Bingo, jag lovar att knulla med dig om du gör mig känd

Jag står inför en ny fas i författarskapet. Det handlar om att gå ifrån att skriva till att tala.
Nu lämnar jag månader av tyst ensamt arbete i mjukiskläder och klär upp mig, lägger på smink, deltar i konferenser, marknadsmöten, middagar och säljsamtal. Som huvudperson.

Jag ska harkla min torra strupe, ställa mig på en upphöjd scen i en nyköpt vacker sidenklänning och förmedla i hörbara ord det jag under år byggt i mitt huvud. Om jag lyckas, om jag får andra att förstå det jag känner, allt som är storslaget med ”Mina fräknar”, så kan dessa människor i sin tur hjälpa mig sprida intresse för berättelsen till den stora massan. Och jag vill ju någonstans (även om det verkligen är superläskigt) att människor ska läsa min bok (och älska mig som författare).

Man kan inte köpa en produkt utan att veta om att den existerar. ”Mina fräknar” kommer ut i handeln i början av augusti. Därför gör jag detta nu, i mars. För att få utrymme på hyllor – och i huvuden – till sensommaren.

Manne och Ulrika har skrivit om sina tankar kring marknadsföring och sälj. Inte helt otippat vill jag också beröra ämnet. Kanske för att det är så laddat och så lätt kan gå fel. Eller ännu värre; uppfattas fel.

– Bingo, jag lovar att knulla med dig om du gör mig känd, sa Carolina Gynning till Bingo Rimer enligt boken ”En flickfotografs bekännelser” i början av sin karriär.

Jag har arbetat som kommunikationschef. Jag har blivit intervjuad av dagspress och kvällstidningar. Till och med radio. Redaktionen för Svar Direkt med Siewert Öholm, SVT Göteborg var min praktikplats under en termin.

Jag har talat på seminarier som folk betalar för att gå på. Jag är med andra ord inte helt ovan vid att köra en powerpoint framför en publik. Men allt det där var i en annan tid, i ett annat liv. Mina bilder handlade om produkter helt fristående från mig själv.

Nej, jag ligger inte med dig om du gör mig till kändis. Jag drömmer inte ens om att medverka i Lets dance.

Jag måste på trevande ben lära mig hur mycket jag vågar och vill lämna ut. Hur mycket jag kan avslöja om mig själv utan att förlora min integritet. ”Mina fräknar” är inte självbiografisk. Jag brukar säga när folk frågar att 10 procent av handlingen kommer från mitt eget liv. Men 90 procent av känslorna …

Jag är en typ A människa. Jag vill prestera det bästa jag kan. Jag vill hamna överst på alla listor. I allt jag gör. Och jag kommer kämpa hårt för att göra det även som författare.

Tyvärr är jag beroende av andras åsikter om mig. Vill få beröm. Applåder. Varför inte ett pris? Jag är inte stark nog att köra en Anna Odell. Klarar inte av att skita i vad folk tycker och tänker. Jag vet att det inte är möjligt men jag vill att alla ska älska mig. Man är inte sitt yrke men ”jag vore inte ens hälften utan det jag gör” som Melissa Horn sjunger i ”Innan jag kände dig”.

Jag är en svamp. Jag suger i mig andras känslor och stämningar. Det är min välsignelse och förbannelse.

När jag nu tittar tillbaka på de inlägg jag gjort på Debutantbloggen ser jag en röd tråd. Jag pratar mycket om andra. Det här är ingen slump. Jag är mer intresserad av omgivningen än mig själv men jag förstår spelets regler. Det handlar om att båda parter i en relation måste bjuda på sig själva. Jag ska försöka så gott jag kan. Berätta det jag känner är viktigt att Du vet om och förstår. För att Du ska kunna ta mig till Dig. Och helst tycka om mig.

Förlaget är så snälla. Säger saker som: ”Helt unikt manus”, ”Älskar det!”, ”Vi tror så mycket på dig som författare”.  Ändå har det här äventyret, helt ärligt, hittills kostat lika mycket som det smakat. Detta på grund av prestationsångest och identitetskris.

Jag skriver inte för pengarna (Ha, ha! Ursäkta, men tillåt mig att skratta en liten stund). Jag vill att Du ska läsa min bok, jag vill att Du ska tycka om den och helst av allt vill jag att Du ska älska mig.  Jo, på den nivån verkar jag. Högt uppe i det blå (därifrån fallet kan bli så smärtsamt hårt).
Jag vill påverka, beröra, röra om. Gladast av allt blir jag om Du aldrig blir densamma efter att ha läst ”Mina fräknar”.

Och jag vill dessutom att Du berättar allt det här för mig efteråt. Jag har nämligen tappats på blod. Jag har fått akut anemi. Nu är det Din tur att ge tillbaka. Jag sträcker fram min underarm och ger dig en nål. Droppställningen står precis här bredvid.

Jag ligger inte med Dig om Du gör mig till kändis Bingo, men jag ligger hemskt gärna skavfötters med Dig på en sommaräng med ett grässtrå i munnen och tittar på molnen som långsamt blåser förbi. Vi kan prata om våra barn, media och böcker medan vinden smeker himlen.

Om Du vill läsa min blogg och min bok väver jag samman mitt liv med Ditt under några timmar. Eller kanske, om vi så önskar och har tur, för resten av livet.

Något har startat som jag inte vet slutet på och jag är så oerhört tacksam och glad över att få hålla någon i handen. Om ens bara en kort stund.
Sofia
www.sofiahallberg.se

Ps. Kortet är taget av Elisabeth Ohlson Wallin. Det kommer att vara en av mina pressbilder.

Det här inlägget postades i Debut, Mina fräknar, Sofia Hallberg. Bokmärk permalänken.

23 kommentarer till Bingo, jag lovar att knulla med dig om du gör mig känd

  1. Nicklas skriver:

    Vad synd att vi lever i ett samhälle där man tvingas till sådana rubriker (”knulla med dig” och massa andra man möter) för att någon ens ska vilja läsa artikeln vidare. Vad dumt är samhället uppbyggt.

  2. Kära Syster skriver:

    Liksom många ovan måste jag också kommentera: Så himla fint du skriver!
    Gillar också din beskrivning av att behöva beröm, en exakt beskrivning av mig själv, så jag känner igen mig.

    Den här texten får mig att vilja läsa din bok än mer. Och ösa positiv feedback på den och dig efteråt.

    /Anna

  3. annikabengtsson skriver:

    Tystnad är det värsta. När ingen bryr sig, ingen säger något. Jag gästbloggade en månad på en sajt med många besökare. Berättade om mina böcker, träffade sajtens grundare på Bokmässan ovh gav dem mina böcker. Tänkte att de skulle läsa, trodde att de skulle läsa. Tystnad. Inte ett ljud. När jag kom ut med ännu en roman förra året bad jag om reaktioner, eftersom sajten fokuserar mycket på bokcirklar skrev jag att jag gärna diskuterar boken. Tystnad. Inte ett ljud, inte en reaktion. Jag unnar dig reaktioner, helst positiva. Och jag hoppas att du slipper tystnaden. Lycka till!

    • Sofia Hallberg skriver:

      Annika, vad hemskt!
      Jag förstår obehaget och känslan i att inte bli sedd i en grupp. Varit med om det fast i helt andra sammanhang.
      Några av författarna som jag intervjuat på bloggen har gett flera bra tips på marknadsföring. Sök t ex på Linda Skugge och Petra Jankov Picha.

      Spontant tänker jag att de som läste bloggen kanske inte är din boks målgrupp? Finns det något som är unikt som du kan lyfta i kommunikationen? Vem konkret (åder, intressen, livssituation) tänker du dig skulle kunna älska din bok? Om man bara hittar någon eller några som läser och ger reaktioner så kanske de i sin tur berättar om boken för sina vänner. Och även om bara en enda person läser så är det hur stort som helst, för att citera Linda.

      Ge inte upp! Du vet att du är i ett gott sällskap här. Vi ska passa varandras ryggar. Och läsa varandras böcker.
      Kram på dig,
      Sofia

      • annikabengtsson skriver:

        Jag får läsarreaktioner så helt ut i tomheten skriker jag inte. Och jag är inte ensam om att uppleva det här. De allra flesta författare passerar obemärkt förbi. Men om priset för att bli sedd är att ligga med Bingo avstår jag gärna. Jag vill helst inte få halsen avskuren av hans tjej.

        • Sofia Hallberg skriver:

          Skratt! Inte jag heller!
          Ja, du har kommit längre och har upplevt mer.
          Jag längtar (och fasar) efter läsarreaktioner.
          Litteraturkritikernas eventuella recensioner har jag inte börjat tänka på ännu.

  4. Thomas E skriver:

    Ahh…vad fint du skrivit. Det här är det bästa inlägget du skrivit. Tycker jag.

    Det finns ett amerikanskt talesätt (bland många amerikanska talesätt) som jag faktiskt gillar.

    Feel the fear – and do it anyway.

    Så var det för mig att inför främmande människor prata om saker som ramlat ut ur min egen skalle under mörka nätter. 😉

    • Sofia Hallberg skriver:

      Thomas, tack för att du läser och skriver. Dina ord betyder hinkvis, otroligt mycket eftersom du är en person som jag beundrar. Jag har börjat läsa din bok Bländverk och detta gör jag trots att jag aldrig läser deckare. Och jag har fastnat! För mig är det väldigt stort.
      Bra citat också. Tycker om det. Mycket.
      Hoppas vi ses snart igen.
      Kram,
      Sofia

  5. Mi skriver:

    Ett inlägg som berör! Du får mig att genast vilja läsa din bok – och din blogg! Det är härligt att du kommit såhär långt! Jag önskar dig all lycka och hoppas att du ska stå pall för allt som offentligheten innebär. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver. När man är som en svamp är man känslig, och det gäller att försöka rusta sig med ett lagom tjockt skal.

  6. Anneli skriver:

    Du skriver så fint i ditt inlägg här att jag bara måste få läsa din bok.
    Jag känner väldigt mycket igen mig i dina tankar. Lycka till med allt!

  7. Carola skriver:

    Wow vilken power-deklaration 🙂 !! Jag blir berörd av ditt blogginlägg – glad – förväntansfull inför din bok – mållös.
    Ett varm lycka till !!! Det är mitt sätt att hålla din hand :-). Sen ska jag hålla din bok!

  8. Elisabeth skriver:

    Även din bloggtext är lätt som en dans och man läser och hoppas den aldrig tar slut! En RIKTIG författare är född. Grattis Sofia och stor lycka till.

  9. Manne Fagerlind skriver:

    Så fint skrivet! Och jag känner mig verkligen igen mig, även om jag håller med Johan om att vi borde sträcka på oss och inte ha fullt så mycket ångest.

    • Sofia Hallberg skriver:

      Håller med dig Manne. Jag tror detta blir lättare när första boken kommit ut. Jag hoppas det. Men underbart att kunna dela alla sidor och känslor med dig och Debutantbloggen.
      I går var vi inte så tunga i sinnet. Då var det bara PARTY!
      🙂 Kram

  10. Perpentuna skriver:

    Måste säga att jag blir ganska nyfiken på ”dina fräknar” nu. Den vill jag läsa. Själv tycker jag mycket om att skriva men får nästan skrämselhicka bara av att försöka tänka mig in i den där offentliga situationen som kanske måste till för att lansera och sälja sin bok. Å andra sidan kommer det kanske inte ens att bli aktuellt för min del.

    Bilden är väldigt fin och jag önskar dig lycka till!

  11. Sofia Hallberg skriver:

    Johan, jag håller dina ord emot dig den dagen din bok är på väg.
    🙂
    För övrigt så hade vi så roligt i går! Manne och jag och några författare till på krogen. Den är inte så tokig den här fasen trots allt …
    Kram!

  12. Johan Lindback skriver:

    Tack för ett intressant inlägg! 🙂

    Jag lär nog aldrig förstå hur man känna både prestationsångest och gå igenom en identitetskris när man har fått uppleva det som är den stora drömmen både för mig och många andra strävande skribenter, men livet är fullt av mysterier, stora som små 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s