Sofia intervjuar: Karolina Ramqvist

En intervju med Karolina Ramqvist kan börja med frågor om hur det är att skriva krönikor i DN, ge ut böcker, vinna litteraturpris, arbeta som recensent, vara chefredaktör för tidskriften Arena eller om hur det är att leva tillsammans med en annan författare (Fredrik Virtanen). Ändå måste jag börja någon helt annanstans. Med en helt annan man; Ulf Lundell. Lika bra att få det avklarat, det är så jag tänker.

Karolina Ramqvist blev ju känd för den stora massan när hon recenserade Ulf Lundells sångsamling ”Notbok. Ulf Lundell. Best of” i Dagens Nyheter.
Lundell bemötte texten genom att skriva ett brev till Karolina: ”Hur är det fatt. Har du alldeles kissat på dej den här gången?”. ”Saknas pojkvän?”

Brevet publicerades -99 i den feministiska antologin antologin ”Fittstim” (Linda Skugge, Belinda Olsson och Jonna Bergh var andra skribenter i boken) som gavs ut av Bonnierägda DN-förlaget.
Lundell lämnade då Bonnierförlaget Wahlström & Widstrand, efter 23 år och 13 böcker. Han skickade ett fax till DN: ”Recensenten Karolina Ramqvist är inte kvinna. Recensenten är könlös.”
Sedan stämde han Bokförlaget DN för brott mot upphovsrätten och tingsrätten gav honom rätt.

Hur upplevde du konflikten när du var mitt uppe i den?
Jag hade redan offentliggjort hans brevväxling i DN långt tidigare så själva publiceringen var ingen stor grej. Jag tyckte att konflikten var illustrativ för vad vi ville säga med ”Fittstim” men jag blev också desillusionerad när jag såg min ursprungstext förvrängas av journalister som inte orkade gå till läggen och läsa.
Jag bodde i Jamaica då, eller var i alla fall där mest hela tiden, så jag märkte inte så mycket. Det hade ingen stor betydelse i mitt liv, jag höll på med annat då och jag var på en plats i livet där Ulf Lundell inte var någon betydande person så jag hade lite svårt att förstå uppståndelsen.

Hur känns det att prata om det här nu?
Det känns inte något särskilt, det är intressant att historien överlevt så länge.

Skulle du ha gjort eller sagt något annorlunda idag?
Det vet jag inte. Att recensenten är könlös stämmer inte – tyvärr! Sexism är sådant som drabbar kvinnor som kritiserar män. Sen kan man självklart välja vilka politiska poänger man vill göra av det. Hade jag fått ett sådant brev idag hade jag förmodligen bara lagt det åt sidan. Men då var jag på krigsstigen!

Hur är det ställt med feminismen i Sverige 2012?
Som jag ser det är feminismen otroligt hipp jämfört med för 15 år sen. Inte överallt förstås men alla it-girls i Stockholms innerstad är ju feminister i dag och debatterar intersektionalitetsfrågor på twitter. Det är en förändring som man inte kunde föreställa sig när jag var ung och mediesverige var en vit rockman och aldrig något annat. Sen finns det en rätt hög medvetenhet generellt, även om skräcken för genusvetenskap etc verkar sitta i. Jag tycker att det är synd att det inte finns så många kopplingar längre mellan akademin och allmänheten, det finns inte så mycket folkbildning i hur forskningen om demokrati- och jämställdhetsfrågor ser ut tyvärr.

Vad vill du förmedla med ditt författarskap?
Jag tror att det i varje bok jag skrivit har funnits något som jag vill att läsaren ska konfronteras med. I min första roman ”More fire” som kom ut 2002 ville jag skriva om turism ur ett postkolonialt perspektiv. ”Flickvännen” handlar om en kvinna som slänger alla sina privilegier överbord och låser in sig själv i osjälvständighet. Ett tabu i min värld. Mina romaner handlar ofta om sådant som jag själv upplever som förbjudet. Samtidigt har jag en gnagande känsla av att vi hänger oss fast vid tanken på att böcker måste förmedla något mer, ett ”budskap”, för att vi inte står ut med tanken på att det är meningslöst att skriva skönlitteratur. Jag tror man måste omfamna meningslösheten, jag tror litteratur måste få vara onyttig. Onyttig men inte dålig!

Vad händer i ditt liv just nu?
Just nu har jag precis skrivit färdigt en ny roman, ”Alltings början”, som kommer ut i slutet av sommaren. Sedan jobbar jag också med att skriva dramatik, bland annat två filmmanus varav det ena bygger på min förra roman ”Flickvännen”, det är ett kammarspel som utspelar sig i en lyxvilla i den undre världen; huvudpersonen Karin är en tjej som väntar på sin kille som är ute och rånar någonting.

Grattis! Är det klart att boken blir en film? Det är nog alla författares dröm att ens bok ska bli långfilm …
Ja, filmen kommer att spelas in nästa år med Jane Magnusson som regissör och Fatima Varhos som producent.

Hur är det att skriva filmmanus?
Jag tycker att det är kul eftersom det skiljer sig så mycket från romanskrivandet. Där har man kontroll över varje semikolon och är den som skapar allt, in i minsta detalj. När man skriver film är allt förgängligt, scener stryks och skrivs om, projekt havererar. Det måste man förhålla sig till och det är väldigt befriande.

Varför tror du så få böcker blir lyckade filmer? Och hur ska du göra för att lyckas?
Det är ju också så att även få filmer blir lyckade filmer. Jag vet att det är en klyscha men svensk långfilm är ju en hemsk genre, med några få lysande undantag. Men Flickvännen romanen är osedvanligt olämplig för film eftersom handlingen mest utspelar sig i huvudpersonens hjärna – men just därför tror jag också att den kommer att bli en fantastisk film. Hur tänker jag inte avslöja.


Vilka skådespelare skulle du vilja se i ”Flickvännen” om den producerades i Hollywood med obegränsad budget?
Det kan jag heller inte avslöja…

Berätta lite om din nya bok istället!
”Alltings början” kommer ut i höst. Det är en uppväxtskildring av en ung tjejs väg mot vuxenlivet. Hur kan man bli kvinna, hur förhåller man sig till kvinnligheten, feminismen och heterosexualiteten? Hon växer upp på nittiotalet, i skuggan av den kvinnokamp som fördes på sjuttiotalet. Det är ett mor och dotter-porträtt och en bok om missriktad kärlek i Stockholm på nittiotalet.

Hur kommer det sig att du blev författare?
Jag säger som Samuel Beckett: Det är det enda jag duger till! Jag har nog aldrig tänkt mig så många alternativ än att skriva. Nu inser jag att jag nog hade klarat av ett ”vanligt” jobb också men när jag växte upp var jag panikslagen inför allt som inte var skrivjobb.

Och det har gått bra för dig. Du har vunnit tidningen Vi:s litteraturpris. Berätta!
Ja, det är ett fint pris som Flickvännen fick, vilket förstås gladde mig mycket, liksom att boken nominerades till Sveriges Radios romanpris. Uppmuntrande! Men det normala är ju att inte få priser.

Hur ser en helt vanlig dag ut för dig?
Jag går upp och tar hand om ett litet hav av barn (8 år, 2 år, 7 månader). Sedan går jag till dagis med min son och därefter till mitt kontor på produktionsbolaget Gädda 5 och jobbar så länge som jag behöver. Ibland kommer min äldsta dotter hit och hämtar mig och så går vi hem tillsammans.

Var hämtar du inspiration?
Först och främst från mitt eget liv, situationer jag varit i, mina föräldrar och min familj. Vissa saker och historier återkommer man till hela tiden, man blir inte färdig med dem hur gärna man än vill.

Vad är det bästa med att vara författare?
Det är givetvis en lyx att få jobba med det man helst vill. Och att man kan ta med sig jobbet överallt. Och bestämmer själv och inte behöver ta hänsyn till någon annan.

Vad är det sämsta med att vara författare?
Jag upplever att det finns en skuld som följer med ovan nämnda lyx. En svårighet i att tillåta sig att skriva i stället för att ta hand om gamla och sjuka eller rädda liv. Sedan är det som bekant inte särskilt bra betalt att skriva romaner.

Jag har en väldigt romantisk bild av författarpar. Att man sitter sida vid sida och skriver och sedan läser högt för varandra (gärna i stearinljus). Är det så? Är det romantiskt? Hjälper du och Fredrik Virtanen varandra i skrivandet?
Hehe. Ja, det är förstås superromantiskt! Och positivt att ha förståelse för varandras yrken. Och man kan hjälpa varandra.

Du har slutat arbeta på Arena. Varför?
Jag ville ha mer tid till det litterära skrivandet. Sen tror jag också att tidningar behöver förändras, vi gjorde en väldigt speciell tidskrift som jag tror kommer att formas om helt nu när andra tar över. Och det är bra! Så ska det vara.

Har du något tips till alla som drömmer om att komma dit du är idag?
Nej, jag tror inte att det finns några tips, det är bara att göra. Möjligen kan det vara på sin plats att varna för att det kan vara kämpigt att få tid och rum att skriva det man vill. Det kan kräva uppoffringar, ekonomiskt och känslomässigt.

Det känns som du har gjort så mycket! Vad drömmer du om?
Jag vet inte! Jag har så modesta drömmar. Just nu drömmer jag mest om att lyckas ta mig in i ett nytt skrivande nu när ”Alltings början” är klar.

Har du en hemsida om man vill läsa mer om dig?
Nej, det har jag inte tyvärr. Jag är tråkig that way. Men man kan följa mig på twitter.com/Ramqvist.

Intervjun är klar och texten skriven men en tanke eller snarare känsla dröjer sig kvar. Till slut kan jag inte hålla mig utan skickar ett mejl till Karolina.

Är du så tuff som du verkar? Varifrån får du ditt självförtroende och mod?
Näe, jag känner mig inte särskilt modig. Vet inte om jag tycker att jag gjort nåt modigt alls, faktiskt! Men jag tar mig förvisso friheten att skriva om sådant som intresserar mig och på det sätt som intresserar mig.

Sofia
www.sofiahallberg.se

Ps Korten på Karolina är tagna av fotograf Anna-Lena Ahlström

5 reaktioner på ”Sofia intervjuar: Karolina Ramqvist

  1. Pingback: Nytt inlägg på Bokcirklar.se | sofiahallberg.se

  2. Pingback: Majs böcker | Rader

  3. Pingback: Dagens intervju på Debutantbloggen: Karolina Ramqvist | sofiahallberg.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s