Det där med att skriva. Alltså rent fysiskt. Ibland tycks det nästan viktigare än det inre arbetet med en roman, i alla fall om man ser till de frågor en författare oftast får. En liten stuga ute på landet, eller 20 minuter på pendeltåget? Anteckningsblock eller dator? På natten eller på dagen? Förutsättningarna måste vara perfekta. Förr tänkte jag också så. Skrivsessionerna var lite heliga, nattliga uppesittarkvällar med te och stearinljus. Inspirationen var tvungen att infinna sig för att det skulle bli något läsvärt av det. Och det fungerade ju bra, förutom i ett avseende. Det är ganska sällan man har tid och möjlighet att sitta ensam hemma en hel kväll utan något som stör, och det blir följaktligen knappast några romaner skrivna på det sättet. När jag började på författarskolan ändrades allt det. Skrivandet blev ett arbete med rutiner och deadlines. Det blev att stiga upp klockan 7, packa ner datorn och cykla till biblioteket i regnväder. Kanske inte så inspirerande, men till min förvåning fungerade det faktiskt. Och en roman blev det ju också av det till slut.
I Dagens Nyheter för några dagar sedan fanns en artikel i vilken olika författare uttalade sig om det bästa skrivverktyget. Uppenbarligen finns det alltså många skribenter som inte har lika krasst förhållningssätt till inspiration som jag, utan som menar att sättet man skriver på faktiskt är väsentligt för den slutgiltiga texten. Den rumänske författaren Mircea Cartarescu hävdar till exempel att det bara är papper och penna som gäller för att en skönlitterär text ska bli fulländad. Långsamheten behövs. Själv är jag i princip uppväxt med dator, och att skriva en hel roman för hand är för mig totalt otänkbart. Eller bara alltför tålamodskrävande.
Hur skriver ni?
Debutantbloggen 
För många år sen skrev jag mycket , främst dagbok .Men så en dag hade jag en inkräktare i min hemliga tankar och liv . Och det tog stop, sen har har jag haft väldigt svårt att få ner något till pappers och i text. Känner att jag hela tiden har detta spöke över axeln som sitter och iakttar mig. Fast mitt liv är helt annorlunda idag Men vill så gärna börja om och igen . Vill våga igen
För mig vore det otänkbart att skriva med annat än dator. Att romantisera papper och penna eller skrivmaskin som ett seriöst alternativ för att skriva böcker år 2012 känns för mig bara som ett utstuderat sätt att få uppmärksamhet. För att böckerna ska kunna nå sina läsare måste de ju ändå in i en dator i slutänden. Men detta är såklart bara vad jag tycker.
Åh, jag önskar att jag var bra på att skriva för hand. Jag skriver så otroligt fort på dator och jag tänker fort också. Är rädd att glömma om jag skriver för hand. Men jag klottrar ner tankar, citat och formuleringar som jag tänker mig att jag ska använda. Har massor av tjusiga anteckningsböcker men just när jag behöver dem ligger de i fel väska etc. Har min beskärda del av kvitton och lappar jag med … 🙂
Och långsam kan man vara ändå. Jag skriver ner det fort men är expert på att låta det ligga och gro. (Jobbar, har barn, bor i hus och så vidare – texter gror per automatik).
Jag, som alltid skrev första versionen för hand tidigare, har till och med slutat skriva ner anteckningar för hand. Nu skriver jag alla infall, idéer och så vidare i appen Evernote. Kan inte vara utan den. Har den på både dator och ipad (har ännu ingen iphone) och det synkar mellan dem på ett härligt sätt.
När jag var yngre skrev jag helst för hand, men nu har jag helt gått över till ordbehandlare. Dels beror det på att jag har blivit så ovan vid att hålla i en penna; jag får helt enkelt skrivkramp (i ordets egentliga mening) alldeles för fort. Sedan gillar jag också att texten blir så formbar i datorn, att man så lätt kan testa saker, flytta runt och göra om.
Men jag håller med Cartarescu om det där med långsamheten. Man måste våga vara långsam. Ofta växer saker fram när en text får ligga och gro en längre tid.
Hej
Jag skriver kortare texter för hand tex olika manus till barn bilderböcker. Tycker helt enkelt att det är lättare att se det färdiga resultatet framför mig när det gäller kortare texter på det sättet. Känslan blir en annan. Manus till längre texter som texten till mitt ungdomsmanus och min roman skriver jag på dator. Skulle bli alldeles för jobbigt att skriva för hand.
jag tror också att ska det bli ett färdigt resultat, så gäller det att skriva oavsett om inspirationen finns där eller inte.
/ Maria husetfullt
Jag vet inte riktigt varför det skulle ta längre tid att skriva en roman för hand, hastigheten man kan föra en penna över ett papper kan bli ganska hög. Tidigare skrev jag alltid första versionen för hand, sedan många år har jag gått över till dator. När jag tittar på gamla handskrivna manus kan jag konstatera att ju mer jag kom in i berättelsen desto gnetigare och mindre blev handstilen. När jag hade riktigt flow var bokstäverna inte mycket större än myrlortar.
Jo, jag antar att det beror på hur man skriver. Om man som jag skriver i princip hela sidan på en gång eftersom jag samtidigt som jag skriver framåt ändrar det som jag redan har skrivit finns det klara fördelar med dator. Annars hade sidorna blivit helt oläsliga med alla ändringar…
Jag skriver (på dator nuförtiden) igenom hela berättelsen utan att se tillbaka och utan att ändra något. Det gör jag inte förrän vid nästa genomskrivning. Så det beror nog, som du säger, på hur man skriver.
Jag skriver för hand i det inledande skedet- alla idéer tycks komma snabbare om jag skriver ned det i anteckningsblock istället för direkt på datorn. Sedan utvärderas hela härligheten när jag skriver in det i råmanus. Har fungerat bra hittills och känns härligt retro att starta med ink and quill!
Ja, en fördel med att skriva för hand är ju att det blir lite mer materialsport över det då med jakten på den perfekta anteckningsboken:)
Jag använder främst papper och penna. Jag jobbar med ett bilderboksmanus och skissar och skriver parallellt. Eftersom jag inte skapar mina bilder med hjälp av datorn så känns det lite ”konstlat” att sätta mig där för att skriva. Till slut hamnar ju manuset på datorn men medan jag arbetar med det så har jag bara papper och penna. Det blir som en skattjakt till slut när jag försöker sammanställa manuset eftersom det är nedskrivet och illustrerat på olika papperslappar, i skissböcker och anteckningsböcker. Det är bara att börja leta 😉 Jag skulle dock aldrig ge mig på att skriva en roman på detta ostrukturerade vis. Herregud, nej.
Vad gäller skrivtid så var jag tidigare helt beroende av att få vara hemma helt själv för att kunna fokusera. Nu har jag lärt mig att sitta och skissa tillsammans med barnen. Det funkar bra! Jag brukar också ta tillfället i akt att arbeta med manusidéer när jag t ex åker buss.
Jag skrev en (halv) roman på det sättet:) med papperslappar och anteckningsböcker alltså. När det kom till att sammanställa den föll jag dock, och den blev aldrig klar… Men jag förstår att det känns naturligt när man jobbar med bilderböcker, där är ju textmassan heller inte lika stor.
Roligt med ännu en debutant här, välkommen du med!
Jag håller med om att man måste se på sitt skrivande som ett arbete. Väntar man på inspiration och mysig omgivning så faller allt. Livet självt kommer liksom hela tiden emellan. Nej, jag tror på att bara bestämma sig, avsätta tid helt enkelt, precis som man planerar in att gå till gymmet, ta en fika med någon o.s.v.
När det gäller val av skrivverktyg så tycker jag verkligen att det är något speciellt med en handskriven text även om de numera känns som en kvarleva från en svunnen tid. Jag menar hur ofta håller man något handskrivet i sin hand? Tyvärr mycket, mycket sällan. För tålamodsprövande skulle det vara även för mig. Det skulle ta minst tre gånger så lång tid för mig att få en bok färdig. Nej, long live the laptop … 🙂
Tack! Ser i din blogg att du också är på gång att debutera, kul! Ser fram emot att läsa mer om det.
Det hade ju varit lite mer kryddat om man fick skriva endast när inspiration slog en, men då skulle det nog ta 10 år att slutföra en roman i stället för ett par enstaka.
Instämmer också angående skrivsättet. Fullständigt otänkbart att skriva för hand. Datorn är ett för bra verktyg för att fördöma och kasta åt sidan.
Samtidigt är jag full av beundran för de som skriver sina böcker på gamla skrivmaskiner, och ännu desto mer för de vars högerhand spelar huvudrollen. Detta just för att det är så utomvärldsligt nu för tiden att försaka det mest effektiva.
Jag håller med dig. Att det känns ganska otidsenligt att skriva för hand och att det tar tid gör det ju också på något sätt beundransvärt.