”Det var en mörk och stormig natt”

Det är svårt det där med att inleda en berättelse. Inledningen ska fånga läsarens uppmärksamhet och samtidigt snabbt orientera henne i berättelsens universum. Det var lättare på mellanstadiet när man alltid kunde börja med ”Det var en mörk och stormig natt … ” eller ”Det var en gång …”.

Jag var dock väldigt nöjd över min inledning till Berg har inga rötter (fast på den tiden hette den Spädbarnsskägg). Min huvudperson, Lasse, sitter och skriver på en deckare, och jag började helt enkelt med ett rått gangstermord ur hans deckare. Det borde ju få läsaren att vakna till, tänkte jag. En sida pågick ”deckaren” innan jag upplyste min stackars läsare om att det inte alls var en deckare som hon läste. Det var bara var någon som satt och skrev en deckare. Tydligen någon som egentligen inte alls tyckte om deckare. Men varför då skriva en? Jag hoppades att detta skulle väcka läsarens nyfikenhet och att berättelsen därmed skulle ha fått en bra start.

Redaktören på Damm förlag delade inte alls min entusiasm. Hon påpekade en sak som jag inte alls hade tänkt på, nämligen att inledningen också anger tonen för berättelsen. Min bok är egentligen ganska lyrisk och känslosam, men läsaren får svårt att upptäcka det om man börjar med skvättande blod och hjärnsubstans i en rysk flyghangar – även om mordet är på låtsas. Den första sidan riskerade att färga av sig på det som kom efter. Dessutom höll den lägre kvalitet än den ”riktiga” texten. Sedan fanns förstås en annan risk: att människor bara skulle läsa första sidan och lägga ner den i tron att det vore en deckare. (En god vän läste i och för sig bara första sidan och slutade läsa när hon insåg att det inte var en deckare. Ja ja.)

Alltnog, jag tänkte till och hittade på en ny inledning, och så här i efterhand kan jag se att texten blev bättre. Jag tror att jag har lärt mig ett och annat på kuppen, och att min redaktör kommer att bli nöjdare med inledningen till min andra roman, som hon snart ska få läsa. Om man vill tjuvläsa den nya inledningen till Berg har inga rötter, kan man förresten bara klicka på bilden ovan, så går det att urskilja de två första styckena (ett snålt smakprov, jag vet).

Till sist, vad du än gör, börja inte din roman med orden ”Det var en mörk och stormig natt”! Det gjorde nämligen pekoralförfattaren Bulwer-Lytton år 1830, och för detta är han så föraktad att ett pris för dåliga romaninledningar är döpt efter honom. Man vill ju liksom inte bli odödlig av fel orsak.