Tio år med Sagan om Ringen

Har det redan gått tio år? Tio år sedan Sagan om Ringen gick upp på biograferna? Otroligt. Jag minns det som igår, hur ryktena flög över nätet, och diskussionerna gick höga bland kompisarna. Vi hade alla sett Peter Jacksons tidigare filmer, Braindead och Bad taste. Men hur skulle en man som kommit upp sig genom sina (visserligen helt fantastiskt roliga) B-filmer kunna leverera ett så episkt skådespel som Sagan om Ringen?

Vi tittade på de få trailers vi kunde komma över. Och vi var ju tvungna att erkänna att det såg bra ut. Vackert, stämningsfullt och vemodigt. Precis i linje med vad vi hoppades. Någon i gänget fick tag i en ”behind the scenes”-dokumentär och vi bänkade oss framför datorn för att kolla. Vi häpnade över den hängivenhet som Jackson och hans team verkade ha inför sin näst intill omöjliga uppgift.

För det är en omöjlig uppgift att göra alla nöjda. Vi är så många som har en personlig relation till J R R Tolkiens verk. Själv läste jag böckerna första gången när jag var tolv och de fascinerade mig totalt. Aldrig tidigare hade jag läst något som var så storslaget, så ödesmättat, så fullt av kamp och lidande, och så obönhörligt vackert. Det fångade mitt hjärta.

Nu, många år senare, kan jag se bristerna. Det finns saker i Tolkiens författarskap som man aldrig skulle komma undan med idag. Ta bara hela första delen av första boken, som kan få vem som helst att somna av uttråkning. Eller det smaklösa sätt på vilken världen delas upp mellan ”goda” och ”onda” raser. Eller den romantiska hyllningen av ”den sanna Kungen” vars tillträde till tronen kommer att ställa allt till rätta. Så fungerar det inte i verkligheten.

Men trots allt detta, så kan ingen ta ifrån mig min första upplevelse av böckerna. De skapade en värld inför vilken jag fortfarande kan känna både hängivenhet och ödmjukhet. Och oavsett om jag vill det eller inte, så kommer Tolkien på något sätt, för alltid, att påverka mitt författarskap.

Det finns miljoner Midgårdsälskare. Människor som, liksom jag, fångats av kärlek till denna karga värld. Att blidka oss alla med en filmatisering vore omöjligt. Men ändå var det precis vad Jackson lyckades med. Eller nästan i alla fall. Visst fanns det de som hatade filmerna. Och i slutändan kan jag nog bara tala för mig själv och mina kompisar. Men vi älskade dem. Alla tre. Även om nog första filmen var den bästa.

Bilderna var inte exakt som jag hade tänkt dem. Men de var nära nog. När jag såg Fylke, Hoberna, Gandalf, Vattnadal, Moria och de svarta ryttarna, så var det så nära min fantasi de kunde ha kommit. Och när Balrogen klev ut på stenbron för att möta Gandalf, så jublade jag. Jag mindes Tolkiens ord, om Balrogen som både eld och skugga. Jag trodde aldrig att de skulle kunna ordna den kombinationen. Men de gjorde det!

Jag har DVD-boxarna i min bokhylla. Extended version. Jag har inte sett dem på många år. Undrar just vad jag skulle tycka om dem idag? Har kanske min smak förändrats? Har de åldrats med värdighet? Jag vet inte. Kanske dags att ta reda på saken.

Detta inlägg inspirerades av den bloggsatsning som Drömmarnas berg gjorde igår, där de lät 20 personer säga något om deras upplevelse av Sagan om Ringen.

Det här inlägget postades i Oskar och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Tio år med Sagan om Ringen

  1. mannef skriver:

    Synd att det är skottår nästa år. Annars hade det idag bara varit 356 dagar kvar till premiären, och inte 357.

  2. Oskar Källner skriver:

    Jag såg den faktiskt också idag för första gången. 😀
    Ser fantastiskt härlig ut.

  3. Andrea skriver:

    Jag såg trailern för The Hobbit idag, faktiskt. Konstigt att bli nostalgisk av en trailer! Men miljöerna, musiken, skådespelarna förde mig tio år tillbaka i tiden – det kommer nog bli lite som att återvända till en plats man inte besökt på väldigt länge men tillbringat väldigt mycket tid på en gång att se den filmen.

  4. Oskar Källner skriver:

    @Johan Lindback: Vad menar du? Jag förstår inte… Braindead är ju ett mästerverk! 😉

    Jag ser också fram mot filmatiseringen av Bilbo. Det känns som att det är en mer sammanhållen berättelse att göra film av. Tror det kan bli hur bra som helst.

    @Lovable: En gång per dag? Wow! Och jag som inte sett dem på flera år … Men märkligt nog tänker jag på dem ibland. Bilder från filmerna bara poppar upp i min hjärna. Så nog finns de där i bakgrunden, bilder som fäster sig, som inspirerar.

  5. Lovable skriver:

    Jag älskar Sagan om ringen-filmerna-de är ett måste för att hamna i rätt skrivstämning. I mina värsta leta-inspirations-perioder går filmerna säkert en gång per dag. Magiskt!

  6. Johan Lindback skriver:

    Efter att ha somnat relativt tidigt i ett försök att läsa ”Sagan om ringen” gav jag den aldrig någon andra chans (eftersom det finns massor av fantasy som aldrig fått mig att ens gäspa), därför har jag ingen personlig relation till böckerna. Filmerna däremot var en stor upplevelse, i synnerhet de två första. Efter att ha sett ”Braindead” var förväntningarna inte särskilt höga, men jag blev jätteimponerad av det jag såg! Filmernas framgångar är välförtjänta.

    Jag ser fram emot de nya filmerna, och jag hoppas att de kommer att väcka fler människors intresse för fantasyn. Men, jag hoppas att dessa söker sig till fler författare än Tolkien, för fantasy är mycket mycket mer än bara Tolkien.

Lämna ett svar till mannef Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s