En blunder att blurba?

En av de fem viktigaste faktorerna för framgång i bokutgivning är enligt författaren till boken Booklife, att skaffa sig en blurb – ett citat från en känd författare att trycka på omslaget. Inför publiceringen av Inte klia, Adam! diskuterade jag detta med min förläggare. I slutändan blev det dock ingen blurb. När jag förra veckan läste DN söndag kände jag att det kanske var lika bra det.

I en liten notis med rubriken ”Blurb förstör nya böcker” skriver Lotta Olsson: ”Ofta är det en känd författare som uttrycker sig överdrivet uppmuntrande, varpå man blir misstänksam både mot den nyutkomna boken och den kända författaren.” Hon avslutar med att göra sig lustig över själva ordet blurb.

Jag håller med till viss del. Blurb är helt klart ett larvigt ord, om än ganska roligt att säga. Och skriva. Men det är sällan de där citaten tillför särskilt mycket. Jag tror aldrig jag har köpt en bok på grund av en blurb. Däremot har jag blivit avskräckt av dem. När en person som är känd för att dissa folk börjar hissa kollegor blir i alla fall jag misstänksam.

Inför nästa bok om Adam kommer vi därför att tillämpa den gamla härliga tekniken att använda citat från recensioner av den föregående boken. Exakt vilka det blir är ännu inte bestämt. Ett antal bloggar var snabba att recensera, men vi väntar fortfarande på några dagstidningsrecensioner. Det blir nog inga problem att finna fina formuleringar.

Några ord som gläder mig extra mycket är dock inte från en recension, utan kommer direkt från en författare. På bokmässan i Botkyrka träffade jag Gunilla Lundgren. Hon bläddrade då i min bok och sa några uppskattande ord. När jag kom hem skickade jag ett exemplar av boken till henne och tackade för uppmuntran och inspiration. Några dagar senare fick jag några fina ord på mejlen. Inga överdrifter, ingen inställsamhet, bara en ärlig åsikt:

Det är en rak berättelse om en liten pojke och hans pappa. Inte ett ord för mycket, humoristiska teckningar och layout där bild och de två språken samsas på ett roligt sätt, gör att jag tycker om den här boken.   

 

About these ads
Det här inlägget postades i Annelie, Inte klia Adam, Inte så fort Adam och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till En blunder att blurba?

  1. Yvonne Undin skriver:

    Annelie – Än har jag inte blivit besviken i alla fall. =) Mina favoritförfattare sviker mig ytterst sällan, oavsett om de skrivit böcker eller blurbar….

    Störande att det inte finns ett svenskt ord för det. Undra om ”blurbar” eller ”blurber” är mer korrekt. Det är ett roligt ord.

  2. Pärlan skriver:

    Jag har aldrig överhuvud taget lagt märke till ”blurbarna”. Ett nytt begrepp för mig, med andra ord! Jag går mer efter om bokens framsida ger ett spännande/intressant intryck på mig, mest bilden som påverkar tror jag. Om den har fångat mig läser jag baksidestexten och bläddrar gärna lite i boken.
    Annars tror jag alltid mest på ”mun-till-mun”-metoden när det gäller marknadsföring oavsett vad man marknadsför. Och där är det ju bokbloggar, sociala nätverk och vänners vänners vänner som gäller. Bästa sättet att få mig läsa en bok är att få min mamma att tipsa mig om den!

  3. Att blurben är skriven innan boken är släppt betyder ju inte så mycket för läsaren.

    Men visst är det en marknadsföringgrej. Eftersom ytterst få böcker recenseras måste man hitta ett annat sätt att fixa PR. Blurbar är en grej, att rikta sig mot bokbloggar är en annan.
    Inget av dessa sätt uppskattas av recenseringseliten, som av förklarliga skäl vill vara på topp, ha makt. Höja till skyarna eller såga. Eller som i de flesta fall, inte recensera alls (fullt förståeligt dock, med tanke på hur mycket som ges ut per år.)

    Förlagen och författaren måste hitta nya vägar för att nå ut.

    Apropå blurbar, så vet jag också romaner där blurbarna skrivits av författare som verkligen har älskat romanen. Så jag köper inte riktigt det där att man skriver det bara för att stödja en vän.

  4. Annelie Drewsen skriver:

    Kul med diskussion!

    Sölve: Håller helt med om att det gäller att vara smart med urvalet, OM man ska ha en blurb.

    Sofia: Exakt, det är ganska vanligt det där med korta, ofullständiga meningar. Likadant på filmaffischer. Och om det bara är citat från amerikanska radiostationer vet man att det är en kass film…

    Frida: Det låter som du har vänner med goda insikter om vad som funkar. Jag hoppas på många hyllningar att citera när din bok kommer i pocket!

    Yvonne: Intressant att du köper böcker på grund av blurbar. Har det hänt att du blivit besviken, eller lever böckerna upp till dina förväntningar?

    Monica: Den stora skillnaden är att en blurb är ett uttalande som görs innan boken är släppt. En förhandsåsikt. Klart det irriterar recensenter som har recensionsdatum att förhålla sig till.

  5. Bara en sak. Varför är det okej att ha med citat ur recensioner, men inte citat från en författare? Ofta är recensenterna i tidningarna just författare. Det är ändå kollegor som recenserar kollegor i många fall.

    Och jag håller med Sofia, jag har sett citat på böcker från recensioner som i sin helhet inte är så positiv. Det kan finnas en mening som är positiv och den tar man med.

    Borde inte författaren som medverkar till en ”blurb” ha så mycket personlig integritet att de INTE medverkar om de inte vill (pga nära vänskap eller för att boken faktiskt inte är bra)?
    Om du blurbar för att stödja en vän, blir du till slut genomskådad.

    Sedan vet vi ju alla att recensionerna i dagspressen inte alltid återspeglar verkligheten, dvs vad läsaren vill ha. En bra bok säljer sig själv. Tror jag i alla fall.

    Att en recensionsgigant som Lotta Olsson har en sådan åsikt förvånar mig faktiskt inte. Blurbar är ju faktiskt en konkurrent till recensionscitaten.
    Vi vet ju också att dagpressens recensenter kategoriskt vägrar att recensera böcker som kommer från små och oberoende förlag, och egenutgivare.
    Så jag tar Lotta Olsson uttalande med en stor nypa salt.

  6. Yvonne Undin skriver:

    Personligen så gillar jag blurbar. Det har hänt många gånger att jag köpt böcker bara för att en av mina favoritförfattare skrivit en blurb om den. Är blurben i fråga välformulerad och har magnetism så kan den också göra sitt, men till syvende och sist kommer det ändå an mest på själva boken – omslag, titel, baksidetext och eventuellt första meningen i den.

  7. Frida skriver:

    Hej Annelie!

    Jag försökte lite försiktigt att fråga författare som jag har kontakt med om någon kunde tänka sig att blurba på min bok, men de tyckte inte att det kändes bra eftersom de redan känner mig.

    Det är en snårig djungel det här med marknadsföring och inte alltid så lätt att veta vad man bör göra och vilka tjänster man kan be folk om.

    Nu är jag nog rätt glad att jag släppt tanken på att ha en blurb och Lotta Olssons notis gör ju inte saken ”sämre”. Ska jag vara helt ärlig brukar jag själv vara rätt kritisk mot blurbar, särskilt för att de sällan håller vad de lovar och det första man tänker är att ”jaha, så de är kompisar”. Det allra bästa är förmodligen ett citat från en recension som t.ex. kan användas i bokens pocketupplaga (om det nu blir en sådan ;-)).

    /Frida

  8. Sofia skriver:

    Jag har sett ganska många blurbar den sista tiden där man vet att författaren och den som citeras är goda vänner och det devalverar blurben en hel del :)

    Däremot brukar jag alltid läsa citat från recensioner och de kan nog påverka mig mer. Men där gör jag stor skillnad på citat som är hela meningar och citat som bara innefattar några få neutrala ord. Väldigt ofta citeras några få ord från en recension som i sin helhet inte är positiv. Korta citat gör mig djupt misstänksam!

    Jag har faktiskt en bok bredvid mig här på bordet; Vinteräpplen av Josefine Sundström . Där har de t ex använt ett mycket kort citat från SvD ”En lovande debut av Sundström…” Det är för kort enligt mitt tycke och det gör mig misstänksam :) Nu googlar jag denna recension för att hitta citatet.. ”Det är en lovande roman, även om den som de flesta debuter har sina svagheter. Det största problemet är tendensen att fastna i klichén.” Ok, jag förstår varför de valde att korta ner den meningen ;)

    PS. Detta var dock inte det bästa exemplet för hennes roman har i ärlighetens namn fått fina recensioner och även den citerade i SvD var väl överlag rätt positiv.

  9. Sölve Dahlgren skriver:

    Själv är jag övertygad om blurbarnas förträfflighet. Nyckeln ligger dock i vilken person som skrivit den och vilken relevans den därmed kan tänkas ha för bokens innehåll. Anta att du skrivit en bok om utförsåkning. Tror du då ett citat av Ingemar Stenmark på bokens framsida hade vägt tyngre än ett citat från en litteraturskribent (vars namn 99% av läsarna aldrig skulle känna igen) på DN? Och DET är anledningen till det bitterhet som en kulturjournalist självklart känner mot blurbs… :-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s