Framtiden (och det där med drömmar)

I flera år drömde jag om att bli utgiven författare och när det otroliga äntligen inträffar är det lätt att tro att man kommer känna sig  ”helt nöjd”. Naturligtvis blir det aldrig så, så snart ens verk finns ute (om inte tidigare) börjar man sträva mot nästa mål.

Personligen har jag hela tiden varit mycket fokuserad på bok nummer två, som ”finns i huvudet” men som ännu inte hittat sin väg in i ett word-dokument. Men det finns även andra mål och drömmar. Jag drömmer om att bli läst, att bli rosad av kritiker, att sälja så bra att jag kan försörja mig på författarskapet, att få en agent som säljer min bok utomlands och att min bok ska filmatiseras (gärna i Hollywood ;-)).

Var kommer då alla dessa drömmar ifrån och hur pass realistiska är de?

Idag är det nog väldigt lätt att just få en bild av att filmkontrakt, försäljningstopplistor och utomlandslanseringar hör till vardagen för författare eftersom det är sådana framgångssagor som vi läser om i tidningen. Men jag är rätt övertygad om att majoriteten av alla författare aldrig kommer i närheten av ”den typen av framgång”.

En undersökning som jag hörde talas om pekar dessutom på att det idag, till skillnad från för tio år sedan, är ännu svårare att försörja sig som författare. De som vanligtvis tjänar mycket på sina böcker tjänar idag ännu mer och de som tidigare tjänade lite tjänar ännu mindre.

Med andra ord, heter du inte Läckberg, Mankell eller Guillou får du vara inställd på att bedriva ditt författarskap som en hobby, vid sidan av en alternativ karriär och jag undrar om det verkligen är det som alla andra aspirerande författare där ute egentligen drömmer om.

Annonser
Det här inlägget postades i Debut, Frida och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Framtiden (och det där med drömmar)

  1. Lovable skriver:

    Intressant med alla kommentarer och tankar. Först nu, efter sex år ensam med mitt skrivande, tar jag steget ut i bloggvärlden. Finns så mycket kul, kreativt folk att lyssna till och få inspiration ifrån.
    Men nu var det inte det jag skulle säga, utan… Om det stämmer att det endast är 6% av författarna som kan leva på sitt skrivande så tänker jag helt fräckt säga att jag SKALL in i den skaran. JK Rowling svarade i en intervju angående hur hon mådde innan succén med Harry Potter, att hon kände sig som ” a waste of space”. Samma här, skriva är det jag älskar och får jag inte göra det känns det tungt att andas. Kommer med spänning och hurrarop att följa er andra som brinner för skrivande också!

  2. Oskar Källner skriver:

    @Björn: Grymt intressant artikel. Det handlar ju om att skapa en historia som sedan får forma verkligheten, istället för tvärt om.

    Jag får dock en känsla av att den där reklambyrån kanske har fått lite hybris. Men det är ju en historia i sig. Så vem vet om inte den också är designad just för att få uppmärksamhet. 😉

    Blir lite härligt meta på så sätt.

  3. Frida Skybäck skriver:

    Hej Björn!

    Nej skämmas ska man nästan aldrig.

    Vad spännande! På något sätt hade jag helt missat detta. Kanske vore något, jag får genast mängder av idéer ;-)!!!

  4. Björn Falkenström skriver:

    Nu är jag i eld o lågor över ämnet så jag tänker skriva min tredje kommentar i rad här, helt utan att skämmas.

    @Frida: Jag hittade följande länk som nog kan vara av intresse till dig. Som idéexempel eller för att anlita dem själv.

    ”Nu senast i och med experimentet Black Ascot. Så hette vårens mest omdiskuterade blogg, i vilken den självdestruktiva och litterärt brådmogna gymnasieeleven Erika avhandlade sex, mode och död i ett mer eller mindre konstant portvinsrus. Hon möttes av ömsom kärlek ömsom hat, men framför allt av frågor. Vem var hon? En fiktiv karaktär, skulle det visa sig, hämtad från en av Malmöoperans aktuella uppsättningar.”

    http://www.dn.se/kultur-noje/scen/en-bra-berattelse-sprider-sig-sjalv

  5. Björn skriver:

    @Oskar: Snäll? Das geht nicht! 😉

  6. Björn skriver:

    @Oskar och Frida: Jo som du säger Oskar, det beror nog på hur man räknar. Sedan kanske Frida har en förklaring i att de mest lättsmälta och bästsäljande möjligtvis saknas i medlemsantalen.

    Någon som vet om Läckberg är med i författarförbundet? Om hon är med så är nog alla med 😉 Hon är den enda författare som haft sin helt egna hylla med bakgrundsbild (foto på henne osv) i mataffärerna, så långt som jag har sett iaf.
    På det viset verkar hon vara snäppet mer kommersiell än alla andra.

    Dina förslag var inte helt fel Frida 😉 Det brukar ju sägas att all publicitet är bra publicitet. Jag tror inte detta är fallet för t.ex. en läkare, men förmodligen desto mer sant för en författare.

    Ja du, det finns nog en del vägar att ta. Du kan ju t.ex. bli en proffstyckare som lägger sig i den offentliga debatten en hel del á la Jan Guillou, Marcus Birro osv. En bra början på något sådant kan ju vara att börja skicka in massa insändare till tidningarna och skriva debattartiklar på Newsmill. Men det funkar ju bara om du har intresset.

    Allt beror ju lite på hur du är som person.

  7. Frida Skybäck skriver:

    Jag kan visst tänka mig att fortsätta arbeta som lärare ”vid sidan av skrivandet”, men tänk om man bara kunde skriva!

    Ja, det flesta författare jobbar nog med andra saker också, fast många får ju, tack vare sitt författarskap, t.ex. skriva krönikor, delta i debatter, föreläsa osv. Kanske behöver man också input från omvärlden för att få stoff och inspiration att fortsätta skriva.

    Jag har en teori om att det är lättare att bli medlem i Författarförbundet om man inte skriver ”underhållningslitteratur”, och generellt säljer man nog bättre ju mer lättsmälta ens böcker är, så därför kanske storsäljarna inte finns representerade bland Författarförbundets medlemmar. Eller, är jag bara fördomsfull?

    Ja, det är ju många som försöker fånga medias uppmärksamhet. Finns det några säkra kort? Nakenchock? Kasta tårta på Statsministern? Klättra upp på ett domkyrkotorn? /Hälsningar en som gärna vill veta 😉

  8. Oskar Källner skriver:

    @Andrea: Oj är du arkeolog? Coolt! 🙂 Men jag kan förstå att arbetsmarknaden är begränsad …

    @Johan: Visst lever (lider) vi under en deckarnas hegemoni. Men det pågår en revolution under den stora massans fötter. Jag tror och hoppas att Harry Potter-generationen kommer att behålla sin goda smak för det fantastiska. För de har upptäckt att det är häftigt att läsa …

    @Björn:Oj då! Bara 3%. Det kanske beror på hur man räknar också. Om man räknar in fackboksförfattare, eller bara har skönlitterära författare m.m. Det är vilket fall som helst inte en hög siffra. Men det är en verklighet man måste förhålla sig till.

    ”Ett släng kontrovers och en nypa medial uppmärksamhet i en skål tillsammans.”

    Hehe… men om man bara vill vara snäll då? 😉

  9. Björn skriver:

    Enligt länken nedan: ”bara tre procent av författarförbundets 2 700 medlemmar försörjer sig på att bara skriva böcker.”

    http://www.publicistklubben.se/2009/11/23/referat-att-vara-forfattare-hart-arbete-och-karlek/

    Nu är kanske inte alla med i författarförbundet men det låter ändå som en trovärdig siffra, tyvärr. Och det säger jag med ett blytungt andetag.

    Det är klart man inte drömmer om något relativt obskyrt författarskap med en läsarkrets på mindre än tusen. Men man måste ju det till trots satsa.
    Det finns ju ingenting annat.

    Men det skadar ju inte att skapa sig något av en profil också. Ett släng kontrovers och en nypa medial uppmärksamhet i en skål tillsammans. Det bildar en god kaka som med lite tur kan ge märkbara inkomster.

  10. Johan Lindback skriver:

    Visst känns det lite bittert att de som skriver deckare får all uppmärksamhet och alla pengar, men det enda man kan göra är att bita ihop och bestämma sig för att ”nu är det min tur att få synas!” Så tänker åtminstone jag.

    @Oskar Källner
    6% känns ändå som en väldigt bra siffra. Trodde faktiskt att det var färre.

  11. Andrea skriver:

    Mitt mål är att få en inkomst. Inte så att jag kan leva på skrivandet, men så att det ska räcka att jag jobbar deltid med annat. Och i så fall skulle jag faktiskt vara nöjd med att stå i butik – vilket varit min huvudsakliga syssla sedan ca 10 år eftersom det är nästan lika svårt att få jobb som arkeolog som författare.

  12. Oskar Källner skriver:

    Jag har läst att 6% av alla svenska författare kan leva på sitt skrivande. Så en ”vanlig” inkomst är ett måste om man inte tillhör de storsäljande skribenterna.

    Samtidigt får man aldrig ge upp drömmen. För visst vore det fantastiskt att kunna leva på sitt skapande. Fast å andra sidan är det inte en dröm som alla delar. Jag har pratat med flera författare som är mycket nöjda med att kunna kombinera sitt ”vanliga” jobb med författandet. De upplever att utan de sociala interaktionen och de varierande utmaningar som deras ”vanliga” jobb utsätter dem för skulle både deras liv och deras författande bli så mycket fattigare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s