Sen kväll på SF-bokhandeln med Jersild och Gluchovskij

I måndags var jag på ett riktigt skönt evenemang på SF-bokhandeln i gamla stan. De hade nämligen en temadag i postapokalypsens tecken. Vad är en postapokalyps kanske någon frågar sig? Jo, det är en berättelse som utspelar sig efter den stora katastrofen. Klassiska filmer inom postapokalypsen är t.ex. Mad Max-filmerna med Mel Gibson i ett övergivet Australien, eller Apornas Planet där människans civilisation har gått under och aporna tagit över.

Kvällen började med ett panelsamtal. Tyvärr kom jag lite för sent och det var extremt packat med folk. Människor stod långt ner i huvudgången. Det fanns inte en chans att höra vad panelen sa, men det gjorde inte så mycket då jag till min glädje träffade nätbekanta att prata med istället. Till nästa punkt på programmet, en intervju med P C Jersild, så rörde folk lite på sig, så man kunde smita fram till en bättre plats.

P C Jersild har ju skrivit en klassiker inom den svenska postapokalypsen: Efter floden. Den gavs ut första gången 1982, mitt under det kalla krigets hetaste dagar. Den utspelar sig i den svenska skärgården, en plats där sanden smält till glas, kvinnorna (nästan) dött ut och alla är rädda för den osynliga radioaktiviteten. Idag är det tjugo år sedan det kalla kriget tog slut, men nu ges boken ut i en nyupplaga av Coltso förlag.

P C Jersild pratade mycket om atomkrigets fasor

Det var ett intressant samtal med Jersild. Han talade en del om de stora skillnaderna mellan kalla krigets dagar och nu. Hur han i sin barndom satt med en karta över Stockholm och ritade röda cirklar över hur stor sprängkraften var i de olika bomber som successivt forskades fram, tills dess han kom fram till att det inte spelade någon roll hur långt bort han flydde … om kriget kom var man rökt ändå.

Om han skulle skriva en postapokalyps idag skulle han dock inte välja det totala kärnvapenkriget som utgångspunkt. Istället tyckte han att en global miljökatastrof kändes troligare och antagligen låg närmare i tiden. Han kommenterade boken Vägen som nyligen rönt stora framgångar och filmatiserats, och menade att även om den hade sina kvalitéer så hade den en stor brist, ett lyckligt slut. En sann dystopi, menade han, kan inte sluta på något annat sätt än att allt går fullständigt åt helvete.

Nästa gäst var mer långväga ifrån, Dmitri Gluchovskij, författare till Metro 2033. Han berättade en del om hur han kom på idén med att skapa en värld efter atomkriget nere i Moskvas tunnelbana. Egentligen berodde det på att han som tonåring spelade ett postapokalyptiskt dataspel vid namn Fallout. Då Fallout utspelar sig i USA så började han så klart fundera över vad som hade hänt i Ryssland. När han sedan fick höra att Moskvas tunnelbana var byggd som världens största atomsäkra överlevnadsbunker så var saken klar.

Han började skriva Metro 2033 redan i tonåren. Men det tog många år innan den var bra nog att börja skicka in till förlag. När han var 23 gav han upp förlagen, för han fick bara avslag överallt och lade istället upp boken gratis på internet. Tusentals människor läste den och började ge kritik i den gästbok som var kopplad till hemsidan. I denna tidiga version dog huvudpersonen plötsligt av en förlupen kula innan han hunnit genomföra sitt uppdrag. Allt fler läsare krävde att han skulle ändra på det och skriva klart historien.

Fick mitt exemplar av Metro 2033 signerat.

Så Gluchovskij började skriva vidare på berättelsen och postade kapitel efter kapitel på hemsidan. För varje del fick han allt fler läsare och kommentarer. Till slut var hela boken klar, redigerad och omåttligt populär. Till idag har över en miljon människor läst den online. Men det har inte hindrat försäljningen av pappersversionen. Över en halv miljon kopior har tryckts och Metro 2033 har översatts till 35 språk, däribland svenska.

Efter intervjun var det dags för prisutdelning av Coltsos novelltävling. Jag hade ju skrivit ett bidrag, men tyvärr vann jag inte. Men det gjorde inte så mycket. Stort grattis till Rebecka som vann i konkurrens med femton andra bidrag.

Gluchovskij och några andra tappra själar på Sjätte tunnan

Sedan drog vi iväg till Sjätte tunnan för en öl. Där fortsatte vi samtalet om litteratur, postapokalypser, tatueringar och varför fransmännen aldrig skulle överleva ett kärnvapenkrig. Det var härligt. Tack alla ni som var där för en riktigt skön kväll.

Annonser
Det här inlägget postades i Oskar och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Sen kväll på SF-bokhandeln med Jersild och Gluchovskij

  1. Ping: Vägen till stjärnorna « (inte så) Anonyma Biblioholister

  2. Oskar Källner skriver:

    Jag har inte hört ett ljud från Coltso angående något sådant, så det tror jag inte. Över lag brukar det inte finnas några pengar i antologier. Tyvärr.

    Men mitt bidrag får du snart läsa i alla fall. 🙂

  3. Joakim Larsson skriver:

    Ja, jag är också grymt intresserad av att läsa ditt verk. Vet du om det finns några planer på att publicera de olika bidragen i någon form (t.ex. som novellsamling?)

  4. Oskar Källner skriver:

    @Boktanten: Min novell heter ”Vägen till stjärnorna” och jag planerar att lägga upp den inom kort, helt gratis, som e-bok på internet. Jag säger till när den är uppe.

    Kul att du är nyfiken! 🙂

  5. Boktanten skriver:

    När får vi läsa ditt bidrag till novelltävlingen som var?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s