Gästbloggare: Therese Johansson

Dagens gästbloggare heter Therese Johansson och hon driver företaget Bläcklilja Textproduktion, där hon jobbar som skribent och redaktör med inriktning på böcker och bokbranschen.

Att inte lyssna

Damen på andra sidan bordet bläddrade bland mina papper och suckade trött.

”Visst har du fortfarande studiestöd kvar att ta ut?” frågade hon. ”Då föreslår jag att du tar en ny examen. Juridik, eller kanske något inom vården. Där behövs det alltid personal.”

”Men jag har redan en färdig utbildning”, sa jag och pekade på examensbeviset.

Damen skakade på huvudet. ”Jo. Men jag har jobbat här tillräckligt länge för att veta hur det är. Det här” – hon viftade med mina papper i luften – ”jobba med böcker och kultur, det är i princip omöjligt. Det kommer aldrig att gå.”

Det där trötta det kommer aldrig att gå ringde i öronen på mig långt efter att jag hade klivit ut från hennes kontor på Arbetsförmedlingen. Det var år 2000 och jag hade precis tagit examen från universitetet. Jag hade satt ihop en fil kand med flera olika ämnen: spanska, svenska, litteraturvetenskap, medie- och kommunikationsvetenskap samt förlags- och bokmarknadskunskap. Jag ville jobba med språk och text – allra helst på bokförlag. Jag var nöjd med min utbildning och längtade efter att få sätta igång, men nu hade jag alltså fått veta att det var kört redan innan jag ens hade börjat försöka. Utbildningen var hopplös, jag var hopplös och fruktansvärt naiv. Jag – som var en ganska ängslig och trygghetssökande person – blev nervös och ledsen. Flera andra som jag pratade med sa dessutom samma sak. Trodde jag att jag skulle försörja mig på att läsa romaner, eller vad då? Det skulle aldrig gå.

Under månaderna som följde pusslade jag med flera olika småjobb och hade som mest fem olika arbetsgivare parallellt. Jag jobbade jämt men hade ändå aldrig några pengar. Men så hände det något. Ett förlag i min stad ville ha extrapersonal några timmar i veckan. Och den där tidningen som jag skickat texter till hörde av sig och ville att jag skulle skriva bokrecensioner. Och ytterligare några månader senare: en bokhandel i närheten sökte personal. När de hörde att jag faktiskt hade relevant utbildning anställde de mig. Jag jobbade hos dem i drygt ett år, och tänkte då och då på damen på Arbetsförmedlingen. Kanske att det kunde gå ändå, åtminstone lite grann …?

Idag har det hunnit gå tolv år. Bortsett från en period på sex månader, har jag haft jobb hela tiden. Jag har arbetat i bokhandel, på förlag och som recensent. Idag driver jag mitt eget företag Bläcklilja Textproduktion, där jag jobbar som skribent och redaktör med inriktning på böcker och bokbransch. Jag jobbar med exakt det jag vill göra, och jag kan ärligt säga att jag har sjukt kul på jobbet nästan varje dag. Jag är lyckligt lottad.

Och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag inte lyssnade på den där det går aldrig-slingan. Den satte sig nämligen som en liten envis refräng i huvudet på mig och spelades automatiskt upp så fort det blev jobbigt. Jag har hört den ofta, och jag misstänker att du som läser det här kanske också hör den då och då. När du kört fast med det där manuset som du vill ska bli en bok. När du tänker att författare, det kan man aldrig bli. Jobba med böcker, nej det går nog inte … Stäng av, säger jag då. Lyssna inte.

För om du vill, om du verkligen vill, då går det alldeles utmärkt. Låt inte någon lura dig att tro något annat. Du kommer att vara tvungen att jobba hårt för det och du kommer kanske att få offra både det ena och det andra, men omöjligt är det då rakt inte. Du kan starta och driva det där förlaget. Du kan skriva den där boken. Du kan ringa den där förläggaren som du egentligen är lite rädd för. Du kan envisas med att fortsätta göra det där som verkar omöjligt. Hur man gör? Du lyssnar helt enkelt inte på det går aldrig-människorna. Du viker ner öronen och fortsätter jobba med det du tycker om. Och sedan, en dag, då sitter du plötsligt där och har gjort det där som aldrig skulle gå. Du gjorde det, och det gick hur bra som helst.

// Therese Johansson

Det här inlägget postades i Böcker, Debut, Gästbloggare och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

22 kommentarer till Gästbloggare: Therese Johansson

  1. Ping: ”Lyssna helt enkelt inte på det går aldrig-människorna” | Rader

  2. Ping: Det här ska gå! | Homo petrus panis, sum!

  3. Makenaa skriver:

    Instämmer i tack-kören! Ett mycket inspirerande och peppande inlägg! 🙂

  4. Tack alla! Det är superkul om jag kan inspirera någon annan att göra det hen vill och brinner för. Jag håller tummarna för er alla 😀
    Och så roligt att ni läser & gillar Calliope Books!

  5. Anneli skriver:

    Härligt! Vilket helt underbart och otroligt inspirerande inlägg! Det är precis ett sådant inlägg som man behöver läsa när man själv kämpar på för att nå sin dröm. Lycka till även i framtiden!

  6. Helena Milton skriver:

    Vilket underbart och alldeles otroligt inspirerande inlägg! Tack för det. Personligen behöver jag lite pepp eftersom jag ska ge ut min debutroman på egen hand. Jag vill helt enkelt göra det själv även om det säkert blir svårare än när man har ett etablerat bokförlag bakom sig. Jag när dock drömmen om att bli min egen och jag kommer minsann jobba för att det blir så i sinom tid. Så tack igen för detta inlägg och du: Riktigt bra jobbat av dig och så roligt att du nu lever din dröm! 🙂

  7. Karina skriver:

    SÅ inspirerande, Therese. Nu inför att jag ska släppa min andra bok sviktar självförtroendet ofta; är det någon idé? Vill verkligen någon läsa detta? Men när jag läser ditt inlägg inser jag att enda sättet att ta reda på det är att testa! Och, det gick ju bra med min första bok så varför inte… 🙂 stor kram!

  8. Ann-K skriver:

    Din historia sprider hopp och ljus i en ”sometimes” mörk branch. Åtminstone känns den ofta det när man fortfarande kämpar 🙂 Även om jag har fått en chans att ge ut ett par fackböcker så är min stora dröm fortfarande att slå mig in på den skönlitterära marknaden med mina noveller och barnböcker.

    Har funderat på vem som ligger bakom Calliope books – en av mina favoritbloggar. Nu vet jag 🙂 Lycka till i framtiden!

  9. enligt O skriver:

    Du är bra du Therese! Fy för alla dessa ”detkommeraldrigattgåmänniskor” och bra att du körde på!

  10. Björn skriver:

    Det där pilade mitt hjärta. I stor del för att jag är på väg att ta en liknande examen. En sådan examen som du fick höra var värdelös för tolv år sedan. Plus en påbyggnad på två år av då, skulle kanske tanten på arbetsförmedlingen säga, ännu mer fluff och värdelöshet. I mitt fall kommer hon inte ens kunna hänvisa till att jag har studiemedel kvar för det kommer jag inte ha. Inte i slutet av allt det där.

    Jag har oroat mig mycket trots att ingen på arbetsförmedlingen ifrågasatt mitt val. Däremot har ju andra människor gjort det. I alla fall första gången de hörde talas om planen. Min mor, min flickvän, min korridorskamrat.

    Men jag har tänkt att det ska gå ungefär som det gått för dig. Visst måste någon bokhandel släppa in mig? Visst måste någon lokaltidning behöva något textigt? Och så får jag klättra därifrån. Ena murgrönsslitande handen efter den andra.

    Och till slut ska jag banne mig bli författare. Kanske på halvtid, möjligen på heltid men likaså författare.

    • Det mesta – eller kanske till och med allt – går om man bara är sjukt envis och beredd att jobba hårt för det. Det är ju inte alltid så glamouröst, och det är inte jobbet jag skulle råda dig till om du vill ha en trygg karriär/stor, säker inkomst, men om du verkligen brinner för det så kör!
      Stort lycka till!

  11. Monica skriver:

    aha, hade något med att mitt bloggerkonto numera är länkat till gmail att göra…

    Vad jag ville säga var:

    Härligt när det lyckas för någon!
    Jag är avundsjuk, ska inte sticka under stol med det!

    själv har jag kämpat i åtta år utan resultat (att få romaner utgivna), jag har lärt mig mycket, och blivit bättre skribent, men orken håller på att ta slut.

    Sedan skulle jag vilja frilansa som korrläsare, tror att jag är bra på det, men hur får man in en fot?

    • Bra att det löste sig med det tekniska 🙂
      Förstår att det kan kännas motigt, särskilt om man jobbat på i många år utan att komma dit man vill. Har du fått respons på det du skrivit, t ex från en lektör eller någon på förlag? Om man kan få feedback från någon som jobbar med det professionellt, kan man få värdefulla tips på om det finns något man kan ändra/arbeta med i skrivandet för att komma närmare en utgivning.
      När det gäller korrläsning kan det vara svårt att komma in helt okänd utifrån, eftersom det är många som konkurrerar om uppdragen. Det bästa sättet är att försöka fundera på om du har någon väg in hos de du vill jobba för, om du känner någon. Du har ju t ex en bokblogg – kanske går det att jobba upp förlagskontakter den vägen? Jag har haft stor nytta av att många på förlagen känner till min blogg Calliope Books.

      • Jag visste inte att du stod bakom Calliope. Läser den med nöje!
        Min blogg är inte så stor (ännu!) men jag är en av bokmässans bloggambassadörer i år, vet inte om det kan öppna några vägar. man kan alltid hoppas.
        jag har faktiskt fått respons från ett förlag, så nu håller jag på och skriver om. Det var väldigt stort att få den responsen (från deras lektör) jag hoppas jag ska lyckas få till ett bättre manus.
        Men annars får jag bara standardrefuseringar, och de säger ju ingenting om vad som är fel på manuset tyvärr.

    • Men det låter ju jättebra, alltsammans! Försök utnyttja platsen som bloggambassadör till max! Det är fantastiskt bra tillfälle att träffa folk i branschen.
      Och att du fått respons från förlag är också toppen – då vet du mer om vad de är ute efter och kan anpassa din text efter det. En annan väg om man inte får feedback från förlagen är att anlita en fristående lektör; det kostar ett par tusen för en genomläsning av ett normallångt manus, men det är värt det för att få professionella åsikter/tips om manuset så att man kan arbeta vidare i rätt riktning.

  12. försökte skriva en kommentar här, med vidarelänkning till min blogg, men det går inte (har blogger). Inte heller kan man skriva kommentar under signatur. Varför stänger WordPress ute alla som inte har wordpress? Jag vill inte länka till mitt facebookkonto eftersom det inte inte är tillgängligt för alla och att länka till Twitter känns heller inte bra.

  13. Lovable skriver:

    Vilken toppen-timing att jag läste ditt inlägg just idag, efter sju år av skrivandedrömmar och ett mothugg från förlag senast igår. Tack för jättepepp, känner mig genast lite bättre till mods! 🙂 Stor kram!

  14. Vilse skriver:

    Inspirerande! Underbart att läsa om någon som lyckas förverkliga drömmar och idéer. Grattis.

Lämna ett svar till Vilse Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s