Hur väljer man förlag?

Äntligen, äntligen är manuset klart! Du har satt punkt för den sista meningen av något tiotusental (om du inte är gravt inspirerad av James Joyce förstås; då kan slutet på sista meningen till exempel vara början på den första, eller till och med vara den första). Kanske gråter du en skvätt  — det gjorde jag efter mitt första manus — men sedan börjar du nog snart fundera på vad du ska göra av det. Och en av de första frågor som far genom din euforiskt överhettade hjärna är antagligen vilka förlag du ska skicka det till.

Detta med att välja förlag är knappast någon exakt vetenskap, och jag tror absolut inte att jag är någon expert på det. Men eftersom jag skrivit tre manus har jag förstås funderat en hel del på hur man bör göra och dessutom tagit del av andras synpunkter, så jag tänkte våga mig på att själv ge några råd. Närmare bestämt tre stycken.

1. Skicka absolut inte till alla förlag på en gång

En del verkar förespråka att man ska skicka till så många förlag som möjligt, helst allihop på en gång. Jag tror personligen att det är en dum idé. För det första finns det förlag som aldrig kommer att vilja ha ditt manus, hur bra det än är. Försök att i första hand skicka till förlag där du tycker att din bok passar (mer om det under nästa punkt). Att göra alltför långsökta försök är inte bara trädmord utan även slöseri med din och förlagens tid. För det andra kan du råka skriva kontrakt med ett förlag som egentligen är ditt tjugosjundehandsval, för att dagen efter få ett entusiastiskt samtal från ett som du mycket hellre hade velat ligga på.

Med tanke på det sistnämnda tycker jag det är klokt att i första rundan skicka bara till de förlag man tror skulle vara allra bäst för ens bok. Vilket osökt leder mig till …

2. Prioritera rätt sorts förlag

Smockadoll förlag kommer inte att ge ut din glimrande chick lit-karamell som utspelas i Båstad och Nice, men å andra sidan kommer inte Piratförlaget att vilja befatta sig med din geniala centrallyriska 70-sidors-volym där din trädgårdskompost blir en metafor för Västerlandets förfall, trots att just den kommer att väga tungt när du får Nobelpriset om 25 år. Ibland är det inte någon idé att skicka in, och är man osäker så tror jag att de flesta förlag uppskattar om man skickar ett mail eller ringer och beskriver sitt manus innan man skickar. Pernillas historia visar att sådana samtal kan löna sig.

Det lönar sig även att göra research. Kika till exempel i Svensk Bokhandels kataloger och se vilka förlag som har annonser som känns lockande. Titta runt på närmaste bibliotek. Öppna de böcker som borde kunna bli kompisar med din bok och se vilket förlag som de ligger på. Om ett och samma förlag gett ut två av dem så kanske det längtar efter en bok som din!

Vissa förlag har å andra sidan så bred utgivning att det nästan alltid är värt ett försök att skicka dit. Inte minst de allra största, Bonniers och Norstedts, har både finlitterära titlar (ibland ytterligt finlitterära) och ren underhållning, och både prosa och lyrik. Men å andra sidan  …

3. Störst går inte alltid först

OK, jag erkänner. Jag började med Albert Bonniers och Norstedts som nästan alla andra.De två koncernerna är så mycket större än de andra förlagsgrupperna att det nästan är löjligt, och det är klart att det finns stora fördelar med att ligga hos dem. Ty bokklubbarna är deras, och kanalerna, och makten och härligheten, i evighet, amen.

Men så här i efterhand är jag så nöjd med att ligga på Damm (som i och för sig är ett rätt stort förlag det också; Forma Publishing som koncern ligger trea i storleksordningen efter Bonniers och Norstedts). De har satsat på mig mer än jag hade vågat hoppas som debutant. På något av de två största förlagen är risken däremot stor att jag hade kommit bort. Jag fick höra en sedelärande historia om en kompis kompis, som ligger på en av bjässarna, och som vann Augustpriset. Men när hon ringde sitt förlag fick hon höra att de inte skulle göra något särskilt med anledning av detta! Några av deras största författare släppte nämligen sina nya romaner i samma veva. Jag är rätt säker på att Damm inte skulle ignorera om jag mot förmodan vann en August …

Jag ska inte orda mer om detta, men läs följande utmärkta inlägg av Marcus Priftis. Han förklarar bättre än jag varför små förlag faktiskt kan vara att föredra.

Så, det var allt jag hade att komma med. Jag hoppas att det kan vara till någon nytta.