Nytt manus del 1: Min arbetsprocess

Jag älskar att läsa om hur andra författare arbetar med sina texter. Det är något fascinerande att se hur lika och olika vi fungerar. Dessutom finns det alltid något man kan lära sig och jag är väldigt tacksam gentemot alla de som delat med sig av sina erfarenheter. Så i en anda av att dela med sig tänkte jag skriva något om min arbetsprocess med det nya manuset.

Det vore jättekul om fler ville dela med sig av hur ni brukar göra, antingen i kommentarfältet, eller på era egna bloggar och länka hit (så vi får en pingback.) På så sätt kan vi alla förhoppningsvis lära oss av varandra.

Min arbetsordning ser ut som följer:

  • Grovmanus

  • Grovredigering

  • Alfaläsning

  • Alfaredigering

  • Betaläsning

  • Betaredigering

  • Korrekturläsning

  • Sista korrigeringarna

Grovmanus

Det viktigaste när man skriver en bok är ju att faktiskt skriva. Det kanske låter lite väl simplistiskt, men det är inte alltid det enklaste. Det har skrivits hyllmeter om skrivkramp och hur man förlöser sin kreativitet. (Här på bloggen finns t.ex. dessa inlägg av Augustin och Annelie.) Min egen filosofi är att bara köra på. För att kväsa min inre kritiker så struntar jag medvetet i allt inte blir perfekt och bara skriver istället.

Jag har upptäckt att jag är en periodare. Jag kan skriva mycket i några veckor och sedan kanske jag inte skriver något alls på en månad. Men under de kreativa perioderna så kan texten bara rasa ut ur fingrarna. För att få det att fungera behöver jag hålla en hög hastighet. Och varje gång min inre kritiker börjar protestera så lyssnar jag med ett halv öra huruvida det är något vettigt, annars trycker jag ner honom och tänker: Det där fixar jag i redigeringen…

Grovredigering

Målet med det höga tempot är att skriva sig igenom hela boken. Först när jag kommit ut på andra sidan kan jag se boken i sin helhet och gå tillbaka och fixa alla de där problemen som min inre kritiker gastade om. Kanske är det några scener som behöver läggas till. Kanske är det karaktärer som ändrat personlighet från min första idé till hur de faktiskt blev på slutet. Kanske är det formuleringar som, när jag nu läser dem med lite distans, helt enkelt inte fungerar. Kanske är det detaljer som stavningen av vissa namn, eller att kontrollera att den där karaktärens ögonfärg är den samma genom hela boken. Man slätar helt enkelt ut groparna och försöker färdigställa manuset så långt det bara går.

Alfaläsning

När grovmanuset har fått sin första redigering, är det dags att skicka ut det till alfaläsarna. Alfaläsningen ligger ganska tidigt i processen. Så då fokuserar man på de stora dragen. Det handlar inte först och främst om stavfel eller grammatiska tveksamheter utan om själva berättelsens struktur.

Den feedback jag önskar från mina alfaläsare handar om:

  • Berättelsens övergripande struktur

    • Fungerar den? Blir det en spännande historia?

    • Logiska luckor?

    • Scener som ska tas bort, eller kanske någon som bör läggas till?

    • Finns det överraskningar som skulle behöva ges fler ”föraningar” så att avslöjandet inte blir allt för abrupt?

  • Tempo

    • Varieras det med långsammare och högre tempo på ett bra sätt?

    • Scener som förlorar fokus?

    • Fungerar berättelsens klimax?

  • Karaktärerna

    • Är deras röster konsekventa genom boken?

    • Går huvudkaraktärerna igenom en förändring?

    • Finns det scener, tankar eller dialog, som inte känns trovärdig?

  • Går det att finna ett tema?

    • I sådana fall, vad är det?

  • Och andra övergripande saker som de kommer att tänka på.

Just nu sitter jag mitt i alfaredigeringen. Jag lovar att återkomma och skriva om det, men för nu känns detta inlägg långt nog. Återigen, det vore jättekul om fler ville dela med sig om sina erfarenheter. Så skriv! 🙂

Allt gott!

17 reaktioner på ”Nytt manus del 1: Min arbetsprocess

  1. Pingback: Skrivprocessen – Hur går den till? « Johan Lindback

  2. Pingback: Nytt manus del 2: Vad jag lärde mig av alfaläsarna « Debutantbloggen

  3. Jag har blivit mer strukturerad med tiden. Det är av ren nödvändighet. Jag har ju tyvärr inget stort förlag med erfarna redaktörer och korrläsare. Och då krävs det struktur för att få det att fungera.

    Men man lär sig hela tiden nya saker och jag är fast besluten att varje bok ska bli bättre än den föregående. Det skulle aldrig gå utan alla de som hjälper mig med manusläsning och annat. Stort tack!

  4. Du är otroligt medveten om din process och väldigt strukturerad. Jag går mer på känsla och gör saker ”hipp som happ” när det känns nödvändigt. Verkligen spännande att läsa om hur du redigerar! Jag genomgår ungefär samma stadier, men de är inte alls lika välplanerade och genomtänkta ;-)!

    /Frida

  5. Intressant läsning!

    Blir absolut stärkt i min nyfunna tro att det gäller att jobba på och strunta i finjusteringarna till senare. Jag är så otroligt petig och perfektionistisk att det är svårt att låta bli men jag tror man gör rätt i att tysta sin inre kritiker på detta stadie, precis som du skriver. Och som Andrea är inne på så kan det vara onödigt arbete att sitta och justera detaljer då vissa delar kanske inte ens platsar i manuset längre fram. Jag tillhör dessutom dem som inte har koll på var min berättelse slutar när jag börjar skriva så då är det ännu större risk att berättelsen ändrar riktning under arbetets gång. Att peta med texten/bilderna innan själva stommen är färdigskriven = slöseri med tid. Det är en ny lärdom kan man säga!

  6. Otroligt intressant! Skrivprocessen verkar vara lika olika som smultron på stråt. För mig fungerar det också med att ”grovskriva” först. Bara låta orden komma, inte bry mig om så mycket hur de faller ned på tangentbordet. De kan få leka runt lite och stöka till som de vill. Sen städar jag, rensar ut de gamla dåliga som inte passar. Rättar till dem så att de är där de ska vara. Bjuder in andra. I sista fasen är jag en riktig pedant. Där är jag nu.

  7. Tack allesammans för alla era kloka tankar och inlägg. Det är tydligt att vi alla är olika men att vi ändå kan lära av varandra.

    Kul att se att så många är upptäckarförfattare, som börjar skriva utan att veta vart historien ska sluta. Det fungerar inte för mig. Jag arbetar alltid med synops. Min hjärna har konstruerat ett skelett för mig att fylla på med kött och nerver. Jag vet oftast slutet innan jag skrivit ett enda ord.

    Sedan är det intressant att notera hur många som håller sina manus privata tills de åtminstone har kommit till betastadiet. Själv känner jag att jag måste ha in andras perspektiv redan på alfanivå. Annars blir jag hemmablind och kan missa uppenbara fel. De blir dubbelt så jobbiga att rätta till senare.

    Nu har jag gått igenom manuset med två av mina tre alfaläsare. Får nog se till att återkomma snart med ett inlägg om vad jag lärt mig. Även om grundplåten för historien känns stabil så är det ändå en en hel del som måste ändras.

    Men, återigen: Tack för att ni delar med er! 🙂

  8. *suger i mig*

    Min svårighet är helt klart att stänga av den inre redigeraren i grovmanus-processen. Det gör att det tar lite för lång tid för mig att få klart manus, vilket naturligtvis ökar risken att de aldrig blir klara. Egentligen tycker jag ditt arbetssätt verkar väldigt vettigt. Faran med att lägga för mycket jobb med manuset redan första genomksrivningen är att man låser sig vid vissa intriglösningar som, visar det sig, faktiskt inte funkar. Och det är mycket svårare att skriva om något man lagt ner väldigt mycket jobb på än något man bara vräkt ur sig.

    (I andra änden har vi väl Torgny Lindgren-varianten, där man formulerar varje mening jättenoggrant innan man skriver ner den. För hand. Jag antar att man i så fall måste ha en mycket klar bild av berättelsen och karaktärerna innan man börjar skriva om man ska göra så…)

  9. Jag har bara skrivit färdigt ett manus och det skrev jag klart innan jag bad någon annan att läsa delar respektive hela manuset. Jag har naturligtvis bett om konstruktiv kritik och fått detta och lite anteckningar i marginalen… 🙂
    Bättre ändå att göra som du, att ha ha konkreta frågeställningar till dem som läser, så tack för det tipset!
    Liksom du tycker jag det är bra att skriva och skriva och ”fixa det andra sedan”, i redigeringen. Det är bättre att ha ett skrivarflöde än att fastna, har talat lite om det i ett inlägg på min blogg; ”Skrivkramp, någon?”.

  10. Nu är jag bara inne på mitt andra manus, men din arbetsprocess är väldigt lik min. Jag länkar från min blogg, för det här är bra tips och funderingar tycker jag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s