Bör vi skämmas?

 

Jag har alltid upplevt det som att det är lite pinsamt att ha författardrömmar. Då jag jämför mig med min man som är musiker* och som drömmer om att få skivkontrakt inser jag att det inte alls är lika pinsamt för honom att avslöja sina musikerdrömmar. Det är istället ganska coolt att vilja bli rockstjärna, men att säga att man vill bli storsäljande författare och att man sitter hemma och skriver böcker låter bara pretentiöst. Varför är det så? Beror det kanske på att det är lättare att bevisa att man är (duktig) musiker? Det är ju trots allt ganska lätt att lyssna på och ta till sig en låt, men att läsa ett manus innebär ju en betydligt större tidsinvestering.

Att som musiker ge ut egen musik är också helt okej och många av dagens stora artister har ju börjat genom att producera egna skivor (t.ex. Marit Bergman) eller lägga ut sina låtar på Internet. Då jag själv funderat på att trycka mina egna böcker har jag dock hört från flera håll att man inte är ”någon riktig författare” om man ger ut sina manus själv. Detta tycker jag är en idiotisk ståndpunkt. Vi vet ju alla att det inte räcker med att skriva ett jättebra manus för att bli utgiven (t.o.m. storsäljare som Stieg Larsson, Stephen King och J.K. Rowling refuserades ju – och tänk vad tråkigt om världen hade gått miste om dem), varför skulle det då vara fel att själv ge ut sina böcker? Varför måste man ha en förläggares ”godkännande” för att få chansen att bli författare?

Vad säger alla ni andra som skriver? Är det bara jag som tycker att det känns lite pinsamt att erkänna att man sitter hemma och skriver böcker som man hoppas ska bli utgivna? Och när bli man egentligen författare: när man planerar sitt första manus, skriver färdigt sin första bok, blir antagen, blir läst, blir tryckt, blir recenserad eller då man gett ut mer än en bok?

* spelar man ett instrument och skriver egen musik kan man absolut kalla sig för musiker, men det räcker däremot inte med att ”bara” skriva manus för att kalla sig för författare

Det här inlägget postades i Böcker, Frida och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

22 kommentarer till Bör vi skämmas?

  1. maria s skriver:

    Drömmar är till för att utvecklas som människa. För att lägga upp mål (både sådana som finns inom räckhåll och sådana där chansen är minimal att de ska uppfyllas) och för att ha något att längta efter och se fram emot. Men visst. Ju äldre man blir ju ”klokare” och mer realistisk borde man bli. Och där tror jag också att prioriteringarna ändras. Säger en person på 45 att den vill bli rockstjärna tänker man nog att ”skulle du ha talang skulle du redan blivit det” medan det är lite tvärtom för en författare, ju äldre man blir ju mer erfarenhet har man att dela med sig av i en bok. Jag själv, som vill bli musiker, kan känna en viss pinsamhet i att erkänna dessa drömmar för folk eftersom jag är så pass gammal att jag borde inse mina begränsningar och sluta drömma om ouppnåeliga saker. Därför brukar jag sarkastiskt säga att ”jag vill bli kändis” så fort någon frågar om musiken. Det märks att jag inte är allvarlig och jag kan skämta bort mina drömmar. Jag tror faktiskt snarare på att det är jantelagen (som Frida skriver) som får oss att känna den där pinsamheten än drömmarna i sig. Man ska ju inte tro att man är för mer än någon annan och hur ska man då klara av att skriva en bok eller 10 så pass bra låtar så de kan fylla ut ett helt album? 😉

  2. Elakingen skriver:

    Om engelskan har writer och author får vi väl på svenskan dela upp det i skribent och författare.

  3. Vilse skriver:

    Ja, här känner jag igen mig! I många år sa jag aldrig till någon att jag skriver, fastän författare varit mitt drömyrke ända sedan jag var barn. Men det har blivit ändring på det och jag känner att det gör skillnad för själva skrivandet och hur jag förhåller mig till det.

    Men precis som du har jag kommit fram till att osäkerheten beror mycket på att det är så svårt att presentera det vi gör. Det går fort att beundra en tavla någon målat eller ett plagg någon sytt. Det tar inte så lång tid att lyssna på en låt heller. Men att läsa ett manus till en roman är ett större åtagande och då blir det att det är få som känner till vad det är jag skriver och vilken kvalité det håller.

    Sen tänkte jag på det du skrev om att kalla sig författare kontra musiker. Musiker är väl inte så konstigt, men skulle de kalla sig artist om de inte har skivkontrakt? Nej, det skulle de ju inte. Jag önskar att vi hade någon uppdelning i svenskan på samma sätt för författare. På engelska skulle jag inte tveka på lika mycket att kalla mig writer – någon som skriver kort och gott – men det är något helt annat att vara en author. Då måste man vara utgiven.

  4. Frida Skybäck skriver:

    Hur vet man om ens dröm är osannolik eller inte? Jag har nog för det mesta trott att min dröm om att bli utgiven författare har varit osannolik. Även om jag drömt om att det skulle ske hade jag nog aldrig riktigt vågat tro att det faktiskt varit möjligt. Men hur ska man kunna veta? Det finns ju inget Idol för aspirerande författare där man kan bli nedtryckt i skorna om man inte är tillräckligt bra. All konst är ju subjektiv så vem avgör om man har talang eller inte? Och varför får man inte tro på sig själv även om man inte är kanonduktig eller om man är över 50?

  5. Elakingen skriver:

    Pinsamt blir det enligt mig främst om folk tror att ens stora dröm är en konkret förhoppning. Om t.ex. en okänd 50-åring tror att han eller hon kan bli rockstjärna så är det lite pinsamt, men att däremot ha en dröm man vet är osannolik är inte pinig. Det är ju inte drömmen i sig som är pinsam, utan hur man kommunicerar den och vad man gör och inte gör med den.

  6. Sölve Dahlgren skriver:

    Något som jag lärt mig inom idrotten är att den som själv inte tror på att han eller hon ska lyckas inte heller kommer att göra det, oavsett talang från början. Jag tror det är samma sak med att drömma om att bli författare – det gäller att bestämma sig och försöka förverkliga drömmen.
    Det finns i alla fall en fördel jämfört med idrottskarriären – det blir aldrig försent att debutera!
    Själv drömmer jag inte bara om att bli författare, jag drömmer om att sälja en miljon böcker. Och det ska jag göra! 🙂

  7. Andrea skriver:

    Egentligen tycker jag inte vare sig musikerdrömmar eller författardrömmar, eller drömmar om vilket kreativt yrke som helst är pinsamma. Förutom när jag själv har dem. Eftersom jag numera ägnar en himla massa tid åt att försöka övertyga mig själv om att jag KAN, det finns saker som jag är BRA på och att vilja tjäna pengar på sitt skrivande är faktiskt inte alls konstigare än att vilja bli, säg, läkare eller frisör. Dåligt självförtroende, gissar jag. Duktig flicka-syndromet, är det inte perfekt så är det inte tillräckligt bra.

    Så jag har börjat säga att jag är författare. För jag HAR skrivit berättelser i trettio år (dvs sen jag lärde mig skriva hjälpligt). För jag HAR fått mina noveller publicerade bl a på nätet, i någon tidskrift, i ett par antologier. Och jag KOMMER att fortsätta kämpa för att bli utgiven, själv eller av andra.

  8. Hanna Lans skriver:

    Jag tycker aldrig att det är pinsamt med mål och drömmar! Det är dessa som ger extra krydda till livet.

    Jag skickade mitt manus till sju förlag. Jag gjorde alla misstag man kunde: Skrev ett dåligt följebrev, skickade iväg det på nyårsdagen etc. Efter att ha fått fyra refuseringar bestämde jag mig för att ge ut själv. Jag trodde på mitt manus och jag ville ha ut boken. De flesta hejar på och är glada för min skull och alla positiva recensioner jag fått. Men så finns det sådana som inte anser att man skrivit en bok ”på riktigt” om inte ett etablerat förlag antagit den. Dumheter, säger jag. En skriven bok är en skriven bok.

    Nu filar jag på manus nummer två och en barnbok. Dessa tänker jag också ge ut. Och så småningom hoppas jag kunna ge ut även andras alster. Vem rynkar på näsan åt Robyn för att hon startade eget skivbolag?

  9. Känner igen mig också. Har tidigare haft svårt att berätta om mina drömmar. Det har släppt lite nu.

    Det är också sant att det är svårt att jämföra med musiker eftersom ”hobbynivån” saknas.Genom lokala spelningar kan musikern få utlopp för sin kreativitet och talangen kan utvecklas.
    Att sedan ha rockstjärnedrömmar kan måhända vara pinsamt, men om musikern är bra tror jag alla runtomkring hoppas att han/hon ska få skivkontrakt.
    En författare sitter mer för sig själv och drömmer. Bara några få som läst manuset vet vad som egentligen står på spel. Är det kanske det som är pinsamt, att man drömmer i ensamhet, att andra inte egentligen vet vad man kan (och man är rädd för att de tror att man är dålig skribent)

  10. Annelie Drewsen skriver:

    Jag håller med er som tycker att rockstjärnedrömmen är mer pinsam än författardrömmen. Ännu mer pinsamt blir det när någon som redan tror sig vara rockstjärna ”lite spontant” framför en egen låt mer stor inlevelse men lite för lite talang. Tack och lov är det få blivande författare som ställer sig upp på en fest och reciterar sina texter helt oförhappandes.

  11. August L S skriver:

    Jag tycker det är lite skämmigt med folk som har som mål att bli utgivna. Då tänker jag att den som har drömmen nog kanske mest är ute efter bekräftelse. Och såna författare tycker jag det finns allt för gott om. Pinigt att de inte gör sitt yttersta för att bygga vidare på litteraturhistorien eller berätta det som är det viktigaste, djupaste och klokaste.

    Något som är svårt för aspirerande författare om man jämför med musiker är ju annars att det inte finns den där hobby-nivån. Det är svårt som författare att nå ut till andra, om man inte vill gå vägen via utgivning. Som musiker är det bara att öva och sen fixa spelningar. Det finns liksom helt andra möjligheter att inte ta det man gör på så stort allvar utan bara lattja på.

  12. Ann skriver:

    Kände så väl igen mig, Att jag skriver är en hemlighet, inte minst på min arbetsplats, som befinner sig långt från att en litterär arbetsplats. Funderade på det du skrivit, och funderar på om det inte också har att göra med att vi leker. I alla fall gör jag det. jag leker inne i huvudet när jag hittar på mina historier, och har väldigt kul medan jag gör det. Barnsligt?

  13. Yvonne Undin skriver:

    Jag tycker det är grymt pinsamt om någon drömmer om att bli rockstjärna när de är över femton år gamla. Författardrömmar är däremot aldrig pinsamma, oavsett ålder (såvida man inte vet att människan skriver som en kratta).

  14. Frida Skybäck skriver:

    Jag önskar att jag kunde låta bli att lyssna på Jante som viskar i örat. Visst borde man inte skämmas, man borde vara stolt över att ha drömmar och ambitioner!

    Lycka till duktiga tjejen, hoppas det går vägen.

    Kram på er!

  15. Ethel skriver:

    Lycka till Duktiga Tjejen!

  16. Duktiga Tjejen skriver:

    Jag har ALDRIG skämts över drömmen att bli författare, då tycker jag att det är mer skämmigt att drömma om att bli rockstjärna 😀

    Förövrigt har jag precis sammanställt mitt första bokmanus efter åtta års skrivande och skickat in det till olika förlag idag! Det är så otroligt skönt, även om jag vet att oddsen är låga…

  17. Ethel skriver:

    Jag känner igen mig i det alla skriver. Kul Sofia! Skrattade gott åt parentesen på slutet :-D!

    Fast ofta upplever jag att de gånger jag vågar säga att jag skriver blir många imponerade och vill att jag ska skicka texter som de kan läsa.

    Jag vill naturligtvis också en gång få en bok utgiven, men håller mig själv tillbaka eftersom jag blir så besviken om det inte sker. Jag akan ändå inte låta bli att tro det, innerst inne tycker jag nog att jag vore värd det :-).

  18. Frida Skybäck skriver:

    Hej alla!

    Detta är en en-hands-kommentar så ha överseende.

    Ok, det kanske också låter pretentiöst att vilja bli rockstjärna, men att syssla med musik som en hobby och drömma om att slå igenom känns mer accepterat än att säga att man skriver böcker och drömmer om att bli utgiven. Det känns absolut som om folk tror att man själv tror att man ”är något”, kanske för att man ofta bara har sin egen åsikt om manuset att gå på. Jag tvekade länge innan jag vågade döpa min blogg tiil Fridas författardrömmar just för att jag använde ordet ”författare”.

    Ha ha, vilken rörig kommentar. Hoppas ni förstår vad jag menar, svårt att skriva och amma samtidigt.

  19. Sofia skriver:

    Alltså, om jag berättar för folk att jag skriver och illustrerar barnböcker så inbillar jag mig att folk skulle tro att jag ”är något”, att jag tror jag är den nya Astrid Lindgren eller att jag inbillar mig att jag kommer bli rik som ett troll (och det har de iofs jävligt rätt i, haha!).

  20. Pernilla skriver:

    Jag håller med och håller inte med. Jag tycker att det skulle kännas mer pinigt att säga att jag ville bli rockstjärna. Kanske för att jag är totalt omusikalisk? Det känns ännu svårare att bli än att bli författare.

    Vet inte varför man tycker att det där är så svårt att ”erkänna”? För att man inte ska tro att man är något?

  21. Emmelie skriver:

    Jag känner igen mig i det du skriver, antingen talar jag inte om att jag skriver eller så kommer jag med ursäkter att jag bara skriver för att det är kul eller att det hjälper mig bearbeta saker och ting, som meditation. Men egentligen är att bli utgiven det enda jag vill, såklart =) Att skriva i bloggen att jag drömde om att bli författare var ett stort steg, och många gånger har jag funderat på att ta bort det, men det har blivit kvar och så får det förbli.
    Så, inte ska vi skämmas, att satsa på sin dröm är väl någonting av det mest inspirerande som finns?

  22. Evalinn skriver:

    Jag håller helt med dig, ja varför är det så egentligen? Författare är man väl när man skriver en bok och det måste man ju göra innan den blir utgiven.

    Vi måse sluta skämmas!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s