Hur väljer man förlag?

Äntligen, äntligen är manuset klart! Du har satt punkt för den sista meningen av något tiotusental (om du inte är gravt inspirerad av James Joyce förstås; då kan slutet på sista meningen till exempel vara början på den första, eller till och med vara den första). Kanske gråter du en skvätt  — det gjorde jag efter mitt första manus — men sedan börjar du nog snart fundera på vad du ska göra av det. Och en av de första frågor som far genom din euforiskt överhettade hjärna är antagligen vilka förlag du ska skicka det till.

Detta med att välja förlag är knappast någon exakt vetenskap, och jag tror absolut inte att jag är någon expert på det. Men eftersom jag skrivit tre manus har jag förstås funderat en hel del på hur man bör göra och dessutom tagit del av andras synpunkter, så jag tänkte våga mig på att själv ge några råd. Närmare bestämt tre stycken.

1. Skicka absolut inte till alla förlag på en gång

En del verkar förespråka att man ska skicka till så många förlag som möjligt, helst allihop på en gång. Jag tror personligen att det är en dum idé. För det första finns det förlag som aldrig kommer att vilja ha ditt manus, hur bra det än är. Försök att i första hand skicka till förlag där du tycker att din bok passar (mer om det under nästa punkt). Att göra alltför långsökta försök är inte bara trädmord utan även slöseri med din och förlagens tid. För det andra kan du råka skriva kontrakt med ett förlag som egentligen är ditt tjugosjundehandsval, för att dagen efter få ett entusiastiskt samtal från ett som du mycket hellre hade velat ligga på.

Med tanke på det sistnämnda tycker jag det är klokt att i första rundan skicka bara till de förlag man tror skulle vara allra bäst för ens bok. Vilket osökt leder mig till …

2. Prioritera rätt sorts förlag

Smockadoll förlag kommer inte att ge ut din glimrande chick lit-karamell som utspelas i Båstad och Nice, men å andra sidan kommer inte Piratförlaget att vilja befatta sig med din geniala centrallyriska 70-sidors-volym där din trädgårdskompost blir en metafor för Västerlandets förfall, trots att just den kommer att väga tungt när du får Nobelpriset om 25 år. Ibland är det inte någon idé att skicka in, och är man osäker så tror jag att de flesta förlag uppskattar om man skickar ett mail eller ringer och beskriver sitt manus innan man skickar. Pernillas historia visar att sådana samtal kan löna sig.

Det lönar sig även att göra research. Kika till exempel i Svensk Bokhandels kataloger och se vilka förlag som har annonser som känns lockande. Titta runt på närmaste bibliotek. Öppna de böcker som borde kunna bli kompisar med din bok och se vilket förlag som de ligger på. Om ett och samma förlag gett ut två av dem så kanske det längtar efter en bok som din!

Vissa förlag har å andra sidan så bred utgivning att det nästan alltid är värt ett försök att skicka dit. Inte minst de allra största, Bonniers och Norstedts, har både finlitterära titlar (ibland ytterligt finlitterära) och ren underhållning, och både prosa och lyrik. Men å andra sidan  …

3. Störst går inte alltid först

OK, jag erkänner. Jag började med Albert Bonniers och Norstedts som nästan alla andra.De två koncernerna är så mycket större än de andra förlagsgrupperna att det nästan är löjligt, och det är klart att det finns stora fördelar med att ligga hos dem. Ty bokklubbarna är deras, och kanalerna, och makten och härligheten, i evighet, amen.

Men så här i efterhand är jag så nöjd med att ligga på Damm (som i och för sig är ett rätt stort förlag det också; Forma Publishing som koncern ligger trea i storleksordningen efter Bonniers och Norstedts). De har satsat på mig mer än jag hade vågat hoppas som debutant. På något av de två största förlagen är risken däremot stor att jag hade kommit bort. Jag fick höra en sedelärande historia om en kompis kompis, som ligger på en av bjässarna, och som vann Augustpriset. Men när hon ringde sitt förlag fick hon höra att de inte skulle göra något särskilt med anledning av detta! Några av deras största författare släppte nämligen sina nya romaner i samma veva. Jag är rätt säker på att Damm inte skulle ignorera om jag mot förmodan vann en August …

Jag ska inte orda mer om detta, men läs följande utmärkta inlägg av Marcus Priftis. Han förklarar bättre än jag varför små förlag faktiskt kan vara att föredra.

Så, det var allt jag hade att komma med. Jag hoppas att det kan vara till någon nytta.

Det här inlägget postades i Böcker, följebrev, Manne Fagerlind. Bokmärk permalänken.

21 kommentarer till Hur väljer man förlag?

  1. Tulla Hagström skriver:

    Vad gör jag för fel när jag googlar på förlag? I vissa fall hittar jag en hemsida med kontaktuppgifter för oss som har manus att erbjuda, men ofta hamnar jag bara på beställningslistor för böcker att köpa och kommer inte vidare! Har 14 böcker bakom mig men behöver ett nytt förlag som vill satsa på en historisk dokumentärroman.

  2. curt fägersjö skriver:

    Hej Manne! Trevligt med en blogg man kan bolla med. Jag har kommit ut med min debutroman (tog bara 16 år att förverkliga), men tröttnade på alla förlag som jag hade förhoppningar på. Lärde mig att man ska aldrig skicka manus efter manus till nya förlag. Allt som oftast känns det meningslöst. Slicka, skicka, vänta på besked två, tre månader, sedan nästa förlag. Det kan döda vilken glöd som helst. Ligger på ett litet förlag (mycket litet). Problemet är mera marknadsföringen. Inte så mycket den totala (har arbetat med det i 40 år), utan svårigheten att hitta läsarna förutom min bekantskapskrets.
    ”SatansJävlar”.

    • Manne Fagerlind skriver:

      Hej! Ja, det är svårt det där med marknadsföring. Jag skrev ett inlägg om hur Damm har jobbat med min bok för en tid sedan. Kanske kan det vara intressant för dig?

  3. Thomas E skriver:

    Hej, Manne!

    Kul inlägg! Pratade vi om detta i onsdags, månntro? Du vet, jag brukade skicka till säkert 15 förlag samtidigt (inte 100 alltså, som det säkert finns) Varför gjorde jag det? För att jag är alldeles för otålig. Någonstans har jag fått för mig att det är bättre att göra för mycket än för lite. Ibland har denna egenskap varit till nytta, ibland har den slagit tillbaka …

    Jag tror det har att göra med att jag inte är någon naturbegåvning som författare. Otroligt många skriver betydligt bättre än vad jag gör. Jag letade i åratal närmast desperat efter feedback. Till slut fick jag lite … 19 år senare …
    🙂
    /Trädmördaren

    • Manne Fagerlind skriver:

      Tack! Jaaaa … jag tror att vi pratade om det här i onsdags … Mina minnen är lite suddiga … 🙂

  4. Bra inlägg. Tack!

  5. Anneli skriver:

    Tack för bra tips!

  6. Mi skriver:

    Precis sådant som man funderar på! Jättebra att få ta del av andras synpunkter på detta. Och extra roligt att få ta del av dem i så välskriven form 🙂

  7. Carola skriver:

    Hur ställer sig förlagen till att man skriver en trilogi då? Tycker de att man ska skriva färdig alla tre innan de överhuvudtaget intresserar sig för den första? Någon som vet?

    • Manne Fagerlind skriver:

      Jag tror att det bara är en fördel, förutsatt att de verkligen tror på den första boken. Fast det beror kanske på hur självständiga delarna är.

  8. nilla|utanpunkt skriver:

    Bra (och välskrivet!) inlägg, och intressant skvaller om Augustpriset (kanske de tyckte att priset i sig och all uppmärksamhet kring det var marknadsföring nog, men visst, total passivitet låter ju väl märkligt). Jag har förstått att en stark fördel med de två stora är att en debutant från dem i stort sett är garanterad recensioner i de stora dagstidningarna. En snabb sökning på Damms utgivning ger ett mycket klenare resultat. Kanske det är det gamla klassiska med gungorna och karusellerna som gäller!

    • Manne Fagerlind skriver:

      Bra synpunkt. Man får alldeles säkert fler recensioner om man t.ex. ligger på Albert Bonniers.

      Jag får hoppas att jag bryter trenden!

  9. Lovable skriver:

    Klokt inlägg men apropå det som skrivs i bloggarna om vad för typ av manus som ska skickas till vilket förlag, måste faktiskt säga att jag skickade in mitt första manus på känsla till ett förlag som ”absolut inte befattar sig med den typen av böcker=barnböcker ”. Jag skickade trots detta mitt barn/ungdomsmanus till följd av en stark känsla. Det förlaget ringde några månader senare. 🙂

    • Manne Fagerlind skriver:

      Visst, men då hade du ju en känsla av att din bok passade in där, vilket visade sig stämma.

      Min känsla är att den där 70-sidors-boken inte skulle passa på Pirat. 🙂

  10. Sofia skriver:

    Intressant (och väldigt roligt skrivet)!

    Tackar!

  11. Johan Lindback skriver:

    Tack för ett intressant inlägg!

    Bra att du förtydligade varför man inte ska skicka manusen till samma förlag samtidigt. Många verkar tro att man inte ska göra det av den anledningen att förlaget blir besviket om man skickar samma manus till fler förlag än dem (vilket givetvis inte är sant; det handlar ju om att göra affärer, inte om att gå ut på en dejt…)

    • Manne Fagerlind skriver:

      Tack! Jo, det är en affärsrelation, men samtidigt måste det kännas rätt. Förlagens känslor behöver man däremot inte ta hänsyn till. 🙂

Lämna ett svar till Lovable Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s