Att släppa taget om sin bebis

Liksom med första barnet känns varje litet steg med första boken som en milstolpe. ISBN-nummer, omslag, baksidestext, recensioner, signering… Nu har min bok tagit ännu ett litet steg i sin utveckling: den finns att låna på  biblioteket. För trots att biblioteken har en långsam inköpsorganisation, där de enskilda biblioteket väntar in recensioner från BTJ innan de beställer, har några bibliotek beställt boken på eget bevåg. Den går därför att låna bland annat i Värnamo, Norrköping och Tensta.

Som stolt förstagångsförälder har jag svårt att släppa taget när min bebis nu tar sina första, stapplande steg ut i världen. Jag kikar in på bibliotekens hemsidor lite då och då för att se hur det går. Inte utan förtjusning kan jag konstatera att det verkar gå riktigt bra. Boken är utlånad både här och där. Det betyder att någon har fått syn på det, fingrat på den och bestämt sig för att erbjuda den plats i sitt hem. Stoltheten över att den klarar på egen hand växer i mig. Jag vill luta mig fram och klappa om min lilla bebis. Men den är inte hos mig längre, den är där den ska vara: hos sina läsare.

Annonser
Det här inlägget postades i Annelie, Debut, inte klia adam och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Att släppa taget om sin bebis

  1. Anneli skriver:

    Man ska ju ge barn rötter och vingar. Kanske är det samma sak med bokbebisar 🙂

  2. Karina skriver:

    Ja, det är häftigt att söka på ett bibliotek uppe i norr eller långt ner i söder, och se att boken är utlånad – och att det på vissa ställen till och med är kö. Känns overkligt och fantastiskt!
    Lycka till med din lilla bebis!

    /Karina

    • Annelie Drewsen skriver:

      Skönt att det är fler som gör samma sak 🙂 Visst är det kul att boken kan ta sig till ställen som man själv aldrig varit på!

  3. Ja det är verkligen en underlig resa man gör. och böcker växer upp så mycket snabbare än barn. Ena dagen ens alldeles egna bäbis, den andra en självständig individ som man inte har någon som helst kontroll över. Men en bok är inte ett oskrivet blad, och allt som man har skrivit står för alltid kvar även om läsarna upplever den på sitt eget vis. 🙂

    • Annelie Drewsen skriver:

      ”Allt som man har skrivit står för alltid kvar” – plötsligt känns det så väldigt högtidligt. Men visst är det så. Även om boken slits och slängs på de vanliga biblioteken kommer den för alltid att finnas någonstans i KB:S underjordiska rum. Om inte någon bibliotekstjuv nallar den 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s