Nya ord och gamla nya ord

Jag är barnsligt förtjust i ord — det är förstås en fördel om man skriver — och när jag kommer över en lista med nyord vidgas mina pupiller lika mycket som en händig mans då han kommer in på Clas Ohlson. Nyligen släppte Språkrådet sin lista över 2011 års nyord.

En kul sak med en sådan här lista är att se hur de nya orden speglar sin tid och sammanfattar det som hänt under året. Vissa av dem refererar direkt till saker som hänt under året, till exempel ”jasminrevolution” och ”Juholtare”. Ibland handlar det mer om att de på ett smärtsamt sätt fångar tidsandan, som ”vobba” eller ”surdegshotell”. Min absoluta favorit är verbet ”terja”, som (förstås) betyder att ”manipulera ett foto i bedrägligt syfte”. Jag skulle tro att det ordet kommer att ta skruv och användas vitt och brett, och att den stackars norske fotografen kommer att bli odödlig. Förmodligen är det inte något han gläds över.

(Apropå Terje, jag måste bara tipsa om en bild som jag la upp på min egen blogg igår. Något roligare såg jag inte under hela förra året!)

Intressant nog känns det inte som om att jag kan använda de här orden när jag skriver. De är roliga och uttrycksfulla men känns helt enkelt lite för nya, skulle sticka ut som en 3D-TV i en gustaviansk salong. Annorlunda förhåller det sig med äldre nyord; de speglar också sin tid men har redan fått patina. I min bokhylla står den lilla ordboken ”Från rondell till gräddfil”, med undertiteln ”Nya ord i svenskan från 40-tal till 80-tal”. Då och då tar jag fram den och bläddrar i den på jakt efter nygamla ord. Många av dem är dammande byråkrattermer eller känns redan daterade, men så finns det ord som jag bara längtar efter att få använda.

Jag tänker bara nämna ett: ”radarängel”. En radarängel är enligt ordboken ett ”(till synes) oförklarligt radioeko”. Jag älskar både själva ordet med dess blandning av gammalt och nytt, mellan teknik och religion, och betydelsen, som känns mystisk och symbolisk. Tyvärr är det svårare att naturligt få in det i en text nu än när ordet var nytt (eller kanske snarare några år gammalt). Nu skulle det förmodligen sticka ut ännu mer än 2011 års nyord.

Men tro för all del inte att jag har gett upp om det ordet! Om ni till äventyrs vill läsa mina texter i framtiden så får ni passa er. Rätt vad det är kommer en radarängel svischande.

Det här inlägget postades i Manne Fagerlind, Språket. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Nya ord och gamla nya ord

  1. Ping: Exempel 3 | terja: Ett NYTT svenskt ORD [terjad, terjade, terjat, terjar]

  2. Manne Fagerlind skriver:

    Tack, Helena! Tyvärr måste du försöka hitta den på ett antis, tror jag.

    Sedan annonsen fått sin lodjursinjektion blev diskbänken faktiskt såld mycket snabbt. Jag hoppas bara att köparen inte blev besviken när det inte ingick någon lokatt.

  3. Helena Milton skriver:

    Vilket inspirerande inlägg om orden. Roligt att se en liten sammanställning också på fjolårets nytillskott av ord. Själv blev jag för ett tag sedan bekant med ett ord jag inte tidigare hade hört, nämligen blurb. Nu tycker jag det är ett riktigt roligt litet ord och innebörden är ju inte så dum heller …

    ”Från rondell till gräddfil”-boken blev jag nyfiken på, intressant med en liten historisk överblick av äldre och nyare ord. Finns den kvar i handeln eller får man kolla på antikvariat?

    Bilden med lodjuret inlagt gav effekt! Säkerligen blir intresset större nu för nämnda Blocketannons 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s