Att stjäla eller inte stjäla, det är frågan.

När jag har svårt att komma igång med skrivprocessen (och det har jag, genomlever just nu skriva-andra-boken-ångest) brukar jag läsa. Jag försöker välja ut litteratur som är i samma genre, tar upp samma frågor eller har samma stil som det jag vill skriva. När jag läser är jag ute efter två saker: att bli inspirerad och känna ”tänk om jag kunde skriva så där” och att bli peppad och känna ”så där kan ju jag också skriva”. Med andra ord behöver jag både djupa, välskrivna alster och lättsam underhållningslitteratur ;-).

Ett problem jag dock ofta stöter på är att min läsning inkräktar på min idéprocess. Så snart jag upptäcker något som påminner om det jag själv tänkt skriva börjar jag ifrågasätta min synopsis. Jag blir rädd att någon ska tro att jag stulit handlingen från en annan författare och börjar i värsta fall tvivla så mycket på min egen idé att jag försöker ändra den. Detta, har jag upptäckt, är dock inte det minsta produktivt.

Då jag skrev deckarmanus fick jag ofta höra att det var viktigt att läsa mycket annan kriminallitteratur, men ju mer jag läste desto mer inspirerades jag, om än omedvetet. Jag såg scener framför mig som jag senare insåg kom från andras böcker (t.ex. en hund som hittar ett lik i skogen).

Så, hur ska man egentligen förhålla sig till annan litteratur? Ska man låta sig inspireras och kanske till och med stjäla lite, eller ska man försöka skapa något helt eget? Går det ens att låta bli att influeras av sin omvärld?

Då man tänker efter är ju många succéer faktiskt inte helt egna eller unika. Ofta är de istället skapade av skarpsynta personer som identifierat en trend (Hundraåringen…/Forrest Gump, Cirkeln/Harry Potter-Twilight osv). och som är tillräckligt skickliga för att kunna genomföra idén på ett bra sätt.

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Böcker, Debut, Frida och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Att stjäla eller inte stjäla, det är frågan.

  1. Hege skriver:

    Min syster kommenterade, när hon läste min testversion av min första bok, att man verkligen kunde se när och varifrån jag blivit inspirerad. Dock tror jag mycket av det berodde på att hon känner mig så väl. Nog var det bara hon och jag som gjorde exakt det där i det där mmorpg:t jag tagit scenen ifrån?

    Jag tror inte man kan komma ifrån att ta inspiration från andra. Små saker som stora hamnar liksom i bakhuvudet och lämnar fotsteg, så är det bara.

  2. Frida Skybäck skriver:

    Sofia: usch vad jobbigt! Vilket tur att du inte hann skicka in manuset, tänk om det hade blivit antaget.

    Johan: du har ju absolut rätt. Man får inte låta sig hindras.

    Oskar: eller hur!

    Lovable: vilken bra beskrivning. Ja, ofta kombinerar man ju tagna idéer med egna erfarenheter.

    Kim: tack!

  3. Kim M Kimselius skriver:

    Hej
    Den här bloggen har fått en bloggutmärkelse av mig!
    http://kim-m-kimselius.blogspot.com/2011/11/liebster-blog-award.html
    Kram Kim

  4. Lovable skriver:

    När jag läste copywriting fick jag höra att en idé alltid är summan av två tidigare idéer. Jag känner igen mig väldigt mycket i det Frida skriver men så länge som man låter den där inspirationen ligga som en bakgrundsstämning mer än direkta detaljer tror jag att man har hittat en bra kombination. Men det är inte helt lätt. Efter vissa, väldigt bra böcker jag läst kan jag ju se tydliga spår av inspiration i skrivsättet. Om man är medveten om det kanske det bara är en sorts träning för en själv på vägen mot sin egen stil? Vad tror ni?

  5. Oskar Källner skriver:

    Alla de stora författarna själ som korpar. 🙂

    Shakespeare ska tydligen ha varit en tjuv av stora mått. Hans geni låg i hur han satte ihop materialet i nya spännande varianter samt hans otroligt uppfinningsrika språk.

    Sedan finns det vissa bakomliggande narrativa strukturer som man sällan slår sig helt fri från. Om man analyserar Star Wars och Harry Potter, så kan man se att de båda på ett grundläggande plan passar in på Campbells monomyt. Det är inte så mycket vad du berättar, som hur du berättar det och med vilka färger, smaker och dofter du berättar det, som särskiljer dig från resten.

    Sedan är det kul att använda klassiska koncept som känns bekanta, för att sakta vrida det ur händerna på läsaren.

    Själv är jag en tjuv av stora mått. Och jag älskar det. 🙂

  6. Johan Lindback skriver:

    Om man hela tiden skulle vara rädd för att man råkat låna sin handling från någonting annat skulle man inte kunna skapa någonting alls, och det vore ju det värsta av allt!

    Det är få böcker som verkligen är unika. I stort sett allt har gjorts åtminstone någon gång tidigare, men för de flesta av oss är det inga problem. Det är viktigare med en bra läsupplevelse än att hjulet uppfinns på nytt. Så försök att lägga de där tankarna åt sidan och koncentrera dig på boken istället 🙂

  7. Sofia skriver:

    Detta vet jag att jag tidigare diskuterat med Annelie på hennes blogg. Jag var med om en grej som verkligen skakade om mig och som har med detta att göra.

    För några år sen hade jag skrivit och illustrerat mitt allra första bilderboksmanus. Ett första försök som jag var rätt nöjd med. En dag hittade jag MITT manus bland bilderböckerna på Åhlens! Någon annan hade redan skrivit boken- och illustrerat den!

    Den var inte helt identisk med mitt manus men vissa saker var obehagligt lika. Första tanken var att det var så himla sjukt, det kändes som jag var med i dolda kameran. Jag kände mig förundrad.. hur kan två människor tänka så lika? Jag tyckte det var rätt coolt faktiskt! Och det blev extra starkt eftersom även bilderna i denna bok påminde om de bilder jag hade skapat. Kanske ska tillägga att jag inte hade skickat in mitt manus eller ens visat det för någon.

    Men sedan trillade polletten ned… och jag blev så knäckt!! Jag insåg att jag måste ha läst den här boken för mina barn vid något tillfälle (den hade ett par år på nacken) och att den på något sätt dykt upp i mitt medvetande när jag skrev mitt första manus. Men även detta tycker jag är rätt fascinerande.. att jag inte någon gång under hela arbetet med manuset mindes den här boken?

    Nåväl, denna upplevelse har påverkat mig rätt mycket och jag skrotar ganska många idéer då jag är rädd att de ska likna andras. Samtidigt så är det ju precis som du säger.. hjulet har redan uppfunnits vad gäller de flesta teman inom litteraturen. Ingen skapar något utan att ha influenser från annat håll. Tricket är att sätta sin egen prägel på allt man gör.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s