Sista dagen på Eurocon.

Idag hade jag den stora glädjen att få vara en gopher. Det är en term för de som hjälper till på kongressen. Det kan vara olika jobb, som att serva med praktiska prylar, hålla ordning, eller sitta i publiken och hålla upp skyltar med ”Fem minuter kvar” på, så att panelen vet när det är dags att sluta. Det var bara roligt. Det mest betungande jag fick göra var att hjälpa till och lyfta upp en whiteboardtavla från källaren.

Jag hann ändå med att lyssna några minuter på en panel här och en där. Först var jag på en gruppdiskussion som samtalade kring skillnader och likheter mellan filmerna Dark City och The Matrix. Jag kanske inte behöver förklara att Dark City var den klara favoriten. Eller det kanske jag behöver … Det finns två orsaker till Dark Citys överlägsenhet.

För det första innehåller den inte Kanue Reeves. För det andra är Dark Citys twist mycket mer dynamisk. DC handlar nämligen inte, som The Matrix, om skillnaden mellan dröm och verklighet, för en dröm kan man vakna ur. DC handlar om manipulerade minnen. Vem är du om någon kommer när du sover och byter ut alla dina minnen. Är du fortfarande samma person? Eller förändras du totalt? Finns det en inre kärna av personlighet, en själ, som är din oavsett? Eller är vi inget mer än våra minnen? Mycket intressant samtal.

Sedan var jag på intervjun med M.D. Lachlan. Intressant och välskött av både intervjuare och författare. Lachlan pratade lite mer om sina formativa år på pojkskola i 70-talets Storbritannien. Den var en tuff miljö, där skolan sköttes som en militäranstalt. Man fick inte ha extra kläder om vintern, för då riskerade man att bli en mjukis. Och om man vid simlektionerna fann vattnet för kallt, blev man helt enkelt nedknuffad av en lärare med käpp. Enligt Lachlan svarade eleverna med humor. Det skapades en miljö där alla tävlade om att kläcka de bästa skämten. Därför var de första böckerna han skrev också av humoristisk karaktär. Men till slut stelnar leendet, då det gör för ont att hålla kvar det. Wolfangel var den bok som kom efteråt, ur mörkret.

Myter inom sf och fantasy med: Annika Johansson, Kari Sperring, Linnéa Anglemark, M. D. Lachlan, Ian McDonald, Elizabeth Bear

All the Windwracked Stars, där Elisabeth Bear har lånat från fornnordisk mytologi.

Så var det dags för en av dagens höjdpunkter, en panel om myter i sf och fantasy. Detta är ju ett område som jag personligen finner extremt intressant. Dessutom har flera av de gästande författarna lånat vilt från fornnordisk, hinduisk, arabisk och kristen mytologi till sina böcker. Alla på panelen var tämligen överens om att tolkningen av en mytologi inte går att fastställa en gång för alla. Istället är det just de olika perspektiv som man, både på kulturell och individuell nivå, kan anlägga på en mytologi som möjliggör ständigt nya tolkningar. Och det är nödvändigt för att berättelserna ska få mening och relevans i ständigt nya tider.

Favoritcitat:
”Jag har upptäckt i mitt eget skrivande att jag ständigt återkommer till den bakomliggande strukturen med två män som slåss om samma kvinna”, säger M.D Lachlan.
”Du skriver alltså utifrån en klassiskt patriarkalt struktur”, säger Kari Sperring.
”Patriarkal? Det vet jag inte. Det måste jag nog ringa hem och fråga frugan om”, säger M.D. Lachlan.
Hela salen exploderar av skratt.
”Det där borde stå på en t-shirt”, säger Elisabeth Bear.

Den sista panelen jag var på var med hedersgästen John-Henri Holmberg. Han berättade om sitt tidiga engagemang och sin kärlek till science fiction. Han hade många roliga anekdoter efter ett helt liv inom sf-fandomen. Han hade också intressanta historier att berätta från 70-talet då han och Stieg Larsson kämpade för feministiska ideal i den lokala sf-klubben. Det var en så lång och hård kamp att Stieg till slut tröttnade och lämnade föreningen. Annars, sa John-Henri, hade kanske Stieg blivit en av Sveriges största sf-författare istället för att skriva Milleniumtriologin.

John-Henri Holmberg intervjuas av Heidi Lyshol

Sedan var jag tyvärr tvungen att bryta upp och ta mig hem. Men det har varit en jättekul helg. Det hela gav mersmak och jag ser fram mot fler kongresser i framtiden.

Annonser
Det här inlägget postades i Debut. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Sista dagen på Eurocon.

  1. Ping: Most of the website for Eurocon 2011 « Eurocon 2011

  2. Oskar Källner skriver:

    @jophan: Låter bra. Ska se om jag inte kan komma loss. Vore grymt kul. 🙂

  3. jophan skriver:

    Se http://fandom.se/pub/ förresten!

  4. jophan skriver:

    18.00 och framåt.

  5. Oskar Källner skriver:

    @åka: Otur, det hade varit kul att hälsa på dig. Men det blir säkert fler gånger. 🙂

    @Sten: Är det varje månad? Det är bra att veta. Skulle var kul att haka på någon gång. Nu ikväll är dock tyvärr omöjligt. Som småbarnsförälder måste man planera sånt där långt i förväg. Men tack för inbjudan. Kanske ses vi nästa månad. Vilken tid är det?

  6. Sten skriver:

    @Oskar: Stockholmspubmöten är den tredje tisdagen i månaden. Det innebär att nästa möte är i morgon (tisdagen den 21/6), på Monks Café — det vill säga, samma ställe som torsdagsuppvärmningsmötet. Förhoppningsvis är det mindre fullsatt den här gången.

    Ses vi där?

  7. åka skriver:

    Jag såg dig flera gånger, men lyckades aldrig komma åt att hälsa! Nåja, vi ses kanske nån annan gång.

  8. Oskar Källner skriver:

    @Sten: Tack själva. Det var en väldigt kul upplevelse, och allt flöt på bra. Gott jobbat! Och jag tar gärna den där ölen nån gång. 🙂

    @Sara BE: ”Dad”? Äsch! Där ser man. 🙂 Och jag som var så säker på att det var frugan han talade om. Men du har säkert rätt. Stod längst ner vid dörren för att smidigt kunna dyka in och ut på gopheruppdrag, så det var lite brusigt där. Men skämtet blev väldigt kul med ”dad” också, fast på ett helt annat sätt

    Gott att träffas i vilket fall som helst! Får hoppas det blir mer sånt i framtiden. 🙂

  9. Sara BE skriver:

    Kul att träffas! 🙂 Men jag är rätt säker på att Mark sa: ”I’ll have to ask my dad” och att det var det som var skämtet. 🙂

  10. Sten skriver:

    Som en av kongressarrangörerna kan jag bara tacka så hemskt mycket för gophrandet! Utan frivilliga som hjälpte till skulle ingenting på kongressen ha fungerat över huvud taget. Om vi träffas någonstans där jag inte flänger runt som en hamster med koncentrationsproblem — du vet om att vi har regelbundna pubmöten, till exempel? — lovar jag att bjuda på en öl eller något.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s