Korrekturläsningspanik

Jag har lärt mig något nytt. Sitter just nu och korrekturläser mitt manus, igen, i nära panik. Jag trodde verkligen att jag var klar. Att det efter två ordenliga korrekturgenomläsningar inte fanns några saknade kommatecken eller felplacerade citattecken. Att alla felaktiga böjningar och irriterande upprepningar var utraderade. Men icke!

Fick en ny pdf av min grafiska designer härromdagen. Satte mig ner och tänkte göra en liten extra korrläsning, då det ska in till tryckeriet om bara några dagar. Jag trodde att allt var klart. Men till min förskräckelse fann jag omedelbart alldeles för många misstag. Nu måste jag läsa igenom hela boken, igen, för att rensa bort de sista.

Men varför såg jag då inte dessa fel tidigare? Jag har ändå gjort detta två gånger förut. Jag tror svaret ligger i textens formatering. Nu är det en annan storlek, en annan font och en annan grafisk disponering. Det gör att texten flyter annorlunda. Saker som ögat innan gled över, fastnar. Det är inte kul att sitta med detta bara dagarna innan allt ska in till tryckeriet, men jag är ändå glad att jag upptäckte det nu.

Så man lär sig alltid något. Till nästa gång vet jag att när jag korrläser så ska jag ändra font och storlek mellan läsningarna. Det tjänar man så grymt mycket på. Nu måste jag sluta skriva, och fortsätta läsa. Igen. Tur att jag verkligen gillar berättelsen. 😉

Annonser
Det här inlägget postades i Drakhornet, Oskar och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Korrekturläsningspanik

  1. Anders skriver:

    Jag har hört någonstans att man skall läsa boken baklänges för att lättare hitta/se slarvfelen.

  2. christinljungqvist skriver:

    Angående Anns förslag: jag tror att jag, åtminstone, skulle kunna spara på att trycka upp manuset i bokformat direkt inför korrläsningen, då jag har för vana att printa ut det ett antal gånger innan jag är nöjd och skickar till förlag. Spara skog, spara pengar 🙂 men jag skulle vilja veta hur mycket det kostar att trycka upp en prov-bok så?

  3. Oskar Källner skriver:

    @Annika: Jag tycker bara det är fascinerande hur hjärnans tolkningsapparatur fungerar. Ibland roar ju folk sig på facebook med att skicka runt meningar där bokstäverna är omkastade. Så länge det är rätt längd och börjar på rätt bokstav så kan hjärnan läsa vad det står, då den egentligen inte läser bokstäverna i sig, utan ser orden som bilder.

    @Bläcklilja: Så sant. Man ”ser” vad det ”ska” stå, inte vad det faktiskt står. Därför har jag också haft folk som hjälpt mig med det, och då hittat massor av fel som vi korrigerat. Men vi jobbade alla med samma format, A4-manus. Det är först nu som jag inser att vi skulle ha gjort det två gånger, med olika format.

    @Spel-Malmer: Så sant så sant. Det är verkligen olika upplevelser av texten i skrivfönstret och sedan med den klara layouten. Helt olika upplevelser.

    @Ann: Intressant idé. Inte dumt alls. Just nu läser jag pdfen på tvären på en miniPC, så det blir nästan som att läsa på en läsplatta. Ger ett en väldigt ”bokig” känsla. Men att faktiskt beställa den är en riktigt bra idé. Kostar lite pengar bara, men det får det väl vara värt.

  4. Ann skriver:

    Ett korrläsningstips till: beställ en ”bok” av din text hos en POD-leverantör (där den kan läggas upp utan att komma allmänheten till del – t ex hos vulkan.se). Dels hinner du få lite distans till texten – det tar 1-2 veckor innan boken dyker upp – och dels händer det något med texten när den kommer mellan bokpärmar, vips dyker alla felen upp 🙂

  5. Spel-Malmer skriver:

    Gör precis så när jag korrläser blogginlägg. Läser först i skrivfönstret och sedan i förhandsgranskning på själva sidan med all design. Mycket lättare att hitta fel då. Är som om man jobbar med en bild mycket. Det är bra att kolla på den spegelvänt lite då och då.

  6. Dessutom är det alltid jättesvårt att korrekturläsa en text man själv har skrivit; även om man anstränger sig ”ser” man texten på ett helt annat sätt än en utomstående. Man lägger märke till andra saker. Korrfel blir svåra att hitta eftersom man _vet_ vad det ska stå och därför inte _läser_.

  7. Det ligger mycket i vad du säger om formateringen. Då och då ändrar jag teckensnitt och marginalstorlek för att felen ska ploppa fram, och det gör de alltid.

    I mitt brödjobb granskar jag andras texter och jobbar med layout och märkte långt innan jag började skriva en roman att det är så här det funkar.

  8. Oskar Källner skriver:

    @Sara BE & christinljungqvist: Superbra tips. Det ska jag göra nästa gång. Med lite bättre framförhållning. 😉

  9. christinljungqvist skriver:

    Jag brukar faktiskt göra en PDF av manuset det sista jag gör och korrläsa på datorn 🙂 det är alldeles sant att man ser manuset annorlunda då, precis som man gör när man läser det utskrivet.

  10. Sara BE skriver:

    Man hittar alltid nya fel. Men det där är verkligen helt rätt. Man måste korrläsa texten i det format som boken ska tryckas i. Amanda Hellberg tipsar om att man ska använda större mariginaler (höger, vänster, upp och ner) medan man skriver också , för att man redan då ska få lite mer ”bokkänsla” och mindre ”vanlig A4”. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s