FEL

I väntan på min romandebut som bara tycks skjutas allt längre fram har jag smygdebuterat lite i vår. Det lilla FEL förlag ger två gånger om året ut en skrift som samlar bilder, dikter och texter från olika författare, och i FEL 6 medverkar jag med några dikter. Idag fick jag hem mina friexemplar.

För mig är det med oerhört blandade känslor som jag får mina texter publicerade. Och lästa. Det är motsägelsefullt. Jag vill ju inget hellre. När jag skriver och det känns som att det faktiskt blir färdigt och bra och jag tar tag i texterna och skickar in till tidskrifter och förlag – då är det enda jag kan tänka att någon måste läsa det här. Att det är viktigt. När tidskrifterna eller förlagen hör av sig och vill publicera mina texter blir jag varm och genomlycklig. Men sedan, när jag står där med boken i handen, den tryckta texten, mina ord. Plötsligt är känslan så oändligt mycket mer komplicerad.

Orden är plötsligt inte lika bra. Det jag skrev med bultande hjärta, det som kom inifrån och beskrev precis, det känns plötsligt konstlat och lite pinsamt när det står uppstaplat där på vita blanka papperssidor. Som att texten låtsas vara något den inte är, liksom klär ut sig till riktig bok. 

Och ja, jag ville ju bli läst, jag vill fortfarande bli läst. Men jag vill inte bli läst av min familj och mina vänner. Jag vill inte sitta bredvid när min pojkvän läser, det blir för nära, jag skrev ju för att det var sånt jag inte kunde säga med ord, kanske för att det var sånt som inte borde sägas med ord. Främlingar har jag inget problem med, de får gärna läsa, ännu hellre tycka och tänka om mina texter. Då blir jag glad, och det spelar nästan ingen roll om det är negativa omdömen, huvudsaken är att någon läser. Men mina vänner. Mina föräldrar, mina syskon. Min pojkvän. Deras respons kan jag inte ta. Det blir för nära, för privat. Det som ska skrivas, ska skrivas. Somligt kan man inte prata om, även om det är i termer ”som jag gillade det kapitlet om studentfesten”.  Jag tittar ner och bort, mumlar jaja.

Jag skulle kunna dela på facebook. Jag skulle kunna ta med till jobbet, jag skulle kunna vara odelat stolt och glad. Jag skulle vilja att det var så. Men nej, inte ens en publicering hjälper tydligen. Det finns ingen bekräftelse som är nog. Blygheten sitter i ändå. Rädslan för att bli granskad och bedömd. Osäkerheten, den där känslan: jag tar plats nu, lite i alla fall. Är det verkligen okej?

Framsida FEL 6 (Omslag av Helena Lopac & Anders Walldén)

Advertisements
This entry was posted in Böcker, Debut, poesi, Ulrika Sandberg. Bookmark the permalink.

6 Responses to FEL

  1. Pernilla says:

    Jag förstår dig precis. För mig är det jobbigare ju närmare en person står mig. Och den allra första som läste var min man. För om han inte tyckte att det var okej (mest pga temat i boken) så hade jag inte gått vidare med det. Hans åsikt är klart viktigast.
    Jag har också slagits mycket med det där. Att vilja bli läst men ändå inte. Och det är så man ska skriva. Sådant man inte vill att någon ska läsa. Jag har en bit kvar dit.

  2. Susanne says:

    Min pojkvän läser min bebis(alltså mitt romanmanus) på kvällarna när jag ligger bredvid. Det är faktiskt inte så svettigt som jag trodde det skulle bli! Jag tar nog mer illa vid mig om nån anonym skulle skriva att den inte gillar nån av mina publicerade noveller, eftersom den personen då inte vet/bryr sig om att jag är en trevlig och älskvärd person som har mer att komma med(vilket min kille vet, förhoppningsvis).

    • Ulrika says:

      Det kanske är så man ska tänka:) Jag funderar ju mer i banorna att om det är en person som verkligen bryr sig om mig och som jag bryr mig om blir den personens åsikter så mycket viktigare (och därmed mer ångestframkallande).

  3. Manne Fagerlind says:

    … och ja – det är okej att du tar plats! Det räcker med att läsa dina blogginlägg för att fatta att du är värd det.

  4. Manne Fagerlind says:

    Kul ändå att du har smygdebuterat! Vi får trösta oss med det så länge. 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s