Gör en outline – eller dö!

Jag har börjat skriva på manuset till Drakhornets uppföljare. ”Redan?” kanske någon tänker, men jag planerar att försöka släppa andra boken lagom till jul, och då måste manuset vara klart efter sommaren.

Det är inte riktigt lika brutalt som det låter. Faktum är att manuset redan är skrivet till 60%. Men mitt problem är att det inte riktigt hänger ihop längre. I höstas gjorde jag en stor redigering av Drakhornet. Jag strök en del, lyfte fram annat, ändrade liksom balansen i historien och skrev ett nytt slut. Mycket av det som kommer att komma i tvåan fanns redan innan jag gjorde dessa förändringar.

Frågan är, hur mycket av det kan materialet jag använda? Det finns en bra grundstruktur som jag fortfarande vill ha kvar. Där finns en berättelse med nerv och karaktärer som tvingas fatta desperata beslut. Det vore så synd att tvingas slänga det.

Samtidigt är jag mycket medveten om att allt inte går att rädda. Vissa saker fungerar helt enkelt inte längre under de nya förutsättningarna. Så hur ska jag då göra för att veta vad jag ska ta bort, och vad jag ska behålla. Enkelt. Jag gör en outline.

Olika författare fungerar på olika sätt. Vissa sätter sig bara ner och skriver. Orden ramlar ut på sidan. De vet inte nödvändigtvis själva vart de är på väg, men det är en del av tjusningen. Andra funderar ut hela berättelsen i förväg, gör en tydlig outline för varje kapitel och sedan sätter de igång. Då blir själva skrivandet mer av att fylla i mellanrummen, mer av att klä skelettet med muskler.

Personligen är jag lite mitt i mellan. Jag outlinar en del, men ofta inte mer än några punkter som jag vet att karaktärerna behöver träffa på vägen. Däremellan låter jag mig utforska. Det blir roligare så.

Men inför jobbet med uppföljaren inser jag att jag måste outlina hårdare. För här finns redan ett stort antal trådar. Nu måste de vävas ihop snyggt. Då kan jag inte bara sätta mig och utforska, jag måste veta vart jag är på väg. Jag måste rita en karta. Annars är risken stor att hamna i en återvändsgränd.

Hur brukar du göra när du skriver? Utforskar du historien och karaktärerna helt fritt, eller skriver du en tydlig outline? Kommentera gärna. Det är alltid lika intressant att höra hur andra brukar göra.

9 reaktioner på ”Gör en outline – eller dö!

  1. Pingback: Första boken i en serie, hur gör man? « Debutantbloggen

  2. @Vilse: Tack för frågan! Den är jätteintressant. Men den är så pass stor att jag kommer att skriva ett separat inlägg om det. Kolla in debutantbloggen på måndag. 🙂

  3. En fråga där alla som skriver har mycket att säga!

    Jag fungerar nog lite som du. Jag jobbar med en plotline samtidigt som jag skriver, oftast steget före, men ändå parallellt. Men det utesluter inte att texten och karaktärerna lever sitt eget liv. Ofta händer saker utöver min plotline när det väl knappras ner ord, och dessa extratrådar som texten verkar hitta på helt själv är ofta det som gör berättelsen rik. De där trådarna har dessutom en förmåga att knyta ihop sig själva mot slutet. Ah, det är den bästa resa man kan göra. Att skriva!

    Det du berättar om dina tankar kring din andra bok är spännande för mig. Jag har lite motsatt problem. Jag har skrivit en trilogi ungdomsböcker i fantasygenren och bok två och tre är så bra att både jag och de trogna läsarna dånar, medan bok ett är lite långsammare, mysigare. Detta tror jag är anledningen till att det hela inte blir publicerat. Första boken måste få samma sug som de andra två.

    Men samtidigt, tittar jag till existerande trilogier/serier så är ofta förstaboken långsammare. Det är så mycket som ska presenteras, framförallt i fantasy där det är en hel värld som är okänd för läsaren. Dessutom tror jag att det är på grund av att du som läsare har första boken i ryggen som andra och tredje blir så spännande som de är.

    Jag är minst sagt rådvill i frågan, eftersom jag just nu håller på att omarbeta manus till första boken. Jag fick spetsa öronen ordentligt här när du skrev som en liknande problematik.

    Hur tänker du i fråga om en förstabok i en serie? Hmm. Jag kanske måste läsa Drakhornet för att få veta. =)

  4. @Andrea: Intressant variant. Låter som en spännande kombination av inspiration och struktur. Kanske skulle testa det någon gång … om jag vågar. Kanske är lite för mycket kontrolfreak för det. 😉

    @Eva Holmquist: Det var väl det jag trodde! 🙂 Att du hade en idé om målet för historien.

    Men sen kan det verkligen hända intressanta saker. Även om jag outlinar en hel del så kan karaktärer ibland stiga fram och ta för sig. I Drakhornet har jag två Point of View-karaktärer, Erik och Hanna. Det var från början bara tänkt att vara Erik. Men jag upptäckte snart att jag var tvungen att beskriva några scener ur Hannas perspektiv, och då blev jag kär i hennes röst. Hon bara växte och växte, tills dess hon var en fullfjädrad huvudperson.

    Och boken blev så mycket starkare tack vare henne.

  5. @Oskar Jo, jag har en idé om vart jag är på väg… 😉
    Jag har en rätt klar bild över huvudpersonen, vilken situation han/hon befinner sig i, en idé om huvudproblemet och en känsla för vart jag är på väg, men jag vet inte exakt hur slutet kommer att se ut. Det upptäcker jag längs vägen. Det är kul att skriva på det sättet för det händer så mycket överraskande längs vägen… 🙂
    Det var som med den bok jag håller på med nu (första draft klar, andra på väg) så tog en person som jag satte in som bakgrund ett stort kliv framåt och krävde att bli en av de viktigaste bipersonerna. Det hade jag ingen tanke på när jag började. Det blev också en kärlekshistoria invävd som jag inte alls hade tänkt mig. Det gör det spännande! 🙂

  6. Jag kombinerar också. Får jag en idé så sätter jag mig bara och skriver. Ibland räcker det två sidor, ibland 50. Sen, när det där första idéflödet börjar dö ut (det inträffar vanligen när jag kommer till det första större problemet som måste lösas), då skriver outline/synopsis, karaktärsbeskrivningar, tänker igenom vad jag egentligen håller på med. Sedan arbetar jag parallellt med berättelsen och min synopsis. Jag brukar få revidera den rätt rejält ett par gånger också. Även om jag ofta har en rätt klar bild av slutet så brukar vägen dit ta ett par oväntade vändningar.

  7. @Eva Holmquist: Det där var verkligen en intressant variant. Att flödesskriva allt först, sedan göra outlinen, och slutligen redigera.

    Men du måste väl ändå ha några idéer om vart du är på väg? Eller är det en resa helt utan karta? Hur vet du var du kommer att landa, eller om du landar överhuvudtaget? Jag är bara väldigt nyfiken på hur du tänker.

    För personligen måste jag alltid veta slutet på berättelsen. Slutet är nästan alltid det första jag kommer på. Då vet jag i vilken riktning berättelsen måste gå och det hjälper mig att rada upp resten av scenerna. Om jag inte visste slutet, skulle jag garanterat gå vilse.

    @Sölve Dahlgren: Det där låter ungefär så som jag jobbar. Ofta har jag en rubrik och kanske en mening eller två som beskriver vad som ska ske i det kapitlet. Om det finns någon nyckelscen som måste med, så skriver jag till det också.

    Sedan måste det till en viss flexibilitet. Om karaktärerna får för sig något intressant (vilket händer både nu och då) så måste de ha utrymme för att göra det. Då får berättelsens ram töja sig en aning för att inrymma det nya. Det blir ofta dessutom en bättre historia, för då växer den fram mer organiskt.

  8. Det känns som om behovet av outline ökar när man skriver en uppföljare. Det är mer att hålla reda på som hänt tidigare och, som du nämner, påverkar handlingen i den nya boken.

    Själv har jag gjort så att jag skrivit ner lite korta stolpar, ibland nyckelscener kapitel-för-kapitel. När jag sedan skriver boken så händer det förstås att vissa scener sväller eller omvänt stryks och att det därmed inte blir exakt de kapitel-indelningar man tänkt från början. Men det ger ändå en ganska bra färdriktning.

    Alltså har jag just nu en ganska bra outline till min tredje roman. Den ska ”bara” skrivas… Vilket jag nu jagar tid för men hoppas finna de närmsta veckorna.

    En annan variant skrev jag om på Berättarskolan:
    http://berattarskolan.se/snoflinge-metoden-for-att-skriva-en-roman/

    Jag har försökt jobba ungefär så med min nya roman, men inte lyckats bli fullt så strukturerad.

  9. Jätteintressant frågeställning! 🙂
    Skrev själv om det på min blogg för ett tag sedan, se http://ettknytt.blogspot.com/2011/03/gor-du-en-outline-innan-du-skriver.html

    Själv flödesskriver jag första draften utan någon som helst outline förutom det jag har i huvudet, vilket innebär att jag vet på ett ungefär åt vilket håll jag är på väg. Därefter kommer min outline in. För när jag låtit första draften vila läser jag igenom den och delar upp i scener som jag sätter upp i en outline. Det gör att jag har lättare att studera strukturen och kan då se om scener behöver bort, scener behöver komma till, om berättelsen hänger ihop, etc etc Från den genomgången kommer sedan ett antal punkter som jag vill åtgärda och som jag arbetar av punkt för punkt, se http://ettknytt.blogspot.com/2011/04/hur-genomfor-jag-redigeringen-av-forsta.html för detaljer kring detta. När andra draften är slutförd släpper jag in första läsare.

    Så med andra ord: jag använder outline, men inte innan jag skriver berättelsen. Jag har vid några tillfällen försökt göra det, men då försvinner inspirationen och berättelsen faller platt till marken. Jag måste skriva första draften från magen för att det ska funka.

    Ska bli intressant att höra hur ni andra gör… 🙂
    MvH Eva

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s