Så fick ”Mina fräknar” ett bokomslag fotograferat av Elisabeth Ohlson Wallin!

Så här beskriver Maria Sundberg, grafisk formgivare på Forma Books Ateljé, omslaget till ”Mina fräknar” som blev klart i går eftermiddag:

Tycker vi hamnar rätt i känsla nu: något fint men också obehagligt, vackert, ljust och perfekt men något är fel, och mörkt.
Typsnittet tänker jag henne skriva i blyerts i sin ”forskning” lite maniskt sådär.
Jag kom på ordet JAG att skriva på armarna. Det väcker känslor/tankar och ser bra ut.
Också bra symbolik med handlingen då hennes JAG ibland känns som det håller på att lösas upp/falla sönder.”
Mina fräknar Sofia Hallberg
Kortet är taget av fotograf Elisabeth Ohlson Wallin. Hoppas Du tycker om omslaget lika mycket som jag gör och att du blir frestad att läsa boken!
Så här såg det ut under fotograferingen:
Elisabeth Ohlson Wallin fotograferar omslaget till "Mina fräknar"
Elisabeth hlson Wallin fotograferar omslaget till "Mina fräknar"
Elisabeth Ohlson Wallin fotograferar omslaget till "Mina fräknar"
Elisabeth Ohlson Wallin fotograferar omslaget till "Mina fräknar"
Elisabeth Ohlson Wallin fotograferar omslaget till "Mina fräknar"

4 reaktioner på ”Så fick ”Mina fräknar” ett bokomslag fotograferat av Elisabeth Ohlson Wallin!

  1. Jättesnyggt, men jag har sånt enormt problem med titeln. Förlåt, men först nu, via formgivaren börjar jag ana att det finns flera lager i din roman och antagligen handlar den om något helt annat än vad jag trott. Jag tolkade titeln som en bok om livet som rödhårig med fräknar. Typ. Men det är det nog inte…

    • Hej Sinhe,
      Tack för att du hörde av dig. Nu kommer det vara fritt att göra tolkningar av ”Mina fräknar”. Titeln har hängt med från början och har en stark koppling tilll texten. Förlaget ändrade den inte, vilket är mkt vanligt. Här kommer ett utdrag från boken:
      Det sägs att alla människor bär på minst en historia. Om så är fallet är det här min:
      Jag heter Karin Silvius och är en helt vanlig svensk kvinna. Inte speciell på något sätt alls. Jag har blont hår, blå ögon och är av genomsnittslängd och vikt. Det finns många som ser ut nästan precis som jag. Endast en sak gör mig lite annorlunda: mina fräknar. Över hela min kropp har jag bruna, gröna och rosa fräknar i olika former och storlekar. Flest sitter på näsa, axlar och armar men de finns i stort sett överallt. Till och med i vänster handflata har jag en liten vilsen prick.
      Sedan en kort tid tillbaka kan jag urskilja bokstäver bland alla prickar på min hud. Kanske har de funnits där hela tiden men det är först nu, när jag blivit medelålders, som jag ser dem. Idag förstår jag hur betydelsefull min hud är. Jag inser att jag måste lägga ett pussel. Lösa en gåta. Skapa en mening av budskapet jag bär. Jag tror det är bråttom. Det känns som om det gäller liv eller död.

      Egentligen borde jag inte vara förvånad. Min hud följer bara samma principer och lagar som allt annat här i livet. Det som verkligen spelar någon roll är alltid detaljerna, det finstilta.
      Men som sagt, i övrigt är jag precis som vem som helst.

      En kort stund tittar jag på texten jag skrivit i fältet ”Min profil” på Manpowers hemsida. Sedan trycker jag på delete och därefter det lilla röda krysset i hörnet.
      Utanför köksfönstret ser jag husets dagisgrupp tåga på utflykt i parken. De bär självlysande gula västar. Klamrar sig fast vid ett rött rep. Någon snubblar plötsligt. Ordningen i ledet är bruten och repet hamnar på marken. Alla har släppt taget utom en liten flicka sist i ledet. Det händer saker i Vasastan hela tiden.”
      Kram
      Sofia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s