Ingen korrläsningspanik den här gången.

Nu är Skogens hjärta ute på sista rundan av korrläsning. Det känns märkligt, men om en månad ungefär räknar jag med att hålla boken i min hand. När Drakhornet skulle släppas var allt väldigt stressat. Även den gången hade jag manuset ute för korr, men så gjorde jag ett stort misstag.

Då visste jag inte bättre än att skicka ut originalmanuset. Det var i A4-format. Det innebar att alla korrfel som hittades var de som matchade det formatet. Saken är ju den att när text formateras på olika sätt ser man också olika fel. Ögat läser olika beroende på radavstånd och fonter, så egentligen ska man korrläsa i ett antal olika format. När väl Drakhornets text sattes i tryckformat, så dök det upp en massa fel vi inte hade sett tidigare. Det blev värsta korrläsningspaniken. Trots att jag gjorde mitt bästa för att utrota felen, så finns det fortfarande allt för många kvar.

Med Skogens hjärta har jag gjort annorlunda. Den här gången såg korrläsningsmanuset exakt likadant ut som inlagan kommer bli  i den färdiga boken. Dessförinnan hade även betaläsarna, när de läste igenom originalmanuset, också markerat alla korrfel de hittade. Så med olika textformateringar och flera par ögon på texten, kan vi förhoppningsvis eliminera samtliga korrfel denna gång. Eller nästan, i alla fall.

Det är alltid något som slinker igenom, hur mycket man än letar. Men som tur är, så är det ganska lätt att lösa när felen väl uppenbarat sig. Då jag trycker på ett PoD-tryckeri så kan jag faktiskt uppdatera filerna i efterhand. Vilket jag också ska göra. Snart kommer alltså Drakhornet att vara så felfritt som möjligt, och Skogens hjärta kan vid behov kompletteras på samma sätt om ett halvår. (Fast det ska inte behövas.)

Visst, det hjälper inte de böcker som redan är tryckta. Men det är ändå skönt att veta att alla som köper en bok i framtiden ska få en så perfekt version som möjligt.

Det här inlägget postades i Drakhornet, författarens hantverk, Oskar, Skogens hjärta och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Ingen korrläsningspanik den här gången.

  1. Oskar Källner skriver:

    @:Johan Lindback Ja, visst är det bättre att korrigera i efterhand. Frågan är bara hur långt man ska gå. Stavfel, saknade ord, felaktig tempus … Sådana saker är det självklart att man rättar till.

    Men hur gör man t.ex. med anglicismer? De fungerar egentligen utmärkt, då läsaren förstår vad man menar. Och vem vet … Om tio år kanske ingen ens märker att det är en anglicism då uttrycket vid den tidpunkten har blivit så integrerat i det Svenska språket att ingen gör skillnad.

    Eller ska man ändra meningen till något mer korrekt svenskt? För samtidigt ser det inte snyggt ut. Och man vill ju inte störa läsarna i onödan.

  2. Johan Lindback skriver:

    Självklart ska man korrigera eventuella fel även i böcker som redan är utgivna! Det finns gott om böcker som korrigerats och ändrats mellan olika upplagor, och inget fel i det. Man vill ju kunna känna sig helt nöjd med en produkt som bär ens namn. Bättre att korrigera i efterhand än att nöja sig med att tänka att ”jag ska undvika att göra det där felet i nästa bok” 🙂

  3. Oskar Källner skriver:

    @Frida Skybäck: Ja visst är det störande när man hittar en massa småfel. Men då är det också skönt att det finns nya upplagor, eller PoD-servrar som man kan uppdatera.

    Och som sagt … det finns överallt, även i de stora förlagens megaproduktioner. Så kanske ska man inte vara allt för hård mot sig själv. Samtidigt är ju målet så klart att det ska vara felfritt. Man får helt enkelt kämpa sig så nära det felfria som möjligt.

    @Kristina Svensson: Och det var en stor glädje att ha dig som korrläsare! 🙂 Nu går jag i väntans tider på att paketet ska dimpa ner i min brevlåda så jag med egna ögon kan få läsa ditt röda klotter. 🙂

    Radbrytningsfel? Spännande grejer! 😉 Måste åtgärdas!

    När jag fick mitt första provtryck hann jag inte heller korrläsa en gång till. Men jag fann några layoutmissar och lite annat småstrul (som ju provtrycket är till för att visa) så det var ändå väldigt bra. Och om man tycker att typsnittet sabbar hela läsupplevelsen, ja då är det bara att byta. Radikalt, men kanske ändå det bästa. Kudos till Hanna Lans.

  4. Ja, det var verkligen smart att skicka boken i tryckformat (säger Kristina som fått äran att vara en av korrläsarna och eventuellt hittat en del radbrytningsgrejer som inte skulle synts i A4-format).

    När jag tryckte min första bok Jakten på den perfekta puben så tryckte jag först en provbok och när jag fick den i min hand så upptäckte jag ett och annat. Hann dock inte kolla igenom den ordentligt, vilket var synd. Jag har för mig att Hanna Lans lät testläsare läsa provtrycket och efter det bytte typsnitt helt och hållet.

  5. Frida Skybäck skriver:

    Det är ett jättebra tips det här med att läsa texten i olika format. Jag gjorde inte det med ”Charlotte Hassel”. Dels tänkte jag inte på det, dels var det omöjligt eftersom jag fick texten i ”bokformat” några dagar innan jag fick barn och då texten skulle sättas hade mitt värkarbete redan satt igång (har kanske skrivit om detta förut?). Jag fick helt enkelt släppa saken, men det stör mig verkligen när jag hittar småfel i boken. Har dock fixat det mesta inför nästa upplaga. Men man får väl trösta sig med att det finns korrfel i alla böcker. Jag läser just nu ”Änglamakerskan” och har hittat lite smågrejer även där så då kanske man inte ska ha alltför höga krav på sig själv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s