Sofia intervjuar: Katerina Janouch

Katerina Janouch har många strängar på sin lyra. Vad hon än tar i verkar dessutom förvandlas till guld. Men framgången har inte kommit gratis för det finns inga genvägar. Talang och hårt arbete ger resultat. Det är jag som lägger till talang. Katerina själv pratar om idogt arbete, om att aldrig ge upp. Investera tid, tid och åter tid i sitt skrivande. Och hon vet vad hon pratar om.
Katarina Janouch
Katerina är kvinnan som utöver att vara mamma till fem barn lyckas skriva fler böcker än vad som får plats att publicera i denna text (se själv på Wikipedia!). Hennes böcker finns dessutom utgivna på 17 språk.

Vad händer i ditt liv just nu?
Jag sitter och skriver på flera olika projekt samtidigt. Dels den femte delen i min relationsthrillerserie om Cecilia Lund, Modershjärtat, som ska komma i maj-juni 2012. Dels ungdomsboken Amanda och Axel som är den fjärde delen i serien om kärleken och första sexet. Och så redigerar jag barnböcker om Ingrid och en presentbok som kommer till Mors Dag, Till mitt älskade barn. Böckerna är i olika skeden av processen så det är skönt att göra lite olika saker. Dessutom förbereder jag manus för film och teve men det är ännu inget jag kan prata mer om än så.

Berätta lite om din senaste bok!
Det är faktiskt två. Tigerkvinnan och Jonnas bok, en vuxenroman och en ungdomsroman. I Tigerkvinnan blir Cecilia förföljd av någon som inte vill henne väl – eller är det kanske hennes familj om är i fara? Jag leker mycket med sånt som intresserar mig, med relationer men också rotar jag i människors psyken och vad som händer när vi hamnar i oväntade situationer. Jag drar detta ytterligare till sin spets i kommande Modershjärtat. Jonnas bok handlar om en ung tjej som slits mellan två killar – en som finns i hennes närhet och en som är en gäckande skugga på nätet. Hon ska också ha sex för första gången, dessutom har hon en strulig relation med sin mamma.

Vad vill du förmedla med ditt författarskap?
Det är många olika saker, med vuxenromanerna vill jag underhålla på ett smart sätt, med ungdomsböckerna vill jag sprida lite kunskap på ett underhållande sätt. Jag tror att jag alltid i botten har en önskan om att lära ut nånting utan att man för den skulle ska känna av det. Jag skriver sånt jag själv vill läsa men saknar i bokfloden. Så skapade jag Cecilia Lund – jag saknade smarta kvinnor som har jobb och familj men som ändå löser gåtor de konfronteras med i vardagen.

Katerina kom till Stockholm från dåvarande Tjeckoslovakien med sin familj 1974. Hon utbildade sig i konst-  och litteraturvetenskap och har bland annat arbetat som förlagsredaktör och översättare. När hon 1992 började svara på frågor i Vecko-Revyn etablerade hon sig som samlevnadsexpert och hon har sedan dess blivit en välkänd och uppskattad sexrådgivare i många tidningar och på tv. I Stockholm äger hon dessutom tillsammans med sin man boudoir-boutiquen Pom Pom Parlour.

Hur kommer det sig att du blev författare?
Jag skrev min första “bok” som 6-åring och har alltid älskat att läsa och att skriva. Först var jag lite rädd för yrket, det kändes så mäktigt, så jag beslöt att bli journalist, men sen växte texterna och jag längtade efter större textmassor och fördjupning än bara artiklar och reportage. Jag älskar sagor och fantasier och att skapa nya världar, när jag var liten lekte jag mycket med dockskåp. Att vara författare till fiktion är att som vuxen få leka med dockskåp på ett legitimt sätt.

Hur ser en helt vanlig dag ut för dig?
Jag går upp, hjälper ungarna med frukost, vinkar av dem till skolan, dricker kaffe, twittrar lite, kollar nyheterna, springer kanske, sen är det antingen möten eller föredrag eller obruten skrivtid. Jag kan sitta inne en hel dag eller vara ute på stan. Sen är det middagsinköp och matlagning, umgänge med familj och eventuellt ett skrivpass till på kvällen, ibland läser jag manus i sängen om det är en intensiv period.

Var hämtar du inspiration?
Överallt, i nyhetsflödet, i andra böcker, tidningar, möten med människor. Ju mer jag fantiserar desto mer fantasier får jag. Böcker föds medan jag skriver de jag har kontrakt på. Barnböckerna har fötts ur mitt föräldraskap, barn är en fantastisk källa till inspiration. Även mitt eget liv och upplevelser finns mycket att hämta från, plus min ryska och tjeckiska släkt som har fantastiska öden, de böckerna kommer senare i mitt liv. Men ibland bara händer något som knuffar mig i någon riktning. Omöjligt förklara hur det händer.

Vad är det bästa med att vara författare?
Att jag får leva på min hobby – att skriva!

Vad är det sämsta med att vara författare?
Ibland blir ensamheten tung, långa skrivpass man måste tugga sig igenom. Dessutom stillasittandet, det är förödande för rumpan och för hjärtat, det är därför jag tvingar iväg mig på långa löprundor, jag vill leva tills jag blir 100.

sofia hallberg
Jag fastnar på det här med ensamheten i yrket. Funderar kring att Katerinas böcker, på det underbara sätt som bara böcker kan, varit ett stort sällskap och stöd i många ensamma stunder för mig. Jag tänker speciellt på den omfattande boken Barnliv som kom 2005 och som omedelbart blev en bästsäljare. Hur många småbarnsföräldrar har inte sett den boken som en alltid tillgäng rådgivare och vän? Och hur är det då inte med alla sexböcker? Jag föreställer mig att Katerinas böcker kring det privata och till viss del fortfarande tabubelagda ämnet sex fyller en enormt viktig funktion som bollplank, trygghet och inspiration. Är det normalt att känna som jag gör? Är jag ensam om att tänka det här? Böckerna bygger broar ut ur ensamheten. Till priset av just ensamhet hos författaren själv.
Och det finns fler pris en författare kan behöva betala.

Felicia Feldt, dotter till Anna Wahlgren har just skrivit en bok om hur det var att växa upp med en expert på barnuppfostran. Bilden är inte ljus.
Vad tänkte du när du fick höra talas om boken?
Vi pratade om det, jag och barnen, för så snart jag hörde talas om Felicias bok kände jag oh shit, där kom det, en dag är det min tur, och eftersom jag är en spontan människa frågade jag direkt: “Jaha hörni, vad tänker ni skriva om mig när ni blir stora, har jag varit dum på nåt sätt?” Men då sa tex 14-åringen: “Nej mamma du är världens snällaste”. Dock var det ju så att jag gick med håven och var lite ledande, sen sa 12-åringen:  ”Jag tänker inte skriva böcker utan tjäna pengar” och det är ju en poäng… Klart det är lite stressande ändå för jag har alltid tänkt att jag gjort det bästa jag förmått men alla barn har sin egen bild ändå och den dagen de växer upp kanske de ändå kommer tycka att man gjort fel på ett eller annat sätt. Vi har pratat en hel del om den där Anna Wahlgrenhistorien och boken. Och jag tycker att det är helt rätt att Felicia skrivit den.

Om något av dina barn verkligen gjorde det, skrev en bok om sin uppväxt, hur skulle du reagera då?
Jag accepterar vad mina barn än skriver. Jag skulle vara stolt om de skrev om mig och jag hoppas de en dag gör det, haha! Skulle det vara en orättvis bild skulle jag förstås bli jätteledsen men som författare respekterar jag andra författare och anser att alla barn har rätt att få berätta sin egen historia. Och ärligt talat, trots att jag i viss mån kan vara en påfrestande jävel så har jag rent samvete. Jag har varit snäll och gett mina barn all min kärlek och funnits till för dem och varken supit eller misshandlat dem på något sätt. Så varsågod ungar, skriv på. Mamma älskar er rätt in i evigheten.


Tillbaka till hantverket. Har du något tips till alla som drömmer om att komma dit du är idag?
Det finns inga genvägar. Hårt arbete är enda sättet. Försakelse och envishet. Låter tyvärr oglamoröst men författarlivet är på många sätt enformigt och man måste jobba som en gnu utan några som helst garantier.

Har du en hemsida om man vill läsa mer om dig?
Jag har en blogg på www.tara.se/blogg/katerina-janouch, finns på twitter och Facebook och så finns det intervjuer med mig på tex www.piratforlaget.se.
Hemsidor är så 2004 🙂

Det skulle inte förvåna mig om Katerina blir 100 år precis som hon bestämt sig för. Det skulle heller inte förvåna mig om hon skriver in i slutet. Listan på Wikipedia lär växa och det är tur. Sverige behöver Katerina Janouch som med sitt självklara sätt tar sig an frågor som behöver lyftas och diskuteras. Men framförallt tycker jag att hon behövs för att hon hyllar människan. Barn, män och kvinnor – alla är lika viktiga.

Ps 1. Korten på Katerina Janouch är tagna av fotograf Anna-Lena Ahlström
Ps 2. Jag har inte läst sexböckerna. När jag säger detta råder hon mig genast att börja med Orgasmboken. ”Bästsäljande pocket som kommer att ligga i hyllorna i 100 år !”

Sofia
www.sofiahallberg.se

Annonser
Det här inlägget postades i Böcker, debutantbloggen, författarens hantverk, Sofia Hallberg och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Sofia intervjuar: Katerina Janouch

  1. Ping: Nytt inlägg på Bokcirklar.se – Sofia intervjuar författare | sofiahallberg.se

  2. Katerina Janouch skriver:

    Vad fint sagt! Stundom ganska ocool men ändå… Myten, kvinnan, boken 😉
    Tack! Och tack fina Sofia för en trevlig text, vad spännande jag verkar 🙂

  3. Lina Arvidsson skriver:

    Bra intervju! Och hon verkar ju vara världens coolaste människa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s