Vad gör jag om det stora förlaget ringer?

Under en period var min högsta dröm att bli utgiven. Men förlagens nålsöga syntes allt för trångt, och jag tröttnade på vad jag upplevde som en godtycklig manushantering. Jag ville inte vänta längre. Så jag gjorde det själv. Startade eget förlag, fixade tryckeri och distribution och körde igång. Det är ett beslut som jag aldrig kommer att ångra. Det har gett så mycket och öppnat så många dörrar.

I somras var jag på Eurocon. Där hade jag det stora privilegiet att få träffa en massa sköna människor som delar mitt intresse för fantastik. Mellan alla spännande seminarier hängde vi vid baren eller strosade omkring och minglade. Vid ett sådant tillfälle hamnade jag i konversation med en framgångsrik svensk författare. (Och jag tänker inte ange namnet, då jag inte frågat personen i fråga om lov.)

Vi pratade en del om våra böcker. Jag berättade en del om Drakhornet och allt arbete som låg bakom med att ge ut själv. Kontrasten var ganska stor då hen har ett stort förlag i ryggen. Hen hade dock noterat att Drakhornet fått positiva recensioner och började fråga huruvida jag hade något emot att redigera. Jag bedyrade att jag gärna skrev om stora delar av mina texter, så länge som de blev bättre. Så om jag någon gång fick den stora förmånen att arbeta med en professionell redaktör skulle jag gärna hacka mina texter i bitar och sätta ihop dem igen. Allt för att lyfta dem ytterligare ett snäpp. Till slut sa hen: ”Varför inte skicka in Drakhornet som färdig bok till några förlag, kanske tillsammans med några recensioner, och se om de nappar!”

Tanken slog ner i mitt huvud som en slägga. Det gjorde ont och jag ryggade tillbaka. Det kanske låter konstigt. Men då var jag så djupt inne i självutgivningstänket, och njöt av det till den milda grad att ett stort förlag faktiskt inte kändes speciellt lockande. Varför? tänkte jag. Jag kan ju göra allt själv! Kan fixa omslag, tryckeri och distribution. Jag har duktiga alfa- och betaläsare som hjälper mig med redigeringarna. Dessutom har jag total kontroll över allt från ekonomi till layout. Jag tjänar mer per bok nu än vad jag skulle göra under ett vanligt förlag. Vad kan de egentligen erbjuda mig som jag inte kan fixa själv?

Ganska snart gick dock hybrisen ur mig och likt en pysande ballong landade jag på marken. Det finns två saker jag verkligen skulle älska med ett vanligt förlag. För det första så har de erfarna redaktörer. Mina alfa- och betaläsare är sannerligen duktiga. Men jag känner att jag har mycket att lära, och jag behöver någon att lära av. Vem bättre än en erfaren redaktör som kan peka ut mina misstag. För det andra så har ett vanligt förlag ett etablerat distributionssystem. Det har gått ganska bra för Drakhornet. Försäljningen rullar på. Men det är fortfarande en bok som finns nästan enbart på nätet. Ett förlag som har kanalerna så att de kan fixa in mina böcker i riktiga boklådor, det vore guld värt.

Så om det stora förlaget ringde, vad skulle jag svara? Jag skulle granska villkoren noggrant, men därefter skulle det bli ett: ”Ja tack!” Inget snack om den saken.

Det här inlägget postades i Oskar, Starta eget förlag och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Vad gör jag om det stora förlaget ringer?

  1. Oskar Källner skriver:

    @Sölve Dahlgren: Jag förstår vad du menar. Men för mig är det egentligen inte det ekonomiska som väger tyngst. Jag är mer intresserad av möjligheten att få större spridning på böckerna och därmed fler läsare. Därför är just Det Stora Förlagets distributionsnätverk samt möjlighet till marknadsföring som är av intresse. Men då gäller det ju, som du skriver, att förlaget är villiga att investera.

    @Annika: Jag undvek ju hela den där utgiften genom att använda Publit Print on Demand. Det gör ju att jag kanske inte tjänar lika mycket per bok, men å andra sidan behövs inget större startkapital.

    Jag tror dock inte jag vill skriva något just nu om hur mycket jag sålt och hur ekonomin ser ut. Men det kan bli ett bra framtida inlägg. Återkommer om det. 🙂

    @Vilse: Japp, en hisnande tanke. 🙂

    När jag skriver att ”förlaget ringer” så tänker jag att det är för att jag skickat in material till dem. Så det hela börjar med att jag söker upp dem. Jag har inga som helst illusioner om att någon förläggare skulle ringa mig helt apropå. 🙂

    Angående översättningar så är Drakhornet redan översatt till engelska och jag funderar just nu på hur jag ska lansera den i den anglosaxiska världen. Men mer om det i ett senare inlägg.

    @Sofia: Du har helt rätt. Det finns inget att förlora. Så jag tror jag ska höra mig för. Men det blir först till våren, när Drakhornets uppföljare kommit ut. Så de ser att hela serien verkligen kommer bli av.

    @Sara BE: Och tack för tanken! 🙂 Det var ett mycket bra förslag.

    Fascinerande historia kring Plichota och Wolf. Det där är ju en framgång man bara kan drömma om. Men samtidigt bevisar det att det är möjligt. Och som du säger har jag inget att förlora. Blir det inget så fortsätter jag bara att ge ut själv istället.

  2. Sara BE skriver:

    Jag får väl komma ut som den som kom med förslaget då. 🙂
    Intressant att läsa ditt resonemang, Oskar! Jag tror jag nämnde den franska författarduon Plichota & Wolf som exempel (fast jag kom inte ihåg vad de hette då). De gick till väga exakt på det viset. Läs mer här:
    http://www.rabensjogren.se/Alfabetiskt/P/Anne-Plichota/
    Lycka till hur du än väljer att göra! 🙂
    (men du har ju knappast något att förlora på att försöka, du har ju redan en stadig grund att bygga vidare på på egen hand om de skulle refusera)

    • Sölve Dahlgren skriver:

      Spännande exempel, Pilchota & Wold hade jag faktiskt inte hört talas om! Kul.

      • Sara BE skriver:

        De är tydligen hur stora som helst i Frankrike. Men svensk media rapporterar ju nästan bara om sådant som är stort i USA/U.K. hehe. I januari kommer första boken ut på svenska och rättigheterna tycks vara sålda till en massa andra länder också.

  3. Sofia skriver:

    Jag förstår att du ryggade tillbaka inför tanken, jag menar.. du har gjort allt jobb själv och sen skulle ett förlag bara komma in och ”ta över” din bok!

    Men det är klart att det finns stora fördelar med att arbeta med ett förlag med etablerade försäljningskanaler och i detta läge har du inget att förlora på att höra vad de kan erbjuda. Även om det inte skulle bli något kontrakt av någon anledning så kanske du kan få värdefulla synpunkter på din bok som hjälper ditt arbete framåt.

    I say go for it 😀

  4. Vilse skriver:

    Vilken hissnande tanke! Mycket intressant.

    Om det stora förlaget ringer, säger du. Men om de inte ringer, kommer du söka upp dem? Jag tänker att om Drakhornet ska bli en stor internationell succé kanske stora förlaget passar bättre, kan det stämma? Vilka möjligheter till översättning har du som egenutgivare? De stora förlagen ger väl ofta ut svenska böcker i åtminstone Danmark och Norge, till att börja med. Hur som helst, intressant tanke.

    • Sölve Dahlgren skriver:

      För utlandsförsäljning är det en bra agent du ska ha. Och det går att få även utan ett stort förlag i ryggen. Ett bra exempel är Lars Rambe som självpublicerade sin första deckare, sålde största delen av upplagan och med det i ryggen skaffade en agent som sålde boken till flera länder.
      http://www.grandagency.se/forfattare/lars_rambe/index.htm

      Men visst kan det vara lättare att få en agent med ett stort förlag i ryggen, men i slutändan är det agentens bedömning av bokens potential som avgör.

  5. Sölve Dahlgren skriver:

    Det är en kittlande tanke. Jag har själv sagt att jag aldrig säger kategoriskt nej till att bli utgiven på ett annat förlag än mitt eget. Däremot ser jag det som att min förhandlingsposition måste vara rätt stark, precis som du säger tjänar man oftast bättre per exemplar som egenutgivare och det krävs att Det stora förlaget lyfter försäljningen rätt mycket för att kompensera det rent ekonomiskt. Sen är det förstås också kul med fler läsare…

    Jag bloggade nyligen om en kille som redan från början använde egenutgivning som ett sätt att få ett förlagskontrakt:
    http://solvedahlgren.se/2011/08/22/egenutgivar-idoler-2-matthew-reilly/

    Visst är de stora förlagen duktiga, de har kompetenta redaktörer, formgivare och marknadsfolk. Men det finns många sådana som är frilansare som du som egenutgivare också kan hyra in. När det gäller införsäljningen i bokhandel har de stora förlagen fortfarande en fördel men frågan är om den är så stor som man inbillar sig.

    I slutändan handlar det om vad förlaget är villiga att investera i dig och det är samma sak som vilken potential de tror att du har att tjäna pengar åt förlaget på kort och lång sikt. Får du ett stort förskott förväntas att förlaget ska få tillbaks sina pengar med god marginal.

    Det är också en av grundtankarna bakom Hoi Förlag, att om författaren istället för förlaget gör investeringen i utgivningen så har han/hon också möjlighet att tjäna mer – redan vid lägre försäljning. Dessutom med större kontroll över produktionen.

    Det riktigt fascinerande är när eböcker vinner mark. Vi har sett i USA hur det jämnat ut spelplanen rejält och storförlagens fördelar är inte längre lika uppenbara. Fler författare behåller eboksrättigheterna själva där…

    • Annika skriver:

      Hej Sölve!
      Vi har stött på varandra då och då i bloggvärlden, jag brukar komma med kritiska synpunkter och kommentarer, är nog något av en surkärring. Mycket av det du skriver om är väldigt intressant, och jag har med spänning följt Hoi Förlags tillblivelse. Jag gav ut mina två tidigare romaner på ett förlag som delvis tillämpar samma princip som Hoi, dvs författaren investerar ekonomiskt i sin roman. En av skillnaderna är att man själv får göra marknadsföringsarbetet. Hur som helst: du skriver att ”han/hon (har) också möjlighet att tjäna mer – redan vid lägre försäljning.” Min (och förlagets) erfarenhet är att man bör sälja drygt halva upplagan för att tjäna in kostnaderna. Första romanen gavs ut i tusen ex, har sålt knappt halva upplagan och inte tjänat in kostnaderna. Andra romanen var ett förlustprojekt redan innan det gavs ut, vilket jag inte insåg förrän det var för sent. Trots att jag får närmare 80 procent av intäkterna har jag ingen chans att få igen satsade pengar (i båda fallen handlar det om cirka 60.000 kronor). Min nya roman gav jag ut på eget förlag, tryckte på Scandinavian Book. Jag fick igen kostnaderna på två månader. Kommer inte att tjäna några stora pengar, men det blir i alla fall ingen förlust. Så: i Hois koncept satsar författaren nästan 50.000 plus tryckkostnaderna. Måste man inte sälja väldigt många böcker för att det ska bli vinst? Jag är kass på matte, så kanske räknar och tänker jag helt fel.

      • Sölve Dahlgren skriver:

        Klart man ska ställa kritiska frågor och tänka kritiskt.

        En av grundtankarna med Hoi är att det inte ska vara dyrare att köpa tjänsten av oss än att som egenutgivare upphandla alla tjänster själv, tvärtom. För det är så man måste jämföra.
        Klarar du att göra allting själv på en professionell nivå (formgivning, redigering, korrekturläsning, marknadsföring, distribution osv) så är det klart att du kan spara pengar. I praktiken är det knappast så att du kan vara redaktör och korrekturläsare för ditt eget manus om du vill lyfta det till samma nivå som de större förlagen utan du köper in den tjänsten. Likaså är det få förunnat att vara lika duktiga på formgivning som på att skriva. Vill man inte packa böcker & skicka småfakturor får man leja ut det osv. Det vi gör är att paketera det.
        Förhoppningen är att en bok som fått en professionell bearbetning också ska sälja bättre än en som inte gjort det. Det är INTE så att man som Hoi-författare lutar sig tillbaks och tänker ”förlaget sköter marknadsföringen”, lika lite som på något annat förlag idag. Däremot får man stöd och hjälp med viktiga delar av den.
        Hos oss behåller författaren 100% av vinsten tills dess att startkostnaden på 30-50 Tkr är återbetald. Däröver 80% till författaren.
        Hur stor del av upplagan som behöver säljas för breakeven varierar enormt beroende på tryckkostnad samt inte minst F-pris (lättare att räkna hem en fackbok än en skönlitterär bok). Vissa böcker går med vinst efter 500 ex, andra efter 1000 ex eller mer. Många författare investerar också mer än 100 Tkr i en bokutgivning för att kunna marknadsföra sig i olika sammanhang. Hur mycket investerar ett större förlag – som du indirekt konkurrerar med?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s