Hjärtat begär, det hjärtat begär.

Det är väldigt mycket att göra just nu. Visst anade jag att det skulle bli mycket kring releasen, men inte visste jag hur mycket tid det skulle ta. Varje dag är det något nytt.

Har skickat ut recensionsexemplar, tagit kontakt med tidningar, vilket resulterat i en intervju hittills. Har fixat med hemsidorna och podcasten, ett nytt avsnitt kommer upp idag. Har designat affischer och skickat iväg data till tryckeriet. Har kollat upp grejer inför signeringen på ICA nästa vecka. Kollar kontakter med lite bokaffärer. Ska försöka komma med i BTJ´s häfte samt barnbibliotekets katalog. I nästa vecka ska jag ner till det lokala biblioteket och kolla läget inför den monter som ska stå där.

Det är jättemycket, och det är jättekul! Man får kontakt med så mycket sköna människor. Och så får man ju prata om det man tycker bäst om i hela världen, böcker. 🙂 Problemet är att jag inte får tid över till så mycket annat. I vanliga fall brukar jag skriva varje kväll kl 22.00 – 24.00. Men det har inte varit möjligt senaste månaden. Jag saknar min skrivtid.

Det är egentligen ett lyxproblem. Jag vet. Och jag har ingen som helst rätt att gå och gny över det. Jag är otroligt lyckligt lottad som faktiskt kan hålla min egen bok i handen. Ändå kan jag inte hjälpa det. Min hjärna börjar gå igenom manuset för del två och arbetar redan med strukturer, händelser och revideringar. Revideringar? Kanske ni undrar. Jo, det finns redan en hel del skrivet. Men det är långt från klart.

Sedan har jag en annan bok jag längtar efter att skriva. Under en period arbetade jag med ensamkommande flyktingungdomar. När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen var det flera av dem som uttryckte sig mycket nedlåtande om just ensamkommande flyktingbarn. Att de var lögnare allihop, att det var bluff och båg alltsammans. Det gjorde mig rent ut sagt förbannad. Nu vill jag skriva en sann historia, om dödandet, kaoset, flykten och ankomsten till Sverige. Men när ska jag få tid med det här? Kanske till sommaren?

Jag vet som sagt att jag inte har någon rätt att klaga. Jag om någon har det väldigt bra. Ändå klagar hjärtat. Det har ett omåttligt begär efter de där timmarna, då enbart jag och texten existerar. Hjärtat begär, det hjärtat begär. Är det inte märkligt.

Det här inlägget postades i Drakhornet, Oskar, Starta eget förlag och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Hjärtat begär, det hjärtat begär.

  1. Oskar Källner skriver:

    Intressant. Jag hade ingen aning om att du också jobbat med ensamkommande flyktingungdomar. Vi får se till att prata mer om det …

  2. Annelie Drewsen skriver:

    Jag har också arbetat med ensamkommande flyktingungdomar och känner liksom du att det finns många historier att berätta om deras upplevelser, drivkrafter och verklighet. Det är inte omöjligt att jag kommer att kunna rapportera något mer konkret som bottnar i detta under mitt år som debutantbloggare. Kanske kommer bloggen att ta en helt ny vändning om några månader, om vi både tänker i samma bana…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s