Att synas eller icke synas

Idag bjuder vi på ett gästinlägg av vår permanenta gästbloggare Therés Stephansdotter Björk. Hon debuterade tidigare i år med Jacks rockiga resa och nu är även uppföljaren släppt, Jack och den magiska tatueringen.

Andra boken är ute, några recensioner har rullat in och de ser glädjande nog mycket positiva ut. Det är intressant hur tankegångarna går och hur drömmar hela tiden förnyas. För vad är en människa som uppnått alla sina drömmar?

Mina nya funderingar är drömska och cirkulerar kring barnprogram, böckerna som undervisningsmaterial i skolorna och översättningar. Senast idag började jag fundera på om det skulle finnas en möjlighet att vinna ett litteraturpris för en ”hårdrocksbarnbok.” Trots att det kanske i mångas ögon just bara är det, en bok om skränig musik.

Det finns de som tror att hela hårdrocksgenren är genomsyrad av ett slags mörker. Riskerar min bakomliggande tanke att drunkna i den föreställningen? Låt mig då förklara vad jag vill. För det ligger oerhört mycket mer bakom. Jag vill på ett pedagogiskt sätt lära barn om hörsel och hur viktigt det är att skydda den för att kunna njuta av musik, oavsett genre. Samtidigt ska det vara roligt att lära sig om det, så roligt att man knappt ens märker det.

Jag ville skapa en tuff miljö som barnen kan ta till sig, men även drömma sig bort till. Många barn finner idag styrka och självförtroende genom musik. Jag anser personligen att texter om sammanhållning, styrka, mod och vänskap ger mer än texter om nätter på klubbar och vikten av att vara populär. Alla barn kanske inte förstår texterna men då tar de förhoppningsvis till sig tongångarna istället.

Böckerna är skrivna på två olika språk i samma historia, ett med äventyret för barn och ett med roliga referenser till de vuxna. Det för att jag ser hela familjen framför mig, i vilken konstellation den nu än må vara, sitta och läsa böckerna tillsammans i myshörnan full av fluffiga kuddar. En slags dröm om en modern kärnfamilj som inte är uppbyggd av mamma, pappa, barn utan av kärlek och gemenskap hur många mammor eller pappor man än har.

Som en parentes måste jag säga att flera har tolkat Jacks föräldrar som skiljda, något jag aldrig påstår i boken. De är vänner, de bor inte med varandra, de ses och umgås men har aldrig varit gifta eller ens kära. Ibland kommer ett barn ändå och med det föds kärlek så stor att den är omöjlig att föreställa sig.

För att återgå till min fundering. Borde jag ge samhället en chans? Kan det tro på böcker som tar tag i ett problem som är på tok för osynligt ute i skolorna? Det finns eldsjälar i hörselpedagoger som jobbar för att få bukt på detta. Ändå vill få ta tag i problemet och hävdar att skolan har för lite resurser och att de måste gå till viktigare saker som förebyggande av mobbing. Men ett barns skadade hörsel kan också ge men för livet. Vem bestämmer att något får ta all plats och något annat ingen alls? Jag vill slå ett slag för detta också samtidigt som jag tycker det är oerhört viktigt att förebygga mobbing i skolorna. Men syns det igenom hårdrockstemat i böckerna? Eller måste jag skriva en svår barnbok med en konstig titel för att synas?

 

Det här inlägget postades i Gästbloggare och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s