Skrivkramp botas bäst med choklad

Har du någon gång suttit framför datorn och stirrat på tangentbordet helt tom på flöde och kreativitet? Om svaret är ja är du som oss alla andra skribenter. Att veta det kanske tröstar en liten stund men ska den där romanen verkligen bli färdigskriven behövs mer än sympati. Det krävs tangenttryck.

När jag skrev ”Mina fräknar” hade jag slutet klart för mig ganska tidigt. Inte exakt men på ett ungefär. När jag fick skrivkramp skrev jag på en annan scen som för tillfället lockade mig mer. Liknelsen är denna: är du inte frestad av chokladen med körsbärslikör så får du lyfta på locket och ta av det undre lagret. Alla bitar ska ju ändå hamna i magen. Förr eller senare …

Hur vet man då vad som är kvar att skriva? Låt oss låtsas att du har skrivit 32 sidor utan att först ha utvecklat ett omfattande synopsis. Du har etablerat en miljö, presenterat huvudpersonen och byggt upp några scener. Sedan tar det stopp. Om det inte hjälper med en snabb promenad för att få tillbaka berättarglädjen vill jag tipsa om en bok som heter ”Dramatiskt berättande – om konsten att strukturera ett drama” av Mats Öden.

Här kommer min avskalade tolkning av strukturen i en roman (d v s chokladbitarna i asken) och förhoppningsvis några konkreta och användbara riktigt goda råd. Som du säkert redan vet finns en gyllene regel som beskrivs bäst på engelska: show don´t tell. Ta därför inte det här bokstavligt utan mer som en inre kompass. Se det som en chokladask av många i butikshyllan.

Dramats struktur:
1. Etablera miljön
I utgångsläget råder jämnvikt. Allt är möjligt. Alla vägar öppna.

2. Första vändningen
Den drivande personen (antagonisten) sätter bollen i rörelse. Jämnvikten rubbas.

3. Intrigen bär handlingen vidare över två akter
Entropin, spänningen ökar och förväntningar skapas.

4. Andra vändningen
Spänningen ska gradvis öka under berättelsen i samma takt som handlingsalternativen minskar för huvudpersonen. Ju närmare klimax huvudpersonen kommer – desto färre alternativ finns kvar. Vad händer när våra valmöjligheter minskar? Vi får panik och ångest. Denna ångest kan bara lösas på ett sätt – att huvudpersonen tar tag i sin situation och gör det enda rätta.

5. Dramats klimax eller upplösning
Huvudpersonen tvingas till handling.

6. Avtoning
Runda av berättelsen. Avsluta inte på känslomässigt högvarv.


Lät allt det där fruktansvärt oinspirerande, teoretiskt och torrt? Följ med mig ut på sjön i ett beskrivande exempel istället (fortfarande Mats Öden). Nu är antagonisten inte en människa utan en flod:
En vild flod har sitt ursprung i en lung, stilla sjö. En roddbåt befinner sig på sjön. Plötsligt kommer den nära en ström och dras mot floden. Först verkar det inte så farligt. Man får känslan att han nog ska klara det. Men vad roddaren inte vet om är att sjön kröker av och därefter tar strömmen fart. När roddaren upptäcker detta är det omöjligt att vända tillbaka. Vägen mot floden är oundviklig.

Nu inser roddaren att han är illa ute. Han möter rev och virvlar och kämpar allt mer desperat i en ojämn kamp för sitt liv. Kanske tappar han en åra i en av striderna? Kanske skadas han svårt?  Kanske båten börjar läcka? Kanske ramlar han rent av ur båten och tvingas hålla sig fast i en tunn, skör gren som sticker ut från strandkanten?

Mycket kan hända! Under en period ser han kanske ut att få grepp om situationen. Driver mot lugnare vatten. Räddningen känns nära. Då griper strömmen åter tag om honom och han hamnar under vattnytan en lång stund. Hjälp! Är han död?

Nej, men han driver snabbt mot vattenfallet som störtar 200 meter ner mot sylvassa klippor. Dras han ner där dör han utan tvekan. Han är förlorad. Eller …?

Nu är roddaren är svag. Kanske är han inte ens en duktig simmare? Kanske är han livrädd för vatten efter en otäck barndomsupplevelse?

Berättelsens uppbyggnad
Flodens lopp börjar vid en stilla sjö men har två krökar och slutar med ett vattenfall. Flodens uppgift är att föra huvudpersonen mot sanningens ögonblick. De två krökarna motsvarar vändpunkt 1 och vändpunkt 2 i en berättelse.

Efter vändpunkt 1 tycks allt vara emot roddaren. Men han visar en tåga och kämpar vidare. Vinner på så sätt läsarens sympati. Efter att ha klarat vändpunkt 1 drar han en lättnadens suck. Men det var för tidigt. Det kommer en ännu värre prövning i vändpunkt 2 …

Det är viktigt att alla svårigheter huvudpersonen råkar ut för är reella. Och det är viktigt att huvudpersonen INTE får hjälp av slumpen för att klara sig ur knipan.

Slumpen kan ställa till det för huvudpersonen, det accepterar läsaren, men den får inte rädda honom.

Vidare är det bra om läsaren ligger ett steg före i berättelsen. Kan ana lite mer än huvudpersonen själv om vad som kommer att ske.

Att huvudpersonens handlingar är framtvingade av omständigheterna är oumbärligt.

Vid källan, den stilla sjön, råder maximal ordning och fullständig och tillgänglig energi. På väg mot vattenfallet förbrukas detta. På så sätt går roddarens väg mot nollpunkten som också är klimax.

Omgivningen, floden, både hotar och ger i och med att roddaren aldrig varit mer levande än under sin kamp för livet. Sällan har han varit mer angelägen, levt mer intensivt, än under striden.
Så länge han satt i sin båt på den lugna sjön var han inte särskilt intressant. Det fodras att det händer något för att läsarens engagemang ska slås på. När intrigen tömmer ut sina möjligheter, förbrukar energin, och huvudpersonen klarar sig förbi den sista katastrofen (vattenfallet) förlorar vi på nytt intresset. Dramat är över. Boken slut.

Intrigens verkningsmedel
Varför finns roddaren på sjön? Vi bör ge läsaren en förhistoria. Kanske är roddaren en fånge som rymt från ett fängelse? Nu håller intrigen (floden) honom istället fast i sitt livsfarliga grepp. Genom att berätta om motivet blir han intressant och läsaren engagerad. Nu tvingas roddaren släppa sitt eget mål.

Ett klart definierat mål är nödvändigt i en berättelse. Hur ska det gå? Målet ska vara tydligt så att läsaren inte missar eller missförstår det. Intrigens vändningar och överraskningar tvingar huvudpersonen att omvärdera sitt mål. Detta är dramats tydligaste kännetecken.

Under berättelsen uppkommer ständigt frågor. Varje fråga som besvaras ger upphov ännu fler. Detta för berättelsen vidare. Varje scen ska vara relevant för berättelsen som helhet. Annars ska den strykas.

I det här exemplet möts huvudpersonen av yttre hinder men din huvudperson kan lika gärna också mötas av inre. Dåligt samvete, beslutsångest eller rädsla till exempel.

Hindren i ett drama är alltid, oavsett om de är inre eller yttre, konkreta, påtagliga och realistiska. Ju svårare hinder, ju mer omöjliga de verkar att forcera, desto mer spänning i historien.

Hindrens uppgift är att minska huvudpersonens valmöjligheter och leda honom mot slutmålet.
The End!

Hur brukar du själv strukturera din berättelse? Vad gör du för att bota skrivkramp? Dela gärna med dig!
Önskar er alla en härlig helg.

Kramar,
Sofia
www.sofiahallberg.se

Det här inlägget postades i Debut, debutantbloggen, författarens hantverk, Mina fräknar, Sofia Hallberg och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Skrivkramp botas bäst med choklad

  1. Ping: Träna upp din kreativitet – skriv en roman på fyra veckor « Debutantbloggen

  2. MalinC skriver:

    Vilken intressant läsning! Jag fick jättegod hjälp av boken ”The Anatomy of story” av Jack Truby som innehåller många exempel ur filmens värld på hur man bygger upp en god historia. Men även om jag lyckats bygga upp en hyfsad struktur kan jag fastna helt i något jobbigt avsnitt som jag inte riktigt får ihop.
    Men då funkar kanske chokladen!

  3. Ping: Jag pusslar en del « Carola Strömstedts blogg

  4. Johan Rosenlind skriver:

    Hej igen Sara!

    Verkligen intressant artikel.

    Själv har jag en början och ett slut färdigt när jag börjar med en historia, plus ett par ”major events” som jag kallar det under historien. Sedan börjar jag skriva.

    När jag sedan kommer fram en passage i texten som jag inte vet hur den ska fortsätta, brukar jag pyssla med något annat vardagligt och samtidigt fundera ”filmiskt”. Som om man stoppar en film mitt i handlingen. För att sedan fundera på hur det kommer att fortsätta. Vad finns det för olika scenarior, möjliga vändningar och så vidare. På det här sättet hamnar jag inte i någon slags skrivkramp. Inte än så länge i alla fall.

    Att bearbeta handlingen så här är otroligt kreativt för mig i alla fall och dessutom otroligt roligt.

    Johan Rosenlind

    • Johan Rosenlind skriver:

      Sofia förstås!

    • Sofia Hallberg skriver:

      Hej Johan,
      Jag tycker också om att tänka i bilder. Det hjälper verkligen mig. ”Filmiskt” som du säger är ett bra metodologiskt angreppssätt som underlättar mitt skrivande.
      Det finns olika skolor om man ska ha slutet klart i förväg eller ej. För mig kan det vara så att jag tror att det ska gå på ett sätt. Sedan kanske karaktärerna vill något annat. Och gissa vem som vinner? 🙂 Inte är det jag.
      ♥ Kram

    • Johan Rosenlind skriver:

      Tänkte på det. Jag skrev klart en kriminalthriller förra året som nu är utskickad till ett par förlag.

      Jag valde ut en låt som jag hade som ”tema” när jag började skriva. I det här faller blev det Safe from harm med Massive attack från 1991. Spelade låten varje gång jag satte mig vid texten. Det skapade en stämning som var kreativ för mig. Lyssna själva. Låten skulle kunna vara början på en thriller eller deckare.

      Musik är också ett bra sätt att komma igång med. Vad säger ni? Har ni några sådana exempel?

      • Susanne skriver:

        Jag håller absolut med om att det är jättebra att ha ett soundtrack när man skriver. Jag hade 16 Horsepower och Lana del Rey när jag skrev mitt manus. Lyckas man hitta musik som förstärker känslan i det man skriver så har man mycket hjälp av det. Titta bara på Kaninhjärta!

      • MalinC skriver:

        Åh, en favvolåt! Då måste det bli bra om man skriver till den…

  5. Johan Rosenlind skriver:

    Hej igen Sara!

    Verkligen intressant artikel. Den kommer att hjälpa många.

    Själv har jag en början och ett slut färdigt när jag börjar med en historia, plus ett par ”major events” som jag kallar det under historien. Sedan börjar jag skriva.

    När jag sedan kommer fram en passage i texten som jag inte vet hur den ska fortsätta, brukar jag pyssla med något annat vardagligt och samtidigt fundera ”filmiskt”. Som om man stoppar en film mitt i handlingen. För att sedan fundera på hur det kommer att fortsätta. Vad finns det för olika scenarior, möjliga vändningar och så vidare. På det här sättet hamnar jag inte i någon slags skrivkramp. Inte än så länge i alla fall.

    Att bearbeta handlingen så här är otroligt kreativt för mig i alla fall och dessutom otroligt roligt.

    Johan Rosenlind
    http://www.johanrosenlind.se

  6. Carola skriver:

    Oj vad intressant! Det underbara är att det är så här jag spontant har lagt upp det när jag skrev mitt första manus. Lite missar men de jobbar jag på. Så mycker mer kraftfullt och inspirerande det är när man läser sådant här och ser att det finns naturligt inom mig! Det blev så tydligt nu och hjäper mig väldigt mycket i det fortsatta arbetet med del 2 och 3. Jag har haft en liten svacka pga att jag har haft problem med att tydliggöra upplägget med del tre men nu ska det bli andra bullar :-).
    Tack fina Sofia för detta inlägg!

    • Sofia Hallberg skriver:

      Carola, det var precis samma sak för mig!
      Jag tror att det beror på att vi har läst många böcker och då (utan att tänka på det) snappat upp spelreglerna.
      Men när jag läste det här i Mats bok så skrev jag ner det ändå och tänkte att det kan vara skönt att spara …
      När det låser sig behövs ofta väldigt lite för att knuffa igång en igen. Jag är så glad om jag kunde ge dig en liten puff i all välvilja.
      Lycka till med skrivandet fina du.

      ♥ Kram

  7. Helena Milton skriver:

    Det här var nyttig läsning, ska läsa igen när jag har bättre med tid, ikväll. Ha en fin dag och helg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s