Skrivarbiblar

Det är en allmänt erkänd sanning, att det bara finns två sätt att lära sig skriva — att skriva och att läsa. Jag ifrågasätter inte alls den sanningen, men jag vill hävda att det finns sätt att snabba på inlärningen. Ett är att gå på en skrivarkurs, något jag önskar att jag haft vett att göra när jag var yngre (det kommer säkert Ulrika eller Sofia att blogga om senare). Ett annat är att läsa en bra bok om skrivande.

I modern tid har jag läst två böcker om skrivande — Stephen Kings Att skriva och John Gardners The Art of Fiction — och uppskattat båda mycket. De är väldigt olika sinsemellan, men just därför kompletterar de varandra bra.

Kings bok är väldigt jordnära. Han börjar med att skriva sina memoarer på bara 80 underhållande sidor (om bara alla åldrande kändisar kunde ta lärdom därav!). Genom att på detta sätt demonstrera vilken skicklig författare han är skänker han tyngd åt alla goda råd som resten av boken är full av. Precis som hans böcker är de råden konkreta, välformulerade och effektiva. Det är en humoristisk men ändå allvarligt menad handbok, helt enkelt, och dessutom inspirerande genom den entusiasm för skrivandet som hela texten strålar av. Även om man inte gillar King eller de genrer han skriver i kan man få ut mycket av att läsa den här boken.

The Art of Fiction har undertiteln Notes on craft for young writers, men även äldre och erfarna författare lär ha mycket att hämta i den. Precis som King är Gardner väldigt tvärsäker ibland, men till skillnad från denne utan någon som helst glimt i ögat (oftast i alla fall). Det kan emellanåt bli ofrivilligt komiskt. En annan rolig sak med Gardner är att han är så ohämmat anspråksfull och bitvis rätt så snobbig. Utan att blinka säger han saker som ”Fiction seeks out truth” och ”the writer who denies that human beings have free will […] is one who can write nothing of interest”. Han är som en knarrig professor som kläcker ur sig en del bisarra saker, men som icke desto mindre är så oerhört kunnig och därför har mycket att ge. Och som dessutom är kul att lyssna på, bara man är lite på sin vakt.

Jag har gett det här inlägget en lite provocerande titel. Ska man verkligen se de här böckerna som biblar!? Tja, det beror på vilken bibelsyn man har, om ni ursäktar parallellen. De flesta kristna idag tolkar inte allting  i Bibeln bokstavligt. Däremot tycker de i allmänhet att man bör läsa den och försöka hitta ett sätt att förhålla sig till det som står där, inte helt sonika strunta i det.

Lite så kan man se även på Kings och Gardners böcker. Båda är trots allt väldigt skickliga författare och har dessutom reflekterat mycket över hantverket, så man ignorerar deras råd lite på egen risk. Jag tycker att man gott kan läsa böckerna, bara man har en modern ”bibelsyn”. Man ska tillåta sig att förkasta det de säger ibland, men man bör i varje fall fundera på varför man gör det, för då kan man kan lära sig en hel del av dem. Det tycker jag i alla fall att jag gjorde.

22 reaktioner på ”Skrivarbiblar

  1. Ping: Slavar under de tvåtusen orden « Debutantbloggen

  2. Ping: Boktips. Och länk. « Debutantbloggen

  3. Ping: Ännu en skrivarbibel « Debutantbloggen

  4. Ping: Instruktionsböcker i skrivande « Debutantbloggen

  5. Ping: Research och flöde « Debutantbloggen

  6. Problemet är att både John Gardner och Stephen King hade/har hybris. Sorgligast är Gardner som tyckte han var världens störste författare och dissade många andra i boken (och nog i övrigt), och sen visade det sig att han hade inte några vänner kvar. Boken fastslår saker magistralt vilket retade andra i branschen. Men det finns goda råd i den men inte så konkreta vad jag minns.

    Jag talar nu om den längre engelska versionen, en kortare finns översatt till svenska.

    Det finns en jättelik engelskspråkig litteratur inom området creative writing, uppenbarligen en stor marknad. Många är bra med mycket övningar och exempel. Vi har väl ett antal svenska författare också, Ordfronts serie också. Där finns både såna som är i inspirationsfacket enligt min klassificering (intervjuer med författare) och hantverksfacket. Sören Bondeson har nyligen kommit ut med ”Konsten att döda” som jag ska kolla upp, tror att den innehåller generella råd även om den handlar om att skriva deckare.

  7. Ping: Att lära sig skriva, igen « Debutantbloggen

  8. På mina kurser brukar jag dela in skrivarhandböcker i två grupper: de som vill lära ut hantverket och de som vill ge inspiration. De senare tar mycket upp blockeringar, att skapa ett utrymme för sitt skrivande i tid och rum, att vara uthållig osv.

    Jag tycker nog att de två Manne tar upp inte hör till de bästa i någondera kategorin och det är synd att Kings blivit så spridd. (Eftersom det gick för honom så…)

    Bland de som ägnar sig åt hantverket kan nämnas deckardrottningen Elisabet Georges ”Skriv på!” Den kom först ut i inbunden svensk översättning och sen i pocket, kan köpas för en femtiolapp på nätet — ett fynd, billigare kan det inte bli!

    Hon tar upp viktiga områden (gestaltning, miljöskildring, dialog vad jag minns) med långa exempel ur egna och andras böcker, som är värda att läsas med stor eftertanke. Hon går inte så djupt in på varje ämne men som sagt, hon kan sitt hantverk. Hon beskriver också (med foton från engelska landsbygden) vilken noggrann research hon gör för varje bok.

    • Tack Göran!

      Till skillnad från dig har jag dålig överblick, eftersom jag bara har läst de böckerna de senaste 20 åren. Men om dessa böcker inte är bland de bästa, hur mycket skulle man då inte kunna få ut av handböcker som håller högre klass. 🙂

  9. Konsten att döda är användbar även för den som inte skriver ”spänning”. Jag har haft nytta av den – även för barnlitteratur.

    Annars gillar jag Skriv om och om igen (Kuick/Karlsson). Den ger skrivlust!

  10. Jag läser Stephen Kings bok ofta och älskar att läsa om just den självbiografiska delen. Den ger mig enorm motivation! För några år sedan gick jag kurs hos Sören Bondesson och självklart har boken Konsten att döda inhandlats. Boken går hand i hand med hans kurs vilket är ett bra alternativ för den som inte kan/vill gå kursen.

    • Nej, egentligen inte, tror jag. Både King och Gardner är väldigt tydliga med det, säger utan omsvep att det krävs övning. Det hedrar dem. En bra skrivarhandbok är mer som en katalysator; den kan sätta fart på processen men är inte en av de viktigaste beståndsdelarna i den.

      Men, som sagt, att läsa mycket skönlitteratur är också jätteviktigt om man vill skriva skönlitteratur. Förstås. King säger något kul: att det är värdefullt att läsa både bra och dåliga böcker. Av de dåliga lär man sig vad som inte funkar. De bra fyller en däremot med riktig, gammaldags avund – ”jag skulle aldrig kunna skriva något så bra, inte ens om jag levde i tusen år” – och sporrar oss därigenom att anstränga oss hårdare för att någon gång komma i närheten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s