga saker kan bli). Sedan förhoppningsvis ge en inblick i vad boken består av i lite av den ton som boken är skriven i (Snart är hon mitt uppe i att ta sig in genom främmande köksfönster, stjäla uppsatser från frökens lådor och hamna mitt i en idrottstävling på väg till nybörjarträningen).

    Det är liksom själva handlingen. Innan det stycket kommer har jag dessutom ett citat från boken som består av ett replikskifte (två repliker), som förhoppningvis säger lite om hur boken är skriven och ger en försmak på ett av äventyren.

    Sedan lade jag även till ett par rader om vad jag ville ha fram med boken och vad det är för typ av berättelse, men det vet jag inte om jag hade gjort på en baksidestext som skulle på själva boken.

    Det var svårt, svårare än jag trodde att få ner det på så få ord, men det var samtidigt väldigt nyttigt att få sammanfatta för sig själv vad det egentligen är man har skrivit om…

  9. Monica skriver:

    Baksidestexter är jättesvåra att skriva men en nyttig övning. Att komprimera och sammanfatta, och samtidigt lyckas locka en läsare, är inte det lättaste, men det får också ofta fram essensen av berättelsen.

    Jag satt och knåpade på en baksidestext för ett tag sedan och skrev om det här http://bokskrivardagbok.blogspot.com/2011/01/liten-presentation-av-fyndet.html

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s