Att vara nykär

Jag började skriva på ”Alltid du” under 2007. Först var det ett litet embryo till roman. Jag visste hur jag skulle börja  och jag visste vad som hände de första femtio sidorna. Sedan visste jag inget mer. Under ganska lång tid visste jag verkligen inget mer.

Jag minns fortfarande när det lossnade. Jag var ute och gick. Jag vet exakt var jag var (i kurvan, vid sjön nära där jag bor) när det kom som en blixt från klar himmel. Det var verkligen så. Plötsligt visste jag vart min roman ville gå.

Sedan dess har jag ju pillat på den där romanen under ledig tid. Gjort en hel del annat emellan också. Men hela tiden har den legat där, funnits hos mig. Men snart gör den inte det. Snart dags för slutredigering och korr och tryck. Inget mera pet – isället en färdig bok.  Hurra!

Och inom mig har det oroligt grott ett tvivel. Speciellt de senaste månaderna. Ju mer klar jag har börjat känna mig med ”Alltid du”, ju mer har jag tvivlat. Jag kanske inte har fler berättelser inom mig.

Men … Hela tiden har tankarna malt. Anteckningsböckerna klottrats ned. Med tankar. Med citat. Med miljöer. Med karaktärer. Och så. I helgen började de knacka på ordentligt. Speciellt en karaktär. En kvinna. Och så satte jag igång. Plötsligt hade jag en idé. Hörde en speciell låt.  Och se … plötsligt lossnade det. Nu vill jag bara skriva, skriva, skriva och skriva. Allt annat stör. Jag är verkligen nykär. Vill stänga dörren och hångla loss med nya boken. Hela tiden.

Jag har tjatat om det här hela veckan i min vanliga blogg så om du vill läsa mer, kika in där. Själv måste jag skriva lite nu.

Om Pernilla

Pernilla Alm är lärare och författare. Pernilla debuterade 2012 med relationsromanen "Alltid du" och utkom i augusti 2014 med debattboken "Läxfritt - för en likvärdig skola."
Det här inlägget postades i Debut, Pernilla Alm, Skrivprocessen och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Att vara nykär

  1. Makena skriver:

    Det där lät ju uppmuntrande! Att du lång tid inte visste något mer! Jag fick en bokidé förra sommaren som en blixt från klar himmel när jag körde hem en natt. Allt var så klart där och då. Men sen blev det svårare. Länge visste jag inte mycket mer än just det som kom till mig då. Sen har jag kommit på mer. Men nu känns det som jag helt kört fast. Var vill boken? Vad vill huvudkaraktären EGENTLIGEN? Vad ska huvudkonflikten vara egentligen? Måste jag ens ha en konflikt? Låter bra att det kan lossna bara sådär! Det ser jag fram emot!! 🙂

  2. Björn Carheden skriver:

    Ni som vill läsa en suverän text kring fiktiva personer som tränger sig på och slåss med författaren under beättandet ska läsa Karin Fossums ”Brott”.

  3. Michaela skriver:

    Låter underbart : )

  4. Ping: Jag är nykär | Pernilla Alm

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s