Att bli författare – del 1

När blir man egentligen författare? Frågan har dryftats på den här bloggen av tidigare debutanter, men jag känner att jag också behöver fundera kring det.

Min förläggare sa en gång till mig att jag måste tänka mer som en författare. Jag minns inte vad det handlade om just då, men jag har burit hennes ord med mig. Måste tänka som en författare. Bli författare i en djupare bemärkelse. För att det ska ske behövs det mer än att mitt namn står på omslaget på en bok. Då krävs att jag införlivar författarskapet i min egen person och har det som utgångpunkt i mitt agerande och ställningstagande i vissa situationer.

Låt mig ta ett exempel. En etablerad författare som möter en okänd person som vill köpa boken tar med självklarhet emot betalning, stoppar ner sedlarna och greppar pennan för att signera boken. De flesta frågar till vem boken ska vara, skriver namnet – förhoppningsvis rättstavat – och sin egen signatur, plus datum. De småpratar avslappnad med personen framför sig, samtidigt som handen rör sig enligt ett invant rörelsemönster. Boken stängs och stäcks fram till köpare, nästa person.

Jag trodde det skulle vara enkelt. Att det där självklara, avslappnade sättet kom per automatik med debuten. Icke. Igår sålde jag en bok till er person jag precis hade träffat. Vi råkade befinna oss i en mörk gatukorsning på Södermalm och hon räckte fram ett par skrynkliga sedlar och några mynt. Jag sträckte mig efter min bok i väskan. För en utomstående liknade det nog mest handel med förbjudna substanser.

”Men då vill jag att du skriver något i den!” sa hon och jag rotade fram en penna. Hon erbjöd sin rygg som underlag. Jag slog upp boken, lade den mot henne och skrev ”Hej!” Sen då? Det var oklart vem som skulle få boken, så något namn kunde jag inte skriva. Det verkade lite löjligt att bara skriva hej och sedan mitt namn. Så jag fortsatte: ”Hälsningar från”. Sedan mitt namn och datum. Kände mig som en idiot när jag räckte fram boken. ”Hej! Hälsingar från Annelie” Så menlöst, intetsägande och dumt, tänkte jag.  Och jag ska föreställa författare.

Jag tror att jag helt enkelt måste göra som när jag först skulle lära mig att skriva min namnteckning. Öva. Hitta en bra fras att skriva. Öva in någon bra replik. Spela upp en scen, där jag är Författaren. Om jag gör det tillräckligt många gånger kanske jag en dag upptäcker att det inte längre är en teater, utan mitt liv. Mitt liv som en livs levande, högst verklig och alldeles självklart författare. Jag undrar hur lång tid det tar.

5 reaktioner på ”Att bli författare – del 1

  1. Hej.
    Hittade er sida då jag letade efter tips då jag signerar böcker. Jag har nämligen precis kommit ut med min första bok. Hade bokrelease i lördags, idag är det reportage i tidningar och tåget kör på för fullt.
    Min bok heter ”Cancer som resesällskap” med underrubriken ”min uppmuntran till dig”.
    Jag har gått igenom operation etc för bröstcancer. Och har nu skrivit en liten bok där jag berättar hur jag upplevt resan på det känslomässiga planet. Min man och äldste son har också skrivit så den visar ur anhörigperspektiv också. Min önskan är att den här boken ska få ge människor positiva vibbar och tom lite skratt då jag har skrivit om dråpliga händelser också.
    Hur som haver, jag satt ju för första gången i lördags och signerade böcker. Och det är ju hur kul som helst.
    Kommer att sitta hos bokhandlaren i Tranås någon gång framöver och signera, fick förfrågan idag.
    Bra att få läsa på er blogg lite tips och tankar. För det är klart att man känner en viss osäkerhet i början. Man är väl inte så stor i skorna precis.
    Mvh Maggie

  2. Nene: Tack för uppmuntran, jag tror också att det kommer att bli lättare. Och roligare!

    Oskar: Om jag ska vara helt sanningsenlig var det på en tunnelbaneperrong jag signerade boken. Lagom stressande… Jag tror det var så långt från bilden av den signerande författaren i en lugn omgivning på bibblan/bokhandeln att jag helt kom av mig.

  3. Vilken rolig historia. Jag kan se er framför mig där du står i gatkorsningen och skriver på hennes rygg. 🙂

    Men jag tror att det där kommer med tiden. Så är det egentligen med varje stor grej som händer i livet. Jag minns när jag och min fru gifte oss. Trots månader av planering och en står brakfest tog det lång tid innan jag förstod att vi faktiskt var gifta. Det tog liksom tid innan det sjönk in i identiteten.

    Att bli författare är något stort. Jag har förstått att det är många författare som lider av känslan att de egentligen är en bluff. Att när som helst kommer någon att avslöja dem. Trots att de kanske skrivit flera framgångsrika böcker.

    Så det kommer ta tid, men det är fullkomligt normalt. Och en dag kommer det att vara så mycket vardag även över det att man inte tänker på det längre.

  4. I början försökte jag undvika att skriva ”hoppas du gillar den” för jag tänkte att det var lite osäkert, som om jag bad om ursäkt och det gjorde jag ju verkligen inte. Men sen har jag kommit fram till att jag _verkligen_ hoppas att de gillar boken. Så då är det väl inget fel i att säga det heller? Jag önskar dem trevlig läsning eller en spännande läsupplevelse.

    Du kommer att hitta ditt sätt, det är jag säker på! Och det blir lättare efter hand. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s