Jag har haft turen att få en hel del recensioner, både av bokbloggare och av tidningsrecensenter. Omdömena har alla varit positiva, men de har även innehållit konstruktiv feedback, något som känns helt okej. Även om man drömmer om att bli ”hyllad” och få fantastiska betyg kan man ju inte förvänta sig att börja på toppen. Jag jämför mig gärna med en idrottsman som blivit uttagen till mitt första stora mästerskap. Kan jag räkna med att ta VM-guld på första försöket? Nej, knappast.
Men nu när jag skriver på bok nummer två tänker jag ändå att det är rätt så skönt att ha fått feedback på hur jag kan bli bättre. Hade jag bara fått ros och 5/5 i betyg skulle det kännas väldigt mycket svårare att skriva en uppföljare, men nu har jag i stället fått kommentarer i stil med ”jag ser fram emot nästa bok” och ”författaren har utvecklingspotential”, vilket gör mig taggad. Hade jag fått bottenbetyg och blivit totalsågad hade det nog inte heller känts så motiverande att skriva mer. Lagom är med andra ord bäst.
Ping: Första recensionen av Skogens hjärta « Debutantbloggen