Hur micket får man stavva fel?

För någon vecka sedan skrev Oskar ett inlägg om hur viktiga hans alfaläsare som korrläser hans manus är för honom. Själv har jag, för första gången i mitt liv, genomlevt att redigera och korra ett manus inför utgivning. Detta är en process som många författare bävar inför, förmodligen eftersom det innebär otroligt hårt arbete som man aldrig blir riktigt färdig med. För det är precis så det känns när man redigerar, så snart man kommer till sista sidan så är det bara att börja om från början igen och vid varje genomläsning hittar man nya saker som behöver ändras eller som kan snyggas till.

Ett dunderfel jag gjorde när jag skrev Charlotte Hassel var att göra indrag med hjälp av mellanslagstangenten istället för tab-tangenten vid varje nytt stycke och vid talstreck. Andra misstag var att jag inte i förväg hade bestämt om jag t.ex. skulle särskriva tidsadverbial som igår eller använda la eller lade respektive sa eller sade. När man skriver en hel bok under en längre tid och inte bestämmer den här typen av saker i förväg så händer det lätt att man blandar olika former istället för att vara konsekvent.

Efter att ha genomgått processen och tillbringat löjligt mycket tid på att välja mellan la och lade kan jag inte hjälpa att undra hur många misstag en potentiell läsare accepterar. Är det okej om det finns små slarvfel, om man är inkonsekvent eller om det saknas en bokstav eller ett skiljetecken? Hur mycket står en läsare egentligen ut med innan han/hon förlorar förtroendet för författaren och slutar läsa? Jag är övertygad om att alla som skriver en bok vill att den ska vara så felfri som möjligt när den trycks, men efter ett tag blir man blind för sin egen text och det är lätt att missa de enklaste saker.

Har ni någonsin slutat läsa en bok för att språket inte håller eller den har för många fel och vems ansvar är det egentligen att ett manus som går till tryck är tillräckligt ”färdigt”?

About these ads
Det här inlägget postades i Charlotte Hassel, Debut, Frida och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Hur micket får man stavva fel?

  1. Frida Skybäck skriver:

    Förlåt Lotten! Har en 5-veckorsbebis hemma och sover extremt lite så jag är inte direkt superkoncentrerad.

  2. Lotten Bergman skriver:

    Lotta?

    (Att stava fel på abonnemang, necessär, omständlig och öppenhjärtig lär av vetenskapliga studier vara mer ursäktat än att stava fel på någons namn. En gång när jag födde barn envisades en av barnmorskorna med att kalla mig Lotta. Det slutade med en örfil.)

    Jo, jag stod ut med Rickys fullständigt vansinniga sätt att misshandla det vackra svenska språket för att jag var så vanvettigt intresserad av storyn. Men jag misstänker att jag inte hade orkat läsa mer än de där två sidorna som jag vanligtvis orkar om det hade varit en okänd romandebutant. Ricky Bruch är ju liksom … Ricky Bruch. Hans rekordjakt och vansinnesfärder in i det forna Östtyskland och hans ilska mot Olympiska kommittén (apropå svårstavade ord) var underbar läsning. Trost felstvnigarna.

  3. Frida Skybäck skriver:

    Hej Lotta!

    Så det går alltså att förlåta felaktigheter! Intressant.

    Hur stod du ut? Blev du inte irriterad? Vad var det som gjorde att du fortsatte att läsa? Var det historien, karaktärerna eller kanske språket (trots att det delvis var dåligt?).

  4. Lotten Bergman skriver:

    Jag, som är den språkpolisigaste av alla språkpoliser, läser aldrig slarvigt korrade böcker utan slänger dem ifrån mig med en överlägsen fnysning efter blott två sidor eller så.

    Trodde jag. (Eller till nu, kanske jag skulle skriva.)

    Jag har nämligen läst den absolut knasigaste och sämst skrivna boken i mannaminne: Ricky Bruchs memoarer från 1990. Det är drygt 600 sidor med i genomsnitt 37 korrfel per sida. Och den var fantastisk!

  5. Frida Skybäck skriver:

    Vad tråkigt med dåliga översättningar! Helt otroligt att förlagen släpper böcker som inte översatts ordentligt. Undra hur det går till? Jag har en vän som är översättare och hon berättade att många översättare har datorprogram som översätter texterna åt dem, sedan korrläser de och ändrar på det som inte blev bra. Kanske är det just det som är problemet?

  6. makena skriver:

    Jag läser just nu en bok som jag stör mig på. Det är en svensk översättning av Niceville. Gillar verkligen boken i sig, men översättningen stör mig väldigt på sina håll. T ex använder det han istället för honom och jag måste läsa honom i tanken för att inte helt tappa lusten. Det förekommer även andra skumma ord som ”veckändan”. Ibland undrar jag om de använt google translate…men det kan man ju bara inte tro. Synd på en annars bra bok!

  7. stefanekman skriver:

    Efter att ha arbetat som både korrläsare, språkgranskare och språklärare tillhör jag antagligen ”språkpolisen” och har också slutat läsa texter som är för slarvigt skrivna vad gäller stavning och grammatik (och dålig översättning). Problemet med språkfel, vilka det än må vara, är (som Ethel antyder) att man rycks ur berättelsen. Sker det för ofta så spelar inga trovärdiga karaktärer i världen någon roll; man blir hela tiden medvetandegjord om att man läser.

    Vad gäller ansvar så verkar det där variera, men många författarbekanta (skön- såväl som facklitterära) klagar över alla dessa korr som de måste läsa. Och personligen skulle jag inte vilja att en korrläsare på förlaget ”gissade” vilket ord jag råkade utelämna eller vilken kommatering av två möjliga som skulle bära fram min mening. Det är ett ansvar jag i slutändan helst tar på mina egna axlar.

  8. Nordh skriver:

    Första svenska översättningen av True Blood slutade jag inte bara att läsa en liten bit in i boken, jag slängde boken. Boken jag pratar om är då Stjärnfall förlags utgivning av Död tills mörkret faller, översatt av Ylva Lundquister & Gabriel Setterborg. Namnen kan dock vara en pseudonym för Google Translate…

    Fast om man även tar med ”Har ni någonsin slutat läsa en bok för att språket inte håller” är det en bok som verkligen sticker ut, men som jag inte riktigt kommer ihåg vad den heter. Det är en ny ungdomstrilogi, jag tror att andra delen nyligen har släppts, eller är på gång att släppas, på svenska. Människorna där kunde läsa tankar, och då förenklades språket, vilket författaren ville skildra på ett realistiskt sätt, genom att använda sig av avhuggna/förkortade ord. (Och det är inte Cashores trilogi jag menar, som då inleds med boken Tankeläsaren.)
    Böckernas handling hade fått bra kritik så jag ville verkligen ge den en chans, men efter sisådär 50 sidor orkade jag verkligen inte längre. (Jag skulle dock kunna ge den en ny chans, givet att den släpps som ljudbok.)

  9. Oskar Källner skriver:

    Självklart ska man på alla sätt försöka få sin bok så felfri och putsad som möjligt. Men jag vill påstå att författarens hantverk är väldigt mycket mer än korrläsning. Det handlar om att kunna skapa en levande värld, trovärdiga karaktärer, en spännande idé och att väva samman dessa element till en historia värd att läsas.

    Korrläsningen är det sista man gör. Det är mycket viktigt, för annars får man ett slafsigt intryck. Men en författares kreativitet kan inte reduceras till enbart huruvida det saknas ett komma eller ett ord är felstavat. Själva berättelsen är oändligt mycket mer värdefullt.

    Ansvaret för det sista putsandet av manus faller helt på förlaget.

    Anser jag i alla fall. ;-) Känn er fria att tycka något helt annat. :-)

    Tror jag ska skriva ett litet inlägg om detta imorgon.

  10. Frida Skybäck skriver:

    Hej alla!

    Jag håller helt klart med om att det stör med för många fel. Jag kan förlåta småsaker, men blir ganska irriterad då språket är mycket inkonsekvent eller då det finns många upprepningar. När jag nu fått uppleva hur det känns att förbereda en bok för utgivning så inser jag dock hur svårt det är att göra ett manus ”felfritt”. Ofta handlar det inte heller om regelrätta fel, utan snarare val mellan två olika alternativ.

    Min allra största mardröm är nog att en recensent skulle klaga på språket. Vad man tycker om historien är ju en smaksak, men om någon ansåg att språket inte höll skulle det göra ont i hjärtat (även detta kan ju dock vara subjektivt – kan återkomma till detta men nu kallar bebisen).

  11. Yvonne Undin skriver:

    Att skriva är ett hantverk för mig. Om man inte kan hantverket så skall man inte utöva det.

    En bok med många fel verkar hafsig och oseriös, och om jag lagt ut pengar på den så känner jag mig definitivt lurad.

  12. Sofia skriver:

    Jag är långt ifrån någon språkpolis men jag slutade läsa en bok ganska nyligen just pga att den var proppad med stavfel och andra konstigheter. Känd svensk författare. Jag förstår fortfarande inte hur det kan komma sig att ett förlag kunde släppa igenom den.

    Och hur känns det som författare att veta att din bok är till salu där ute med så många fel? Visst, vi snackar inte litteratur med några större ambitioner men jag kände mig nästan förolämpad som läsare att behöva stanna upp och reagera över felaktigheter i texten på var och varannan sida. Jag fick en stark känsla av cynism, att det bara handlade om pengar. Känns som processen har gått för fort eftersom det är en känd författare, det var som om förlaget inte alls hade arbetat med boken eftersom de var säkra på att sälja ändå och kanske även författaren känner så? Men jag har svårt att förstå hur man kan tycka det är ok.

  13. Ethel skriver:

    Jag har aldrig slutat läsa pga av stavfel/grammatiska fel, men jag har läst böcker där intresset avtagit för vad boken egentligen handlar om och istf att ”läsa” boken letar fler fel.

    Jag har för lite erfarenhet för att säga vems ansvar det är, men jag tycker att förlaget borde vara väldigt noga med att se till att boken kommer ut så felfri som möjligt (”vi är ju människor, inte robotar”).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s