Tid att skriva, har du det?

”Jag har inte tid”. ”Jag hann inte”. ”Om jag hinner”. Hur många gånger idag eller den senaste veckan har du tänkt/sagt någon liknande fras?

Jag läste någonstans häromdagen att vi faktiskt har mer tid över nu, än förr. Det tror vi ju inte. Vi som stressar omkring och försöker få allt att gå ihop. Och det är här problemet med tidsbristen kommer in, tydligen. Vi vill för mycket. Jag köper inte det där alls. Man kan aldrig vilja för mycket.

Jag får ofta frågan hur jag hinner skriva. När jag skrev mitt manus jobbade jag 100% som lärare (och vad många icke-lärare inte vet är att de där långa loven ni är så avis på, dem jobbar vi in. 100% som lärare är fler timmar i veckan än 100% på de flesta andra jobb). Jag byggde också ett hus. Inte så att jag hamrade och spikade men det var en hel del meck ändå. Dessutom sålde vi vårt gamla hus och flyttade två gånger. Bodde inneboende. Och så är det ju det här med barnen som man skaffar sig och vill umgås med. Och under samma period hamnade jag i en jobbytarsväng mitt under brinnande finanskris. Men det gick ju bra. Manuset tog ett par år att färdigställa, det förstås.

Så. Hur hinner jag skriva då? I senaste numret av Tidningen Skriva skriver Dag Öhrlund en artikel om detta med att få tid att skriva. Enligt honom har författardrömmande människor en stor fiende. Sin omgivning. Det är inte accepterat att ha ”att skriva” som hobby. (Jag bjuder på alla upprepningar och former av ordet skriva i det här stycket).

Det är här jag inser att jag är lyckligt lottad. Jag har en man som har stöttat mig från dag ett. ”Klart du ska skriva.” Ju fler sidor jag skrev, ju mer stöttade han. Nu tror jag att han börjar tröttna lite på den här skriv- och bokprocessen men det är nog mest för att det mesta vi pratar om på något vis till slut handlar om min bok. Vi börjar prata om räkningar och hamnar i prat om min redigering. Vi börjar prata om att gå och åka skridskor med barnen och hamnar i planering av min releasefest. Hade det varit han som var så här självupptagen så hade jag nog redan ställt ultimatum eller tagit ut skilsmässa. Det kommer nog snart, när han börjar inse att en debutant inte automatiskt får samma kontoutdrag som Camilla Läckberg.

Men det räcker inte med en förstående omgivning. Man måste göra sig tid också. Så här kommer den – Pernillas ultimata tidsfrigörarlista.

Saker jag tror är bra att skippa om man vill skriva en bok:

  • Tv.Det går inte att följa allt på Tv om man vill skriva också. Om man inte skriver väldigt bra med Tv:n som bakgrundssorl. Det känner jag en hel del författare som gör.
  • FACEBOOK. Jag vet inte. Jag har ingen egen erfarenhet av att skippa Facebook men det kan nog vara en bra idé. Om du inte är duktig på att begränsa din närvaro där. Som sagt. Jag har ingen egen erfarenhet av detta.
  • Städning. Jag är superpedant. Jag hatar stök. Men jag har insett att den tid jag lägger ner på att städa mina 200 kvadrat kan användas mycket bättre. Dock klarar jag inte av att leva i kaos så vi lägger pengar på städhjälp.
  • Jobbet. Om möjligt, gå ner i arbetstid. Sofia skrev igår om hur hon sade upp sig. Det är ju en väg. Om man inte har möjlighet att gå hela den vägen så är deltid kanske mer görbart?
  • Golf. Golf är en värdelös sport att hålla på med om du ska skriva. Jag har börjat köra crosstrainer hemma. Färdigtränad och genomsvettig på 30 minuter. Fatta hur mycket mer skrivtid jag får än hon som golfar en hel dag.

Får du ändå inte tiden att räcka till? Då får du nog ta till lite mer drastiska metoder och skippa:

  • Vänner. De tar för mycket tid. Behåll bara de allra nödvändigaste.
  • Familj. Samma där. De tar också väldigt mycket tid. Du får väga fördelarna mot nackdelarna.
  • Personlig hygien. Klart överskattat om du ändå inte har vänner, familj, jobb eller så värst välstädat hemma.

Ja, jag överdriver. Det förstod ni ju.

Men så här är det: Om du vill skriva så måste du ge dig tid. Boka in en fast tid i veckan. Åk bort en helg. Skriv varje dag mellan vissa klockslag. Hitta det som fungerar för dig, din eventuella familj och ditt liv.

I helgen åker jag iväg för att skriva. Jag överger mina fantastiska barn och min förstående make för att fila bort nitton stycken ”skrattade högt” och lite annat fix. Det är klart enklare att ta den tiden från min familj nu när jag faktiskt måste leverera, innan jag hade kontrakt kändes det lite fånigt. Varför lägga tiden på något som kanske inte blir något? Men det är det som är hela grejen. Utan tid – inget manus – inget kontrakt.

Så fram med kalendern, kalla till familjeråd och gör plats för din dröm!

Om Pernilla

Pernilla Alm är lärare och författare. Pernilla debuterade 2012 med relationsromanen "Alltid du" och utkom i augusti 2014 med debattboken "Läxfritt - för en likvärdig skola."
Det här inlägget postades i Pernilla Alm och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

23 kommentarer till Tid att skriva, har du det?

  1. Ping: Skapa tid för ditt skrivande - Skrivtips

  2. Ping: Manne Fagerlinds blogg

  3. Ping: En månad med Debutantbloggen « Manne Fagerlinds blogg

  4. Ping: Att arbeta med sina sinnen och ett smakprov på ”Mina fräknar” « Debutantbloggen

  5. Anne skriver:

    Skönt att fler har ”tids”-problem. Sitter här med 50 sidor kvar på min första bok som jag drömt om att skriva sen jag var liten. Jonglerar heltidsjobb, två små barn och två boenden samtidigt. Att då lägga sin ”egentid” på att skriva känns oftast lite löjligt, men precis som du så har jag som tur väl är stöd och ”hejjarop” hemifrån. Ibland får jag en hel helg, ibland en timme på kvällen…Till sommaren kanske, kanske den blir klar….

  6. Sofia skriver:

    Underbart inlägg. Men Pernilla.. jag förstår fortfarande inte hur du hann skriva ditt manus 🙂

  7. makena skriver:

    Opps, blev endel ord fel där, hoppas det blev förståeligt ändå. Ipaden tolkar vissa ord fel och jag skrev för snabbt 😉

  8. makena skriver:

    Jag sa tidigare att jag inte hade tid till skrivande. Det jag menade var att jag inte lyckades pricka in min inspiration när jag dels både orkade och fick en stunds lugn och ro ( jag har fyra barn och ytterligare fyra dagbarn omkring mig om dagarna). Men sen förstod jag att man för det förstlingen kan vänta på inspiration. Den kommer när man börjar skriva helt enkelt. Sen insåg jag hur mycket tid Facebook och bloggande tog (TV tittar jag mycket sällan på i vilket fall). Så nyligen har jag nu drastiskt minskat fb-engagemanget ( går in nån gång per vecka bara och då högst 10 min) och jag har meddelat mina bloggläsare att jag nu ägnar min tid åt min bok istället. Så nu under kvällarna satsar jag på mitt skrivande mellan middagsdisk och läggningar osv. Skrivandet är min fritidssysselsättning helt enkelt och oj så mycket tid jag fick! Felet min enormt långa kommentar! 😉

  9. Björn Carheden skriver:

    Mina författardrömmar blir nog bara drömmar. Jag lånade en bok om hur man skulle lyckas med livet. Om man drömde om en familj så var det det man skulle ägna sig åt, de andra drömmarna fick man spara till senare. Nu är det senare. Nu sitter jag här som en 68-årig pensionär och får nöja mig med att få ta del av ditt skrivande. Tack Pernilla för att förverkligar mina drömmar.

  10. enligt O skriver:

    Underbart inlägg! Har inte prioriterat bort så mycket att jag slutat duscha, men nästan. Blir det fler bokprojekt måste jag gå ner i tid.

  11. Björn Falkenström skriver:

    Det är ett aktuellt ämne det där för mig.

    Har brottats med det hela ett bra tag nu, det där med att prioritera skrivandet och också läsandet framför saker som kan verka som mer angelägna för stunden. Springer man runt o släcker bränder blir det svårt att få tillräckligt med tid för pennmannaskapet. Därför behövs verkligen en god planering.

    Tankarna leder lätt in på hur man spenderar sin tid ö h t. Och eftersom pengar under vissa omständigheter kan utbytas mot tid och tvärtom så leder det dit också.

    • Pernilla skriver:

      Klokt resonerat! Och det där med läsningen är något som skaver hos mig. Hinner inte riktigt med det i den utsträckning jag skulle vilja. Lästiden går åt till att skriva. Men jag jobbar på det. Man ska ju tydligen bara bestämma sig … 🙂

  12. jennyforsberg skriver:

    Klokt inlägg! För visst är det så att allt handlar om att prioritera. Om man verkligen, verkligen vill skriva så får man se till att hinna det. För det är ju viktigast. Eller, nåja, efter att ha läst dina drastiska metoder – det hamnar kanske på topp fem-listan i alla fall 😉

    • Pernilla skriver:

      Topp fem it is. 🙂 Jag blir helt ärligt grinig om jag inte får skriva lite varje dag. Och då menar jag i blogg/mail etc. Måste inte vara bok. Men skriva är nödvändigt. Och tack för fin respons.

  13. Manne Fagerlind skriver:

    Jättebra och kul inlägg!

    Och jag håller med: man måste ta sig tid. Tycker man inte att man har tid men samtidigt hinner se på TV ett par timmar om dagen, då var nog inte skrivandet och författardrömmarna så viktiga egentligen. Och då ska man kanske göra något annat i livet.

  14. Andrea skriver:

    Jag tror det har tagit mig tio år och två småbarn att inse att skriva handlar om att prioritera, prioritera, prioritera och prioritera. Och ta tillvara också små stunder, inte vänta på att man ska få hela dagar med bara massa egen skrivtid framför sig, för det händer aldrig.

  15. Anne Liljeroth skriver:

    Du har helt rätt! Man måste verkligen vara lite drastisk för att få loss tiden. Dessutom stänga öronen för alla som inte förstår… ”Du sitter bara framför datorn”, ”du hinner ju aldrig med oss”…. Sen kanske, sen… Tack för bra text!

  16. Ping: Time flies | Pernilla Alm

  17. Ethel skriver:

    Tack för underhållade råd! Jag skrattade högt åt de tre drastiska metoderna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s