Den lilla författaren på den stora mässan

I taket hänger de stora förlagens skyltar som en armada av rymdskepp som gör sig redo att förgöra jorden. På mässgolvet står köpglada bokälskare packade som sillar. Travarna av böcker fylls ständigt på och från de många scenerna hörs författare berätta om sina liv, sina böcker och sitt arbete.

Bokmässan är över för i år och bloggarna svämmar över av inlägg om dess förträfflighet – även Debutantbloggen. På nätet kan alla skriva sin egen framgångssaga. Titta vem jag träffade! Titta vad jag gjorde! Det är lätt att upprätthålla bilden av den superminglande, alltid leende människan, som då och då spottar ur sig en och annan läsvärd bok.

Det är få som vågar blotta sin litenhet. Som vågar låta blicken flacka när hon inte längre vet åt vilket håll hon ska. Det är få som inte ler. Ändå är jag övertygad av att det ryms en hel del bitterhet på mässan. Rivalitet och avundsjuka. Många trampade tår och tilltufsade egon.

Det är sådant vi begraver inom oss själva för att ta fram och prata om först när vi står där på estraderna. När framgången gjort entré våra liv är det okej att erkänna sina svagheter och misslyckanden. Men så länge vi brottas med dem i nuet gömmer vi undan dem.

Jag är kluven. En del av mig gillar verkligen mässan, hysterin, överdrifterna, det stora formatet och galenskapen. Men inom mig finns också en del som skyr folkmassor, som gillar tystnad och tankens fullständigt frihet. Det är svårt att finna plats för det på mässan, där nästan alla är fullkomligt uppslukade av sig själva och sin omgivning. Var någonstans bereds plats för den som är tystlåten och ordkarg i verkliga livet, men briljant vid tangentbordet?

About these ads
Det här inlägget postades i Annelie, Bokmässan och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Den lilla författaren på den stora mässan

  1. Oskar Källner skriver:

    Det här är ett klurigt ämne som man kan diskutera i oändlighet. Så jag försöker skriva något kort, helt utifrån mitt eget perspektiv.

    Personligen är jag, vad man skulle kunna definiera som en social ensamvarg. Det innebär att jag trivs i folksamlingar och med att hålla låda, men samtidigt måste jag ha några timmar varje dag då jag får krypa in i min grotta och vara för mig själv. Annars mår jag inte bra. Så båda dessa egenskaper kan absolut rymmas i samma person. De ryms i mig.

    Sedan tror jag inte att spelreglerna egentligen har förändrats så mycket under de senaste decennierna. Som Sara BE påpekade så har litteraturen alltid haft sina rockstjärnor (t.ex. Lord Byron.) Skillnaden är möjligtvis att vi idag, i en extremt medial värld, har de tekniska möjligheterna att låta dessa rockstjärnor inta allt större scener.

    Samtidigt har den tyste författaren, men som är briljant bakom tangentbordet, aldrig haft en så stor möjlighet som nu. Tack vare internet och de nya sociala medierna kan man sitta på Grönland (om man så vill) och blogga och skriva sina böcker, aldrig besöka en enda mässa, och ändå skaffa sig en stor publik.

    Det finns folk som gjort det. John Scalzi är en amerikansk SF-författare som byggde upp en enormt populär blogg innan han ens hade släppt sin första bok. När boken väl släpptes hade han alltså redan en stor fanbase.

    Men det kräver så klart mycket jobb. Allt detta kräver mycket jobb och en ork att ställa sig inför folks blickar. Det finns inga andra vägar, och ärligt talat tror jag aldrig att det har funnits det. Jag tror inte att det någonsin existerat en gyllene era då författaren kunde sitta hemma i total avskildhet och fila på sina manus. En snabb titt på t.ex. Strindbergs liv slår alla sådana idéer i spillror.

    Jag vill inte på något som helst sätt negligera den känsla av otillräcklighet som kan drabba en när man hamnar på något så stort som bokmässan. Det är en otillräcklighet som jag också känner. Allt är så stort. Och själv är man så liten.

    Personligen försöker jag då slappna av, strunta i min litenhet och bara mingla runt och ha skoj.

    Det blir liksom roligare så. ;-)

  2. Det finns en stor, naturlig motsättning här. Människor är olika, vissa vill alltid ha andra omkring sig och andra har behov av ensamhet.

    Jag tror inte att de som älskar att nätverka och att umgås med en massa olika människor är samma människor som har tålamod och lust att sitta i ensamhet och skriva långa romaner.

    I ett historiskt perspektiv, vilka är det som har blivit författare? Förmodligen de som har trivts med att sitta tysta med bara sig själv som sällskap. Nu har förutsättningarna forcerat en förändring, och jag tror precis som du att det gör att många av de verkliga talangerna aldrig når fram.

    • Sara BE skriver:

      Fast jag håller inte med. Författare är och har alltid varit olika. Titta på några av de stora ”klassiska” författarna – vissa av dem älskade att vara ute i sällskapslivet medan andra isolerade sig. Vissa rumlade och söp på krogen medan andra satt hemma och drack te. :)

      Och jag tycker inte heller att man behöver vara ”antingen eller”, som du beskriver det. Själv gillar jag att träffa folk, men jag gillar också att isolera mig och jobba. Det går i perioder. Jag behöver både och, och så är det för många andra kreativa personer jag känner. Sedan finns det självklart de som isolerar sig väldigt mycket, men jag tror inte på något vis att det automatiskt skulle göra någon till en mer ”riktig” eller ”bättre” författare.

      Med det sagt så förstår jag definitivt att mässan kan vara en extremt jobbig plats att vara på, på flera sätt. Men som Nene är inne på ovan – tack och lov för nätet! Det är ju faktiskt en chans för alla som inte är så framåt ”IRL” att ändå få synas och nå ut. Genom det skrivna ordet dessutom. :)

      • Sara BE skriver:

        Om det inte framgick så menade jag i min slutkläm att jag tror inte man måste vara synlig på/tycka om bokmässan för att nå ut till läsare. Det är mest ett jippo bland många andra jippo. Jag tror att det går att bygga sig en läsekrets på många andra sätt. Titta på Oskar här till exempel som verkligen har lyckats nå ut med sin egenpublicerade bok och sålt mer än många författare på etablerade småförlag.

        Författaren som superstjärna är ju inte någon ny företeelse egentligen (titta bara på Lord Byron …). Den stora skillnaden i dag är väl egentligen att mer ansvar läggs på författaren att skapa sin egen läsekrets och att interagera med den. Det är både positivt och negativt.

        Negativt för att det är verkligen inte alla som har ork, möjlighet, läggningen för att ägna sig åt det. Och samtidigt så har trenden varit att förlagen satsar mest på ett litet antal titlar. Positivt för att det ger mer makt åt författaren, man är inte bara i händerna på ett förlag.

        Oh well, det här går det ju att skriva om i evigheters evigheter … :)

  3. Björn skriver:

    Ja, när blev författare sådana människor? Bekymmersfria säljare som lämnat den begagnade bilbranschen bakom sig för att numera langa mindre konjunkturkänsliga objekt som platsar fint i handen.

    Nej, vet du vad?! Livets stoff är vårt livsblod. Vi suger upp det som iglar. kristalliserat hat, hjärtskärande smärta, ofantlig misär.

    Mums.

    Men låt oss inte diskriminera. Låt oss också äta glädje som från skedar och rufsa hennes hår som om det aldrig funnits annat att älska.

    Från Kerberos käftar till Olympens berg,
    det är vårt arbetsfält ett litet tag till.
    Färglösheten nalkas, dödens färg.

  4. Annelie Drewsen skriver:

    Monica: Visst blir det allt viktigare att vara ”framfusig”. Det räcker att se på de mest framgångsrika författarna för att begripa det. Men det finns ju inget som säger att de inte känner sig precis lika små som du och jag på bokmässan.

    Susanne: Det tycker jag också! Mingel ÄR kul :)

    Christin: Tack. Synd att vi missade varandra på mässan…

    Ethel: Modigt av dig att säga det. Kanske blir det lättare att gå dit i sällskap med någon? Jag har haft med min mamma både i år och förra året :) Att åka dit helt själv utan att känna någon hade varit alldeles för läskigt, i alla fall första gången.

    Nene: Jo, det är sant. Men att vara synlig på nätet och att göra succé på mässan är inte riktigt samma sak. Vilken skrivande människa som helst torde kunna dra igång en blogg om hon vill, men att hålla ett seminarium inför en medelstor publik kan nog vara oöverstigligt för den som lider av social fobi eller något i den stilen. Och hur poppis blir man hos förlaget om man vägrar åka till Göteborg?

  5. Nene Ormes skriver:

    Det är en del av frågan om vad författarrollen blivit i dagsläget jämfört med förr. Bokmässan är ju bara fyra dagar, långt ifrån alla författare kommer dit och man kan vara författare utan att vara där. Paraplyfrågan är väl hur mycket författare man kan vara ifall man inte är välrepresenterad på nätet?

  6. Ethel skriver:

    Du trycker på en öm punkt för mig. Jag tycker att det är jättejobbigt att behöva vara så framåt, sälja sig själv, skaffa kontaktnät och vara glad och social hela tiden. Annars kommer jag inte att lyckas. Jag gick aldrig på Bokmässan trots att jag hade biljett, delvis pga av detta.

  7. Christin skriver:

    Word. Som man säger.

  8. Susanne B skriver:

    Viktig reflektion och fråga! Jag har såklart inget svar, men tyckte att det var väldigt roligt att ses :-)

  9. Din sista fråga tar jag med mig för att tänka på.
    Det undrar jag också.
    Idag verkar det som om man endast kan lyckas som författare och man är framfusig, säljande, har lätt att ta kontakter, tycker om att mingla och festa osv. Om man är briljant vid tangentborden kommer liksom i andra hand.

    Jag kände mig väldigt liten på bokmässan. Samtidigt som jag älskade att vara där (som läsare och för att jag träffade många jag aldrig förut träffat IRL, missade dig tyvärr…)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s