Då får texten liv och glöd

Det är inte alla som skriver recensioner. Ibland vill folk bara prata. Häromdagen träffade jag en kille i tonåren som precis läst ut Drakhornet. Den var enligt hans egna ord ”riktigt bra” men han hade massor av frågor kring världen och karaktärerna.

Så vi satte oss ner och pratade, i säkert en timme. Det är alltid en balansgång att inte säga för mycket, man vill ju liksom inte spoila saker och ting. Samtidigt var hans nyfikenhet genuin, och då är det klart att man vill dela med sig av sina tankar. Författandet är ju annars ett ganska ensamt projekt. När man väl skriver så är det bara du och texten.

Under en så lång tid har Drakhornets värld bara funnits i mitt eget huvud. Men nu börjar allt fler dela den verkligheten med mig. Plötsligt finns det folk som är nyfikna, ja direkt entusiastiska, över den historia och de karaktärer som tidigare bara var min egen lilla hemlighet. Det är både lite läskigt, men framförallt väldigt roligt att nu få dela med sig, och att få upptäcka världen tillsammans. Det är egentligen bara så som en text får liv och glöd, när den lever i många människor, tillsammans.

Medan vi pratade passade jag också på och ställde några frågor. Framförallt var jag nyfiken på hur han hade uppfattat karaktärerna och de svar jag fick var väldigt informativa. Både med det som sades, och det som inte sades. Det är alltid så intressant att se vilka aspekter av en karaktär en läsare tar till sig, och vilka som förbigås. Ännu mer fascinerande är det när en läsare finner aspekter som inte ens jag tänkt på, men som jag vid närmare eftertanke måste medge stämmer.

Samtalet var var väldigt roligt. Och nu när boken börjar sprida sig, så hoppas jag att det ska bli många fler.

Det här inlägget postades i Drakhornet, författarens hantverk, Oskar och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Då får texten liv och glöd

  1. Ping: Så fixar du ekonomin till ditt eget förlag « Debutantbloggen

  2. Vilse skriver:

    Tackar! Väntar i spänning. =)

  3. Oskar Källner skriver:

    Det där är en väldigt bra fråga, och ett utmärkt ämne för ett framtida inlägg.

    Återkommer om det. 🙂

  4. Vilse skriver:

    Låter helt underbart!!

    Jag har följt dina inlägg ett tag och måste ställa en tråkig fråga: hur finansierar du publicerandet av din egen bok på eget förlag? Det måste ju kosta att trycka upp osv, för att inte tala om tiden du måste lägga ner. Jag tycker ditt projekt är underbart och jag gillar initiativet, men jag kan inte låta bli att undra över ditt förlags ekonomi.

  5. Oskar Källner skriver:

    Det var ganska häftigt, för oss båda, tror jag. 🙂 Men på olika sätt. Men du har helt rätt. Läsarna är verkligen den största behållningen. Vissa kan motivera sig att skriva bara för sig själva, det kan inte jag.

    Missförstå mig rätt, jag älskar att skriva. Min hjärna hittar hela tiden på berättelser och mina fingrar kliar efter allt för lång tid från mitt manus, men det är först med läsare som det hela blir levande. Utan dem skulle min skrivardröm dö.

  6. Game Girl skriver:

    åååh vad kul att verkligen få sitta ner och prata med en läsare. måste ha varit häftigt för honom också att få lite ”behind the scenes” 🙂 Läsarna är den absolut största belöningen med att skriva!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s