Hur berättar man om sin bok egentligen?

Har haft några intervjuer nu på diverse lokaltidningar. Jättekul! För det mesta har det gått jättebra, och bara varit roligt. Men det är inte alltid lätt. Det beror mycket på hur samspelet fungerar med journalisten i andra änden av telefonen. I veckan hade jag en konversation som gick ungefär så här:

– Men vad handlar boken om då?

– Jo, det är ju en fantasy, men den utspelar sig i Sverige, i början av 1800-talet.

– Fantasy, det är sånt där med trollkarlar och grejer va.

– Ja, jo precis, Tolkien och Lewis och de där.

– Lewis?

– Narnia … Aslan. Häxan och Lejonet …

– Ja just de ja. Så vad handlade din fantasy om då?

– Jo, det är Erik då, han är en av mina huvudkaraktärer. Han kommer till det här stället som heter Barkhammar, uppe i Kilsbergen. Men han upptäcker snart att där finns varelser i skogen.

– Ah, så han springer runt i skogen.

– Öh, ja. Det kan man säga. Tillsammans med Hanna, hon är min andra huvudkaraktär. Och Snuva, hon är ett troll.

– Så han springer runt i skogen med ett troll?

Fascinerande hur töntigt det låter när någon säger det så där. Men frågorna var inte illa ment, och de var inte ställda med någon slags disrespekt, bara en ärlig oförståelse. Men frågan är hur man egentligen ska berätta om sin bok  om personen man pratar med inte har en grundläggande förståelse för genrens premisser. Men å andra sidan är det en oförståelse jag kan förstå. Egentligen kan man konstruera samma slags dialog kring vilken kulturell företeelse som helst.

– Så hon löser alltså mord i lilla Fjällbacka.

– Jo, det har blivit närmare sju böcker nu.

– Oj de måste dö som flugor i Fjällbacka.

– Öh, ja, det blir en del dödsfall. Svårt att skriva deckare annars.

– Mer då, vad handlar boken om?

– Jo, hon har ju fått barn också, och går igenom en spädbarnsdepression.

– Så hon går deprimerad omkring med barnvagn i Fjällbacka och löser mord.

– Öh, ja …

Intressant att man kan leva i så skilda diskurser. Men det är väl också det som är så fascinerande med människan. Vår verklighet är vår egen.

Det här inlägget postades i Drakhornet, Oskar och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Hur berättar man om sin bok egentligen?

  1. Elakingen skriver:

    Ja, kul jämförelse med Fjällbacka. När journalister är dåligt pålästa kan det bli roligt…

  2. Oskar Källner skriver:

    @Andrea: 😀

    @Anneli: Tackar!

  3. Anneli skriver:

    Vilken helt underbar reflektion 🙂

  4. Andrea skriver:

    ”springer runt i skogen med ett troll” *asg*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s